Susanna Leijonhufvud, 2018. Liquid streaming: the Spotify way to music. Diss. Luleå: Luleå tekniska universitet, 2018. Luleå. 324 s. ISBN 978-91-7790-026-9
I sin avhandling i musikpedagogik, Liquid streaming: the Spotify way to music, undersöker Susanna Leijonhufvud nätbaserad strömmande musik ur ett slutanvändarperspektiv med Spotify som studieobjekt. Även om avhandlingens inriktning är tydligt musikpedagogisk så bör detta aktuella ämne också kunna locka läsare från andra discipliner som är intresserade av medieteknisk utveckling och musikbranschkunskap. Avhandlingen har hög originalitet beträffande ämnesval och bidrar utan tvekan till att fylla en forskningslucka. Leijonhufvud utgår från tre forskningsfrågor där hon för det första strävar efter att beskriva Spotify-tjänsten för musikströmning, för det andra undersöker de meningserbjudanden, eller affordances, som Spotify ger sina användare, och för det tredje frågar på vilka sätt som sådana meningserbjudanden kan bidra till interaktion mellan människa, teknik och musik när vi använder tjänster för musikströmning som Spotify.
En kunskapsbrist, som Leijonhufvud lyfter fram i sin genomgång av aktuell forskning som behandlar relationen mellan musik, teknik och utbildning, är att studier om teknik som används inom musikundervisning snarare fokuserar på teknikens funktioner än på dess inneboende egenskaper. Som en konsekvens av detta saknas också tydlighet i hur användare lär sig att förstå och interagera med sådana inneboende egenskaper. Därför vill Leijonhufvud med sin studie bidra till ökad kunskap om och förståelse för nätbaserad strömmande musik och ge verksamma i musikutbildning nya verktyg för att kunna inta en kritisk hållning till det ganska nya fenomen som nätbaserad strömmande musik är. Att Leijonhufvud har valt just Spotify som undersökningsobjekt grundar sig i den framträdande position som Spotify har på den svenska musikmarknaden samt den stora betydelse som strömmad musik fått under senare år för så många musiklyssnare, inte minst i vårt land men även internationellt.
Det insamlade undersökningsmaterialet är omfattande. Utöver själva Spotify-programvaran ingår material från Spotify-anställda, tidningsartiklar samt statistik och rapporter om musikströmning. För att analysera och tolka detta material används väl motiverade begrepp hämtade från olika vetenskapsområden. Den teoretiska ramen omfattar såväl vardagspsykologiska överväganden (Norman, 1988), som tankar om musiklyssnande som musicking (Small, 1998) och hur det kan vara en utmaning att leva i en flytande modernitet och en tid som kännetecknas av osäkerhet (Bauman, 2007; 2011). Aktör-nätverksteorin (Latour, 2011) används för att tolka hur olika aktörer, som på ett eller annat sätt använder Spotify eller tillhandahåller tjänster i eller genom Spotify, behöver varandra och faktiskt är beroende av varandras fortsatta handlingar för att själva kunna fortsätta delta som aktörer i detta nätverk. Detta är särskilt intressant ur ett musikpedagogiskt perspektiv eftersom den form av musiklyssnande som sker när lyssnare är aktiva på detta sätt – på egen hand genom egna aktiva val, i samverkan med andra användare och med interaktiva algoritmstyrda system – utmanar traditioner inom musikutbildningen. Dessutom är den uppsjö av musik som är tillgänglig genom Spotify en utmaning att navigera i för de flesta av oss. Dagligen publiceras tusentals nya verk på Spotify, och den sammanlagda katalogen, med många miljoner titlar, kan upplevas som oändlig. Men Leijonhufvud lyfter också fram exempel på upphovspersoner som av olika skäl valt att inte ha sina verk publicerade på Spotify. Trots sin enorma storlek är Spotify långt ifrån en komplett katalog över all tillgänglig inspelad musik.
Undersökningen visar å ena sidan att Spotify bygger på en grundläggande demokratisk ideologi som går ut på att göra musik tillgänglig för alla genom innovativa välutvecklade tekniska lösningar, men å andra sidan att Spotify som företag också har ekonomiska avkastningskrav och begränsas i sin verksamhet av juridiska hinder av olika slag. Spotify beskrivs som ett system där användaren är en del av designen, och just den formen av delaktighet öppnar för att olika användare kan lyssna och interagera på olika sätt. Det kan handla om att till exempel söka efter ny musik eller att få lyssningsförslag av andra användare. Dessutom finns olika slags smarta algoritmer inbäddade som letar fram och ger lyssningsförslag som ska matcha den enskilda användarens preferenser. Den musikpedagogiska utmaning som Leijonhufvud betonar är just hur föränderlig och flytande en sådan relation till musik kan vara när de tekniska system som bär musiken i varierande grad anpassar sig efter olika användares sätt att använda tekniken. Samtidigt kan olika användare anpassa sig på olika sätt till den aktuella tekniken. Därför strävar hon efter att tydliggöra vilka former av mening som skapas för slutanvändare, såväl enskilt som i samverkan med andra, när de använder tjänster som Spotify. Analysen visar hur just sådan mening kan bidra till att utveckla olika former av musikalisk erfarenhet och kunskap.
I sin beskrivning av Spotify som organisation lyfter Leijonhufvud fram företagskulturen som en förklaringsfaktor till den stora internationella framgång som Spotify fått. Tydligt tecknas en bild av ett företag som har en uttalat platt organisation där såväl ansvar som befogenheter är väl förankrade bland de verksamma vid olika avdelningar i agila projektgrupper. Denna struktur ger en snabbrörlig innovativ utvecklingsmiljö väl anpassad till den omvärld som Spotify verkar i. Toppstyrning förekommer alltså inte. Istället kännetecknas bilden av företaget snarast av lekfullhet och kreativitet i kombination med teknik och entreprenörskap. Arbetsmiljön har anpassats så att personalen, som huvudsakligen utgörs av välutbildade unga vuxna som lever ett ganska fritt liv, ska trivas och känna sig hemma. Det är viktigt då de förväntas vilja "hänga på kontoret”. Fria utsträckta arbetstider till 24/7, fri klädkod och fri tillgång till mat och kaffe av olika slag är utmärkande inslag i arbetsmiljön. Ett annat exempel på hur vikten av lekfullhet och kreativitet på arbetsplatsen kommer till uttryck är att personalen förväntas ägna en ansenlig del av sin arbetstid till andra kreativitetsutvecklande sysslor än det vanliga arbetet, som till exempel att spela musikinstrument eller flipperspel. Alltså lärande och upplevelser som syftar till att utveckla de anställdas kreativitet och innovationsförmåga utan krav på att detta ska resultera i något konkret resultat eller vara direkt användbart för arbetsgivaren. Lekfullhet och kreativitet lyfts fram som särskilt värdefulla resurser, inte enbart för företagskulturen utan också för hur själva streamingtjänsten lever och utvecklas. Leijonhufvud menar också att Spotify knappast skulle välja att beskriva sig som ett företag som sysslar med musikutbildning. Istället framhåller de att de vill skapa upplevelser för användaren. Det är just detta som gör Spotify till ett särskilt intressant studieobjekt ur ett pedagogiskt perspektiv, eftersom upplevelser är nära sammanflätade med kunskap och lärande. Spotify kan därför, genom att tillhandahålla upplevelser och erfarenheter av musik, bli en viktig del i musikaliskt lärande för många människor.
Den teknik som används för att distribuera och handla med nätbaserad strömmande musik beskrivs ingående i avhandlingen, inklusive olika för- och nackdelar med tekniska standarder för de ljudfiler som används. En stor teknisk utmaning för en aktör som Spotify är att lagra och strömma stora mängder musik med fullgod ljudkvalitet. Därför används olika format, som till exempel mp3-formatet, som genom datakomprimering på olika sätt reducerar såväl filstorlek som krav på strömningshastighet, exempelvis vid musiklyssning i mobiltelefon. Men detta sker inte utan problem. Olika slags musik påverkas olika av att datakomprimeras, och det är alltså många gånger det musikaliska innehållet som styr hur ljudkvaliteten upplevs. En annan teknisk aspekt som beskrivs noga är hur Spotify tar betalt för sina tjänster genom reklam och abonnemang samt hur de intäkter som genereras fördelas vidare. Detta är en ofta förekommande diskussion bland upphovsrättsinnehavare, och ett vanligt argument i diskussionen är att många upphovsrättsinnehavare, som kompositörer, textförfattare och artister, får en alltför liten del av kakan. Kanske kan Leijonhufvuds arbete på denna punkt bidra till en vidgad diskussion genom den tydliga genomlysningen av hur inte bara musik utan även pengar strömmar genom Spotify.
En av flera kritiska frågor som diskuteras ingående gäller den sammansmältning av teknik och människa som sker när vi musiklyssnare använder tjänster som Spotify. Detta ger läsaren mycket att reflektera över. En av avhandlingens utmaningar, som Leijonhufvud förtjänstfullt lyfter fram och problematiserar, är den flytande och föränderliga form ett system som Spotify har, samt hur svårt det är att i sin forskning förhålla sig till sådan föränderlighet. Denna fråga möter läsaren redan på sidan före innehållsförteckningen med varningstexten: ”By the time you read this, things have already changed!” Detta är inte bara en flört med läsaren utan framför allt en mycket kärnfull beskrivning av den ovan beskrivna problematiken – en utmaning som förhoppningsvis lockar till fortsatt forskning inom detta aktuella, föränderliga och mycket intressanta område.
Jan-Olof Gullö
Referenser
Bauman, Z., 2007. Liquid times: living in an age of uncertainty. Cambridge: Polity Press.
Bauman, Z., 2011. Culture in a liquid modern world. Cambridge: Polity Press.
Latour, B., 2011. Networks, societies, spheres: reflections of an actor-network theorist. International Journal of Communication, 5, ss. 796–810.
Norman, D.A., 1988. The psychology of everyday things. New York: Basic Books.
Small, C., 1998. Musicking: the meaning of performing and listening. Middleton, CT: Wesleyan University Press.