Psalmernas väg. Kommentarer till text och musik i Den svenska psalmboken, band 1–4, 2014–2019. Visby: Wessmans förlag. 611 + 652 + 604 + 292 s., notex. ISBN 978-91-8771/-034-6/052-0/-1068-1/-1069-8.
Psalmernas väg är titeln på det största enskilda hymnologiska kommentarverk som någonsin publicerats om en gällande svensk psalmbok. I fyra volymer om runt 2 200 sidor har samtliga psalmer i den delvis ekumeniska Den svenska psalmboken av 1986 behandlats i band 1–3, samt de tre senaste tilläggen i band 4 (Psalmer i 90-talet, urval ur Psalmer i 2000-talet, samt förlaget Verbums inofficiella tillägg, numren 701–800). Huvudredaktör och projektledare för detta Herkulesarbete har varit teologen Per Olof Nisser. Nisser har också skrivit många av de teologiska kommentarerna, medan Inger Selander (1936–2018) svarat för litteraturvetenskapliga kommentarer och Hans Bernskiöld för de musikvetenskapliga. Därutöver har drygt tjugo andra författare medverkat med kommentarer och analyser. Bland musikvetarna märks Anders Dillmar, som kommenterat psaltarpsalmerna i band 3. I band 4 har både musik- och textkommentarer huvudsakligen författats av Karin Karlsson, samt ett mindre antal av Sofia Wastesson.
Att dessa volymer kunnat ges ut av ett svenskt förlag, därtill ett som annars är specialiserat på utgivning av musikalier, är en stor bedrift. Produktionsspannet mellan första och sista banden är dessutom bara fem år (2014–2019). Arbetet inleddes 2010 och med avseende på arbetets art, planeringsbehov och redaktionella resurser är ett decennium från början till fullbordan närmast rekordtid för en sådan bokprodukt (det motsvarar ungefär tjugo av de kunskapspackade manuskriptsidorna i månaden under hela perioden).
Uppdelningen i text- och musikkommentarer har fallit väl ut. En typisk psalmkommentar omfattar totalt två eller tre sidor i volymerna, där text och musik för en given psalm ges ungefär lika stort utrymme och fokus. Detta kan med stor musikvetenskaplig belåtenhet jämföras med tidigare svenska psalmkommentarer som Johan Wilhelm Beckmans drygt tusensidiga Den nya swenska psalmboken: Framställd uti försök till svensk psalmhistoria (1845–1872) och Oscar Lövgrens Psalm- och sånglexikon (1964), där litterära och teologiska kommentarer starkt överväger. Hans Bernskiöld har nästan helt själv skrivit musikkommentarerna till de ordinarie psalmerna 1–651 (vissa har skrivits av Lars Eckerdal). Det bör nämnas att dessa välskrivna kommentarer höjer sig långt över ett blott sammanfattande av tidigare på olika håll publicerade musikupplysningar. Detta hade i och för sig varit gott nog, men nu får läsaren dessutom ta del av utredningar ner på handskriftsnivå, samt i vissa fall små musikanalyser där Bernskiöld argumenterar för vissa melodiers släktskap, dateringar och spridningsvägar av melodierna. Melodiutredningarna för de äldre psalmerna, ofta med en snårig väg till sina texter och de melodiversioner som kom att ingå i 1986 års psalmbok, är speciellt värdefulla.
Det är ofrånkomligt att invändningar kan resas mot vissa beskrivningar och analyser även i ett så exceptionellt välgjort arbete som Bernskiölds, om inte annat på grund av dess stora omfattning. Vid ett par tillfällen nämns 1553 års Een liten Song-book som ”den andra upplagan” (så till exempel band 1, s. 484). Här kan två anmärkningar göras. Dels är det inte självklart att quartoupplagan (som nog avses) är en andra upplaga, då ingen säker datering gjorts av det foliotryck som bara överlevt i två exemplar. Ingen har lyckats lägga fram klara belägg för att folioboken skulle vara tryckt tidigare, även om många på mindre säkra grunder antagit det. Dessutom skulle man här vilja veta vilket exemplar av 1553-trycket som avses, då det rör ett konkret melodibelägg. När Bernskiöld skriver: ”Med svensk text Christe som ljus och dagen är fanns melodin i den andra upplagan av Een liten Song-book” rör det alltså ett tryck med text och linjer, utan nothuvuden. De för hand inskrivna noterna (i de fall sådana ens finns) skiljer sig i hög grad mellan exemplaren.
En annan kritisk anmärkning som skulle kunna göras rör analysen av Waldemar Rudins melodi till ”Ack saliga dag, som i hoppet vi bidar” (Sv.ps. 1986: 314), för första gången tryckt 1888. Denna jämförs i band 2, s. 280, med tre andra Rudinmelodier, alla innehållande ett sextsprång i någon frasöppning. Denna likhet är ovedersäglig mellan flera av de melodier Bernskiöld nämner. Detta leder honom att vidare anta att intervallstrukturen kan vara modellerad efter den vitt spridda sången ”’Tis the last rose of summer”, vilken har stort sextsprång och också har förekommit i samma tryck där Rudins melodier ingått. Men den Rudinmelodi som är analysens utgångspunkt innehåller inget sådant intervall i frasöppningen – melodins enda direkta sextsprång kommer mitt inne i slutfrasens tonikaparallellvändning och får anses som generiskt för väldigt många mollpsalmer under 1800-talet. Inledningen har kvartssprång från upptakt till grundton och därefter mollters, en helt annan sorts ramintervall än de andra exemplen.
Mycket värdefulla analyser ges de melodier där det finns en osäkerhet huruvida det är över- eller understämman som utgör melodi (samma fenomen som i det kända anglikanska fallet med ”The first Nowell” (i Sverige känd som "I Betlehem en vinternatt"), som i senare hymnologisk forskning visat sig ha börjat sitt öde som diskantstämma till en i stort sett bortglömd originalmelodi). Sv.ps. 1986: 72 (”Du sanna vinträd, Jesu kär”) och 130 (”En stjärna gick på himlen fram”) har bägge denna problematik. Detsamma gäller den melodi som psalmboken kopplat till Samuel Hedborns ”En blomma uti öknen stod” (Sv.ps. 1986: 347). Här har både över- och understämman i den fauxbourdonsats Rhaus tryckeri gav ut 1589 kommit i bruk som psalmmelodier.
I fjärde bandets kommentarer om tilläggspsalmerna finns en hel del adjektiv som är kontextuellt färgade och svåra att konkretisera (”mjuk”, ”vemodig”, ”svängig”). Dessa hade möjligen kunnat utelämnas utan att kommentarerna i övrigt blev lidande. Beskrivningen av melodiers tillkomst har här relativt ofta skett genom inhämtning i första och andra hand efter de ännu levande upphovspersonerna, vilket kan vara mycket värdefullt för framtida hymnologiskt arbete med dessa melodier och psalmdiktare.
Även om denna recension främst bedömer bokverkets musikaliska aspekter måste även en textfråga beröras helt kort. En tvivelaktig attribuering tycks föreligga för nummer 751 i det officiella Verbum-tillägget (band 4, s. 69). Texten ”O, vad världen nu är skön, klädd i sommardräkten” tillskrivs Jacob Axel Josephson utifrån ett sångtryck för folkskolan 1861. En viss Hermann Adam von Kamp (1796–1867) har dock med säker och tidigare daterad attribuering skrivit texten ”O wie ist die Welt so schön / in dem Frühlingskleide” till samma Mozartmelodi – intressant nog just i ett tyskt skolsammanhang. Tills någon tidigare datering av Josephsons svenska text kan läggas fram bör nog von Kamps text anses vara förlagan, vilket borde ha uppmärksammats både i tidigare psalmboksarbete, av den annars noggranne Oscar Lövgren (1964), och i Psalmernas väg.
Sammantaget kan konstateras att Psalmernas väg står sig mycket bra i jämförelse med våra systernationers jämförbara projekt Nytt Norskt Salmeleksikon (fyra band, Holter et al., red., 2011–2018) och Jørgen Kjærgaards Salmehåndbog (2003). I jämförelse med dessa kan noteras att det svenska arbetet är retroaktivt. Man beskriver den psalmbok som gällt i närmare 35 år, medan de norska och danska projekten växt fram i samband med pågående psalmboksrevisioner. Det finns fördelar med bägge dessa modeller. De västnordiska lexikonen har i sitt hymnologiska arbete kunnat påverka pågående psalmboksarbete och förväntas ha längre aktualitet i formell mening, då dessa psalmböcker kommer att gälla för lång tid framåt. Psalmernas väg fullbordas just under de år då Svenska kyrkan inlett förarbete inför eventuellt arbete med ny psalmbok. En stor fördel med det svenska retroaktiva perspektivet är dock att man kunnat fånga upp psalmernas receptions- och verkningshistoria sedan 1986 års psalmboks tillkomst.
Psalmernas väg är det enskilt mest betydelsefulla som hänt inom svensk hymnologi sedan utgivningen av den psalmbok som utgör kommentarverkets raison d'être. Nisser, Selander, Bernskiöld, Karlsson och alla andra medarbetare har lagt en självklar och fast grund för framtida hymnologi i Sverige.
Mattias Lundberg
Referenser
Beckman, J.W., 1845–1872. Den nya swenska psalmboken: Framställd uti försök till svensk psalmhistoria. Stockholm: Norstedt.
Holter, S.W., Grøm, R., Øystese, V. B., Hamnes, D.S., Vederhus, I., och Kyrkjebø, R., 2011–2018. Nytt norsk salmeleksikon, 4 vol. Trondheim: Tapir.
Kjærgaard, J., 2003. Salmehåndbog, 1: Salmehistorie. Med biografier af forfatterne i Den Danske Salmebog 2002. København : Kgl Vajsenhus’ Forlag.
Lövgren, O., 1964. Psalm- och sånglexikon. Stockholm: Gummesson.