Inlagt av Tobias Lund
Olga Mojžíšová och Milan Pospíšil, red., i samarbete med Jiří K. Kroupa, 2016. Bedřich Smetana: korespondence correspondence I (1840–1862). Prag: Národní Muzeum, 326+521 s., ill. + illustrationsinlaga. ISBN 978-80-87773-30-7
Bedřich Smetana (1824–1884) och det konstnärliga arvet efter honom betraktas som en av hörnpelarna i det tjeckiska kulturarvet. Så var det redan vid tonsättarens bortgång. Politiskt och ideologiskt hör det till perioden då det habsburgska förtrycket började avta och nationalismen kunde tillåtas komma till uttryck även i Tjeckien (Böhmen var en del av österrikiska kejsardömet och från 1867 dubbelmonarkin Österrike-Ungern). Musikaliskt innebar det att den tjeckiska folkmusiken kunde lyftas fram. Men Smetana hade också en europeisk utblick och ville få den tjeckiska musikkulturen att gå i takt med de mest moderna uttrycken som bland annat den nära vännen Franz Liszt var banérförare för.
Redan under Smetanas livstid publicerades vissa brev i periodiska tidskrifter, och direkt efter hans bortgång gjordes försök att löpande publicera sådana brev man kunde få tillgång till och som då fortfarande fanns i privat ägo. Den första publikationen i bokform kom 1896 och innehöll 64 utvalda brev skrivna av tonsättaren. Parallellt gjordes också försök till sammanställning av tonsättarens kompositioner. Detta till trots, finns fortfarande idag stora luckor inom Smetanaforskningen. Biografier har regelbundet givits ut under hela 1900-talet, men fortfarande finns ingen utgåva av hans samlade verk. En tematisk katalog finns sedan 1999 färdigställd men har ännu inte publicerats, och inte heller korrespondensen har funnits publicerad och därmed tillgänglig.
Forskningsprojektet
Men nu är första volymen publicerad i det som ska omfatta Smetanas samlade korrespondens, d.v.s. korrespondens såväl till som från honom. Den första volymen omfattar perioden 1842–62. Eftersom detta sammanfaller med den period 1856–61 då Smetana bodde och verkade i Göteborg, har denna första volym särskilt intresse för en svensk läsare. Ytterligare fyra volymer planeras och därtill en sjätte med kumulativa index för samtliga volymer.
Smetana skrev under långa perioder dagboksanteckningar, vilka inte ingår i den föreliggande publikationen annat än undantagsvis när en dagboksanteckning kan komplettera något i korrespondensen. Det är naturligt att dagböcker inte kan inrymmas inom begreppet ”korrespondens”. Innehållsmässigt finns dock naturliga paralleller mellan vad som skrivs i ett brev och vad som skrivs i en dagbok. Detta skulle mycket väl kunna motivera publiceringen även av dagböckerna, men möjligtvis har man ansett att de är av alltför privat karaktär för ett offentliggörande. (Under 1960-talet genomfördes ett forskningssamarbete mellan Göteborgs stad och Smetanamuseet. För att kunna hjälpa de svenska arkivarbetare som hade till uppgift att kartlägga Smetanas Göteborgsperiod, renskrevs de Smetanadagböcker som gällde Göteborgsperioden. Avskrifterna finns idag på Göteborgs Stadsmuseum.)
Boken inleds med en ”Introduction” om ca hundra sidor, återgiven på vart och ett av de tre språken tjeckiska, engelska och tyska. Introduktionen har fem kapitel där kapitel ett redogör för forskningsprojektets uppkomst och genomförande med acknowledgements över flera sidor, vilket visar på det brett upplagda projektet med samarbetande forskare också i andra länder än Tjeckien, bland annat Sverige. I kapitel två, ”The correspondence of Bedřich Smetana”, görs en övergripande beskrivning av korrespondensen samt för forskningsarbetet omkring detsamma alltsedan tonsättarens död fram till det nu presenterade forskningsprojektet. Genomgången berör också Smetanaforskningen i ett vidare perspektiv än endast korrespondensen, framför allt kopplat till grundandet av Smetanamuseet med placering alldeles vid Karlsbron i Prag, där museet ligger än idag. Museet kom redan från början att omfatta inte endast utställningar utan blev själva navet för Smetanaforskningen.
Introduktionens omfattande kapitel tre, ”The language of Smetana’s letters and diaries in the context of his time”, är skrivet av två språkforskare och behandlar problematiken tyska–tjeckiska och hur Smetana pendlar mellan språken och använder dem olika. När den unge ”Friedrich” (d.v.s. Bedřich) började första klass var tyskan det påbjudna ”högre” språket, det bildade språket som användes i all offentlig förvaltning och också i flertalet skolor. Tjeckiskan var det ”lägre” språket, talspråket. Som vardagsspråk var därmed tjeckiskan Smetanas förstaspråk och tyskan andraspråket. Till skillnad från tyskan som Smetana behärskade grundligt, studerade han aldrig tjeckiskan. När han därför i vuxen ålder, från början av 1860-talet, och i linje med den begynnande nationalismen, alltmer började skriva på tjeckiska, blev det förenat med fel avseende såväl ortografi som grammatik, och framför allt – enligt Smetana själv – med en oförmåga att på tjeckiska ge uttryck för det han ville beskriva. Denna självuppfattning står dock enligt författarna i kontrast till de tjeckiska brevens verkliga innehåll. Den detaljerade kartläggningen av Smetanas språkkunskaper och hur han använder de båda språken, vilket författarna kallar ”Smetana’s language biography”, är essentiell för förståelsen av vissa delar av korrespondensen.
Introduktionens fjärde kapitel, ”Bedřich Smetana from 1842 to 1862”, är en biografi över tonsättaren från födelsen och så långt som korrespondensen i denna första volym sträcker sig, 1862. Femte och sista kapitlet i introduktionen, ”Editorial principles”, är en nyckel för att kunna förstå all den information som är tillfogad korrespondensen. Detta kapitel, liksom introduktionen i sin helhet, visar på en vetenskaplig noggrannhet och ett detaljarbete som är mycket imponerande.
Utöver detta och den omfattande huvuddelen av boken där korrespondensen återges, finns också ett omfattande illustrationsmaterial (färg och svartvitt) av personer, byggnader, konsertprogram, dagböcker, brev, autografer av några pianostycken m.m. Illustrationerna är av mycket hög kvalitet. Slutligen en källförteckning, en bibliografi samt fyra olika index till korrespondensen som ger lika många möjligheter att hitta in i korrespondensens innehåll. Indexen är a) ”Index of persons and works (other than works by Smetana)”, b) ”Index of institutions, organizations, firms, and periodicals”, c) ”Index of places” samt d) ”Index of works by Bedřich Smetana”.
Korrespondensen omfattar inte endast bevarade brev, telegram, postkort, handskrivna papperslappar, inbjudningskort etc. utan även information om sådan korrespondens och sådana meddelanden som man genom andra källor vet har funnits men som har förkommit.
Återgivningen av korrespondensen är diplomatarisk, d.v.s. med befintliga skriv- och stavfel, under- och överstrykningar, i efterhand tillagda kommentarer etc. Noggrannheten av återgivningen är så långt man kan komma utanatt avfotografera varje enskilt dokument. Sådant som inte går att förtydliga med olika koder i till exempel marginalerna förtydligas i fotnoter.
Korrespondensen
Innehållsmässigt sammanfattas varje brev inledningsvis på engelska och tjeckiska. Korrespondensen är löpande kommenterad i fotnoter med förtydliganden och hänvisningar såväl till andra brev i korrespondensen som till händelser, utvecklingar i musiklivet etc. som behövs för att förstå innehållet i det aktuella brevet. Om den vetenskapliga noggrann-heteni hanteringen av själva dokumenten är imponerande, är det än mer imponerande hur de ansvariga forskarna är förtrogna med ett så omfattande material, så att de kan ge förtydlig-anden och korsreferenser genom alla dokument.
Som nämndes inledningsvis finns många brev återgivna i tidigare Smetanabiografier. Det finns också standardverk från mitten av 1900-talet där utvalda brev är återgivna i sin helhet, till exempel korrespondens mellan Smetana och Franz Liszt. Det som nu öppnas för allmänheten är ett mycket rikhaltigt material inom, grovt uppdelat, två kategorier: den privata sfären och den professionella. Det allra mest omfattande hör till det privata, och då framför allt korrespondensen med familjen. Kateřina Smetanová, född Kolářová, var hans första hustru. De träffades mycket unga, samarbetade i Smetanas musikinstitut och fick fyra döttrar varav tre dog inom en kort tidsrymd i tidig ålder. Kateřina följde med maken till Göteborg under två år men kände att hon var döende i tbc och ville få dö i sitt hemland, varvid båda bröt upp, reste hemåt men kom inte längre än till Dresden innan hon var tvungen att ge upp. Kort därpå träffade han den kvinna som blev hans andra hustru Bettina, född Ferdinandiová. Korrespondensen med dessa båda fruar är långa och med stort känsloinnehåll. Bland de mer privata och vänskapliga breven finns också en del svenska, till exempel med Isaac Philip Valentin, Karl Valentins pappa. Bland annat handlar det om arrangemangen där unga Charlotte Valentin ville resa till Prag för att få fortsätta med pianolektionerna trots att Smetana återvände hem. En annan person är Anschel Moses Nissen, kantor i synagogan i Göteborg som blev en nära vän och faktotum till Smetana i Göteborg, och som dog kort efter Smetanas återkomst till Prag.
Men den kanske viktigaste kategorin är den professionella med det första brevet från 1847 till greve Leopold Thun vars döttrar Smetana undervisade i pianospel. Det sista i denna volym är från december 1862 då Smetana skriver till ståthållareämbetet i Prag med önskan om att få öppna sitt musikinstitut som han stängde 1856 med anledning av Göteborgssejouren. Där finns också det tidiga brevet 1848 till Franz Liszt, som Smetana vid sidan av Mozart höll allra högst. Smetana dedicerar sitt opus 1, Six morceaux caractéristiques pour piano, med bön om dels hjälp med att få det förlagt, dels ett handlån på 400 gulden. Brevet avslutas med långa tirader om konstnärernas svårigheter att överleva och en betraktelse att ”in einige Wochen könnte vielleicht – kein Smetana existiren” (”om några veckor kunde möjligen – inte längre Smetana finnas till”) om han inte får lånet. Liszt hjälpte honom med förläggningen men inte med pengalånet. Vänskapen mellan de båda blev livslång, och när Smetana gick bort 1884 skrev Liszt till en vän: ”In Eile schreibe ich Ihnen, daß mich der Tod Smetanas sehr ergriffen hat. Er war ja ein Genius!” (”I hast skriver jag till er, att Smetanas död har berört mig mycket. Han var ju ett geni!”).
Det går naturligtvis inte att, i en så här kort recension, fullt ut redogöra för den mycket omfattande korrespondensen och dess innehåll som rör en central person i Tjeckiens och Europas musikhistoria men också om det omvända: viktiga delar av Tjeckiens och Europas musikhistoria utifrån en individs betraktelser. Boken, lika mycket som de kommande volymerna, är en guldgruva att få ta del av. Forskarna har gjort ett enastående arbete.
Anders Carlsson
© STM–SJM och författaren