Alf Arvidsson, 2016. Musik, ritual och plats: lokal tillhörighet i Holmsund under 1980-talet. Institutionen för kultur- och medievetenskaper. Etnologiska skrifter nr 63. Umeå: Umeå universitet. 120 s. ISBN 978-91-7601-619-0.
Många av oss har säkert då och då funderat på att återvända till vårt för länge sedan slutförda avhandlingsprojekt. Det kan hända att man vid färdigställandet av doktorsavhandlingen lämnade efter sig en hel del oanalyserat material, halvtänkta tankar, intressanta men outvecklade spelöppningar och en härva av ouppnystade trådar av olika slag. Man kanske funderar på att någon dag till exempel skriva artiklar på alla dessa ”darlings” man tvingades avliva i det sista manuskriptskedet. Det kan också hända att nya teoretiska perspektiv återaktualiserat projektet och skulle erbjuda nya infallsvinklar på avhandlingens tematik och material.
Professorn i etnologi Alf Arvidsson har med boken Musik, ritual och plats gjort en sådan här tillbakablick och återvänt till sin doktorsavhandling Sågarnas sång: folkligt musicerande i sågverkssamhället Holmsund 1850–1980, som han disputerade på 1991. Avhandlingen byggde på ett omfattande fältarbete genomfört under 1980-talet i Holmsund, som då stegvis hade utvecklats från kustsamhälle med sågverk till en alltmer integrerad del av Umeå. Ursprungligen var planen att disputera på det samtida musiklivet, men under arbetets gång lades avhandlingens fokus på den historiska utvecklingen. När Arvidsson nu närmar sig ämnet på nytt blir historien endast en fond för den nya bokens egentliga syfte, som är ”att studera hur musik ingick i sammanhang där lokal tillhörighet skapades eller aktualiserades i Holmsund under 1980-talet” (s. 8). I enklare ordalag sammanfattas det här på pärmen i formen ”Kan musik skapa lokal gemenskap?”, vilket med andra ord besvaras med hjälp av iakttagelser om musiklivet i Holmsund för drygt trettio år sedan.
Det huvudsakliga motivet till den här nya genomgången av material som ursprungligen samlats in för avhandlingen är den teoretiska omorientering som skedde kring millennieskiftet inom etnologi och även i vidare bemärkelse inom samhälls- och kulturforskning. Medan man tidigare hade utgått från en centrum–periferi-polaritet där det lokala skulle exemplifiera en allmängiltig hierarkisk ordning, började man under slutet av 1900-talet problematisera förenklade geografiska angreppssätt. Man kan säga att de allmänna poststrukturalistiska tankegångarna ledde till att det lokala, vare sig det rörde sig om ett lokalt samhälle eller en lokal identitet, inte längre togs för givet. I stället började man fråga sig hur dessa fenomen konstruerades kulturellt och socialt. Inspirerad av de här tankarna har Arvidsson således nu velat granska hur uttryckligen musik, direkt eller indirekt, fungerade som en kraft som förstärkte lokal identitet och hade en integrerande funktion i Holmsund på 1980-talet.
I bokens inledningskapitel utreder Arvidsson de här teoretiska utgångspunkterna och hur han tillämpat dem på sitt material. I koncisa formuleringar beskriver han i själva verket hur synen på inte bara det lokala, utan också på till exempel musikens sociala roll, folklighet, identitet och folkloristiska performance-studier, förändrats under en förhållandevis kort tid. Kapitlet fungerar således som en bakgrund för analysen, men också för de olika skedena i Holmsundsstudiens och disciplinens utveckling under de senaste decennierna (litteraturhänvisningarna utgör i den här bemärkelsen en användbar utgångspunkt för vidare studier i området).
Själva analysen fördelas på fem kapitel. Genomgången av materialet inleds med en beskrivning av vilka resurser som mobiliserades i Holmsund på 1980-talet då offentliga musiksituationer skapades. I praktiken presenteras främst orkestrar och körer samt organisationer som är direkt inriktade på musicerande, men även offentliga institutioner som skapar möjligheter för verksamheten och olika individer och nätverk nämns. Efter det här diskuteras, utgående från kulturforskningens ritualbegrepp, olika tillställningar där musiken förekommer. Arvidsson betonar att de iögonenfallande, transformativa och explosiva mönster som oftast uppmärksammats i ritualforskningen inte ingår i hans material och analyser. Fokus ligger snarare på det vanliga och vardagsnära, såsom de lokala föreningarnas gemensamma uppvisning och olika fester i anknytning till årstider och kalendariska högtider. Under rubriken ”Musikens ritualer” presenteras orkesterföreningens vårkonsert och författarens självreflexiva beskrivningar av hur han på 1980-talet på biblioteket i Holmsund presenterade sitt pågående arbete. Ett kapitel om medier och musik har tillägnats Fredrik Burgmans kåserande radioprogram. Arvidsson diskuterar hur musiken i programmen på olika sätt medverkade till att skapa plats.
Bokens avslutande kapitel inleds med underrubriken ”Bidrar musiken till lokal identitet?” Efter att ha läst studien utgår man instinktivt från att svaret måste vara ett rungande ja, inte minst då författaren bemödat sig att återgå till sitt gamla material och skriva en ny bok om ämnet. Något överraskande besvarar Arvidsson dock frågan med ”Jag vill jag [sic] inte påstå att musik och ritualer har avgörande betydelse för upplevelsen av lokal tillhörighet och identitet” (s. 105). Efter det här fortsätter han ändå med att konstatera att det lokala funnits närvarande i de situationer han presenterat. Denna dualistiska spänning är kanske det mest givande med boken och samtidigt dess största problem. Som läsare önskar man få klarhet i hur det riktigt förhåller sig med det här paradoxala förhållandet mellan musik och lokal identitet. Dessvärre består undersökningen i sin nuvarande form till stora delar av ett uppradande av iakttagelser som nedtecknats och dokumenterats för några årtionden sedan och som nu i renskriven form återges utan stramare analys. Materialet väcker i och för sig otaliga, högintressanta frågor, men de besvaras inte nödvändigtvis till fullo och i vissa fall formuleras de inte ens explicit.
Boken är en intressant kartläggning av olika slags musikaktiviteter på en ort under en viss tidpunkt och egentligen också av hur man under en viss tid valde att kartlägga musiklivet i ett samhälle. Den hade dock blivit betydligt intressantare om den till exempel hade utvidgats med en jämförelse mellan det dåtida och det nutida musiklivet, något som författaren dock skriver att han inte hade möjlighet till. Paradoxalt nog är även det publicerade manuskriptet förhållandevis gammalt; i en fotnot i början av boken nämner Arvidsson nämligen att bokens manuskript i själva verket skrevs redan 2004-05, men att det av olika orsaker inte kom till tryck förrän mer än tio år senare, och de ändringar och tillägg som gjordes under väntetiden är förhållandevis få. Boken har med andra ord, delvis medvetet och delvis omedvetet, blivit en dokumentation av de förändringar som fältarbete, materialinsamling, forskningsteori och publicering har genomgått under de senaste årtiondena. Med tanke på pågående diskussioner om vetenskaplig utgivning är den också ett exempel på både för- och nackdelarna med våra nordiska universitetsförlags nuvarande verksamhet. Å ena sidan är det värdefullt att det finns den här typen av utgivningsforum för universitetsforskarnas personliga alster, å andra sidan kan man hoppas att förlagen har möjligheter att utveckla sitt redaktionella arbete (redan det faktum att åtminstone recensionsexemplaret saknar utgivningsår känns förbryllande).
Bristerna till trots är boken ett välkommet tillskott till den etnologiskt inriktade musiklivsforskningen. Det finns fortfarande förvånansvärt lite forskning om vardagen med tanke på hur viktigt ämnet är och de stora förändringar som just denna del av vårt musikaliska spektrum genomgår. I den bemärkelsen kan man placera Arvidssons studie i en anrik tradition som bygger på Ruth Finnegans, Martin Stokes och Sara Cohens arbeten. Den är också en påminnelse om vikten av att även i framtiden kritiskt granska musikens kopplingar till lokalitet och identitet samt musiken i olika typer av samhällen. Likaså uppmanar den oss att ständigt reflektera över våra praktiker i fråga om fältarbete, dokumentation och kulturarvsprocesser.
Johannes Brusila