Märta Ramsten, 2019. De osynliga melodierna. Musikvärldar i 1800-talets skillingtryck. Skrifter utgivna av Svenskt visarkiv, 48. Stockholm: Svenskt visarkiv/Statens musikverk, 216 s., illustrationer och musikex. ISBN 978-91-889-5734-4.
Titeln på Märta Ramstens bok De osynliga melodierna (2019) är på samma gång illustrativ och missvisande. Illustrativ så till vida att studieobjektet, löst sammanfattat som skillingtrycksmelodier och deras kontext under 1800-talet, inte med enkelhet går att få information om och därmed inte heller med lätthet utforskas. Missvisande, eftersom Ramsten, trots de hinder som ligger i vägen, både lyckas synliggöra och levandegöra melodierna och deras funktion för läsaren.
1800-talet utgör enligt Ramsten ”det ’stora’ århundradet i skillingtryckens historia”, och syftet med studien är att utforska ”skillingtryckens bruk av melodier under 1800-talet” (s. 11). Detta sker genom fyra fallstudier med skiftande fokus: ”Melodier i sifferskrift”, ”Soldat- och krigsvisor 1848–1865”, ”Skillingtrycken och teatern” och ”Nid och satir”. De tre första tar ett mer övergripande grepp om sina respektive områden, den sista gör närstudier av den poetisk-musikaliska formeln ”Allt väl – ni förstår mig väl” som förekommer i flera skillingtryck under det aktuella seklet.
Studien brottas med några källkritiska problem. Ett är den omfattande produktionen av skillingtryck under 1800-talet, vilken medfört avgränsningar för att göra materialet hanterbart. Ramsten har valt att studera de pliktexemplar som tryckerierna levererade till universitetsbiblioteken, främst tryck från Kungliga bibliotekets skillingtryckssamling och George Stephens samling i Växjö stadsbibliotek.
Ett större problem är att skillingtrycken oftast enbart hänvisar till vilka melodier som respektive visa ska sjungas till. Till detta kommer att hänvisningar dessutom ofta kräver en brukare som är insatt i hur de ska tolkas. Vad innebär exempelvis kommentarer som ”sjunges under sin vanliga melodi”? Dessutom har enbart en mindre del av trycken en melodianvisning (detta gäller framför allt de världsliga trycken) och notskrift saknas i princip helt. Det är därmed inte helt enkelt att komma åt skillingtryckens melodivärldar. Valet att genomföra fyra olika fallstudier framstår därmed som rimligt.
Först ut bland fallstudierna är ”Melodier i sifferskrift”. Den behandlar det lilla antalet tryck där melodierna återges med sifferskrift. Utifrån transkriptioner av 57 melodier från sifferskrift till notskrift och analys av dessa, menar Ramsten bland annat att ”melodierna från 1800-talets mitt visar på en brytningstid när det gäller det folkliga melodiförrådet” (s. 86). Transkriptionerna ger också en motvikt till insamlarnas bild av vilka melodier som användes från samma period, då skillingtrycken inte hade den antikvariska ansats som insamlarna arbetade utifrån. De transkriberade melodierna finns återgivna som en del av fallstudien.
Den andra fallstudien – ”Soldat- och krigsvisor 1848–1865” – tar sig an skillingtryck med olika former av krigspropaganda kopplade bland annat till krigen mellan Danmark och Tyskland om hertigdömena Slesvig och Holstein. Här behandlas skillingtryck tryckta i Sverige vilka var en del av krigskampanjen och som ”förhärligade kriget och också manade till strid” (s. 89). Fallstudien exemplifierar skillingtrycken som förmedlare av ett dagsaktuellt innehåll. De både speglade sin samtid och påverkade den, bland annat genom att sprida ett skandinavistiskt idégods. Dessutom – och detta i större utsträckning än i första fallstudien – ges här en inblick i bruket av visorna, som sjöngs av ”de marscherande soldaterna under fälttågen i Danmark” (s. 103).
Skillingtryckens funktion som aktualitetsmedium och även som kommersiella produkter framgår med all tydlighet i den följande fallstudien ”Skillingtrycken och teatern”. Här beskrivs hur populära melodier och sånger från teatern kunde spridas till en vidare krets via skillingtrycken. Särskilt intressant är beskrivningen av hur olika former av medier i en – med Ramstens ord – ”medial samverkan” tillsammans förstärkte en visas popularitet.
Den sista fallstudien – ”Nid och satir: ’Allt väl – Ni förstår mig väl’ som poetisk-musikalisk formel i 1800-talets skillingtryck” – skiljer sig från de övriga genom att vara en närstudie av refrängen ”Allt väl – Ni förstår mig väl”. Ramsten betecknar refrängen som en poetisk-musikalisk timbre; ibland omtalas den som en formel. Den användes i satiriska visor och nidvisor, och Ramsten menar att den genom sin symboliska innebörd ”gör visans text insinuant” och därmed ”fungerar [...] som en kommentar till vistexten – en menande blinkning – och en signal till den som är bekant med timbren” (s. 134). Timbren användes flitigt i skillingtryck, varav flertalet baserades på verkliga händelser. En förteckning över visor i skillingtryck som använder timbren finns sist i kapitlet.
Ramsten menar att fallstudien visar hur skillingtryck är något mer än berättelser om ”hjärtknipande kärlekshistorier eller sensationella olyckor”. Skillingtrycken framträder istället som ett medium som ”interagerar med både vardagliga och samhälleliga händelser”, behandlande allt från skvaller till övergrepp och samhällskritik (s. 171). Påpekandet har bäring även på de övriga fallstudierna.
Ramstens studie är i många avseenden brokig. De fyra fallstudierna kan tyckas spreta åt olika håll då de knyter an till och hanterar många olika områden: siffernotation, skandinavism, svensk teaterhistoria och text- och musikanalys på detaljnivå, för att nämna några. Perspektiven är ibland lite väl många och flyttar stundtals fokus bort från själva melodierna.
Samtidigt är denna perspektivrikedom förståelig. Källäget ställer till problem för den som vill komma åt det klingande, vilket i sig kräver ett heterogent angreppsätt utifrån de ingångar som står till buds. I en musiketnologisk studie är det också rimligt att skillingtrycken sätts in i en vidare kontext, i den mån detta låter sig göras. Insikter i relationen skillingtryck–bruk är central för en förståelse av melodiernas funktion. De många forskningsperspektiven speglar dessutom perspektivrikedomen i tryckens innehåll och användningsområden. Det avslutande sammanfattande kapitlet, som tematiskt knyter ihop trådarna i studien, fyller därmed en viktig funktion.
Framställningen griper stundtals tag i mig på ett känslomässigt plan. Skillingtryckstexternas skildringar är ibland starka, och melodierna bidrar till att förstärka dem ytterligare. Jag finner mig exempelvis sitta och bokstavligen må illa av de citat ur skillingtrycksvisor med formeln ”Allt väl” som mycket detaljerat beskriver grova övergrepp och misshandel av – tänker jag mig – unga pigor.
Studien bidrar avslutningsvis till ett bredare forskningsfält som enligt förordet till Tryckta visor. Perspektiv på skillingtryck som källmaterial (Ramsten, Strand och Ternhag, red., 2015) numera intresserar allt fler, även dem som inte primärt håller på med visforskning. Karin Strand har exempelvis de senaste åren publicerat flera studier av skillingtryckens texter och berättelser, bland annat En botfärdig synderskas svanesång (Strand, 2019). Även de för skillingtrycken så viktiga tryckerierna har nyligen behandlats av Eva Danielsson (2019).
Till detta forskningsområde är det välkommet med en studie som Ramstens, just genom dess starka fokus på skillingtryckens melodier och deras funktion. Boken bidrar därmed till att även inom skillingtrycksforskningen göra melodierna mindre osynliga.
Karin L. Eriksson
Referenser:
Danielsson, Eva, 2019. Skilllingtryckarna. Skillingtrycksproducenter under det långa 1800-talet. Stockholm: Svenskt visarkiv / Musikverket.
Ramsten, M., Strand, K., och Ternhag, G., red., 2015. Tryckta visor. Perspektiv på skillingtryck som källmaterial. Uppsala: Kungl. Gustav Adolfs Akademien för svensk folkkultur.
Strand, K., 2019. En botfärdig synderskas svanesång. Barnamord i skillingtryck mellan visa och verklighet. Möklinta: Gidlunds.