Inlagt av Tobias Lund
Jan Olof Gullö, red. 2017. Elva studier om kreativitet i musikproduktion: till invigningen av Kungl. Musikhögskolans nya campus 2017. Stockholm: Kungl. Musikhögskolan. 142 s., ill. ISBN 978-91-983869-0-5
I början av 2017 skedde den länge emotsedda och efterlängtade invigningen av Kungl. Musikhögskolans (KMH) nya campus i Stockholm. Till invigningen utgavs en antologi på temat musikproduktion och kreativitet, under redaktörskap av Jan-Olof Gullö, gästprofessor i musikproduktion vid KMH och tillika forskare inom området. Under året har KMH också stått värd för den internationella The 12th art of record production conference (1–3 december 2017) och därmed på flera sätt uppmärksammat vikten av att beforska detta omfattande och centrala musikaliska kunskapsområde.
Antologin är en manifestation av områdets ökande vikt inom professionell musikutbildning och forskning, men också av musikproduktionsämnet vid KMH och forskningsprojektet Att fånga kreativiteten i musikproduktion. Författarna i antologin har det gemensamt att de är verksamma vid, eller knutna till, Institutionen för musik- och medieproduktion vid KMH som lärare och alumner, där olika delprojekt, som sammanfattas i artiklarna, har genomförts. Därtill är antologin ett led i att öka forskningsaktiviteten och -anknytningen i utbildningen för lärare och studenter på avancerad nivå. Detta om sammanhanget som antologin har skapats i. Trots att titeln möjligen är lite snarlik antologin På tal om musikproduktion: elva bidrag till ett nytt kunskapsområde (red. Ternhag och Wingstedt, 2012) så har den nya antologin en annan tillkomstprocess och ett annat syfte och bör i någon mån bedömas utifrån detta, som en utbildningsanknuten antologi med rapporter från många mindre projekt där inte alla skribenter är etablerade forskare. Redaktör Gullö har uppenbarligen varit en engagerande katalysator.
Antologin har tolv bidrag. Ett av dem, om handböcker i "songwriting" har sju författare (Brag, Jonas, Klint, Petersson, Sjöstedt, Veen och Verdonk), övriga bidrag har en författare vardera. Gullös inledande artikel om kreativitet och lärande i musikproduktion, med ett musikpedagogiskt och didaktiskt perspektiv, fungerar som kappa för övriga bidrag. Där tar flertalet utgångspunkt i det dubbla perspektivet: (musikaliskt) lärande och musikproduktion. Flera av dem har därtill intressanta perspektiv på begreppet kreativitet – relaterat till musikskapande och lärande. Därtill blir begreppet musikproduktion relativt mångsidigt belyst och kontextualiserat i antologin. Mer uttalade nutidshistoriska perspektiv på produktion finns sparsmakat med, bland annat i David Thyréns artikel om producenten Shellback, men de musikpedagogiska och didaktiska perspektiven dominerar.
Synbart i hela antologin blir att produktion av musik verkligen angår alla musikgenrer (till exempel opera, impressionistisk pianomusik, jazz, pop och black metal tas upp i olika texter) och därmed också motsvarande i musikproduktionsutbildningen. Men också att den komplexa kompetens som behövs hos den professionella utövaren, producenten – musikalisk, strukturell, teknisk etc. – i vår tid i hög grad förskjuts från produktioner för fonogram eller andra traditionella medier mot helt eller delvis nya, musikaliskt och tekniskt högt komplexa områden. Till exempel komposition av interaktiv musik för spel eller utställningar, som intresseväckande och uppslagsrikt beskrivs av Hans Lindetorp och även av Mattias Viklund, som skriver om en app för adaptiv musik; produktion av jazzmusik för en jazzfilm (av Josef Doukkali), eller redogörelsen för den transhistoriska bearbetningen av Dido och Aeneas, där ljuddesign ingår i en kreativ bearbetning av Purcells berömda opera (av Johan Ramström). Andra tankeväckande texter som bjuder på många – i god mening provocerande – insikter, finns om kreativitet i musikproduktionsutbildning (av Peter Schyborger) och om det komplexa i det professionella (och icke professionella) lyssnandet till musik, där det skiljer sig en hel del åt mellan exempelvis professionella instrumentalister och producenter (av Hans Gardemar). Texter om reflektion som metod (det vill säga systematiskt tänkande) för kreativa konstnärliga processer (av Robert Åkerman), isländsk black metal (av Haukur Hannes Reynisson) samt interpretation och produktion av pianomusik (av Mika Pohjola) bidrar på olika sätt till helheten.
Det är sammantaget en uppslagsrik antologi som innehåller en del goda löften om framtida forskning på området. Som helhet är antologin ojämn i kvaliteten, vilket nog har att göra med varierande forskarerfarenhet hos författarna – men som i och med denna antologi förstås ökar och utvecklas – och innehåller några texter som är mer utkast än färdiga artiklar. Det finns också en viss slagsida åt pedagogisk forsknings mindre tilltalande drag med för långa metoddiskussioner och positioneringar, samtidigt som vissa texter brister i historisk kontextualisering av musikproduktionens villkor. Men det skymmer inte helhetsintrycket att antologin är viktig på sitt fält som utgångspunkt för kommande och större projekt.
Toivo Burlin
© STM–SJM och författaren