Fora för blåsmusik
Ann-Marie Nilsson
Inom svensk musikforskning är blåsmusik i dess olika former knappast något prioriterat ämne. På kontinenten däremot, liksom i USA, finns såväl universitetsinstitutioner som internationella sammanslutningar för forskning om musik för blåsensembler och blåsare. Det kan handla om instrumentforskning med historisk och/eller organologisk inriktning, ensembletyper som s.k. Harmonie-Musik (blåsarensembler i aristokratiska kretsar under sent 1700-tal), militärkapell, ”symfoniska blåsorkestrar” och kammarmusik, liksom musiksociologiska problemställningar inom området samt musikanalytiska och biografiska studier. I Tyskland har konferenser om Harmonie-Musik arrangerats, bl.a. av musikvetenskapliga institutionerna i Mainz (1998) och Leipzig (2004).
Ett sådant forum för blåsmusikforskning är IGEB (http://www.igeb.net/), vilket är uttytt Internationale Gesellschaft zur Erforschung und Förderung der Blasmusik, med säte i Österrike (Graz). IGEB riktar sig till både teoretiker och praktiker och ger tillfälle för båda kategorier att vid konferenser presentera rön av skilda slag inom ett brett spektrum, såväl forskning kring äldre och nyare blåsmusik, ensembler och musiker/tonsättare som mer praktiska erfarenheter kring verksamheten inom ensembler och utbildning. De flesta av inläggen ges ut i IGEB:s publikationsserie Alta Musica, som förutom konferensrapporter även inrymmer några valda doktorsavhandlingar. Vartannat år ordnar IGEB en konferens, oftast i Europa (hittills Österrike, Slovakien och Luxemburg).
År 2006 hade IGEB:s konferens förlagts till USA i samarbete med New York-baserade Historic Brass Society (HBS; http://www.historicbrass.org/). HBS’ inriktning är avgränsad till forskning kring mässings- eller bleckblåsinstrument och deras användning. Tidskriften Historic Brass Society Journal, som tyvärr ännu inte finns i svenska bibliotek, har utgivits sedan 1989 och riktar sig till akademiker, utövare och intresserade amatörmusiker. Den innehåller gedigna artiklar rörande tillverkning och användning av bleckblåsinstrument samt ensembler och instrumentmakare, alltifrån äldsta tid fram till förra seklet. Samtliga artiklar är referee-granskade av två till fyra internationellt erkända experter. På HBS’ hemsida kan man också hitta recensioner av inspelningar och litteratur samt hänvisningar till sällskapets egna årliga Early Brass Festival och till besläktade organisationer, t.ex. Galpin Society, American Musicological Society (AMS) och IMS samt mer speciella(?) sådana, som The American Hunting Horn Society.
Konferensen 2006 i staden Northfield, Minnesota (kanske mest känd för The defeat of Jesse James) blev minnesvärd genom att musikfestivalen ”Vintage Band Festival” med offentliga konserter lämpligt nog samordnats med konferensen. Ansvarige Paul Niemisto och hans medarbetare hade lyckats göra även en bredare allmänhet delaktig i evenemanget och dess finansiering (http://vintagebandfestival.org/festival.html). Intresset för blåsarensembler och blåsorkestrar är ju stort i USA, och konserterna med både historiska och moderna grupper och musikkårer var välbesökta. De flesta hölls utomhus så som planerats, men några måste p.g.a. värmen (över 90° F) flyttas inomhus till luftkonditionerade lokaler. Några framträdanden hörde samman med presentationer under konferensen.
Många aspekter av blåsmusik behandlades under det övergripande temat ”Wind Music Away From Home”: Harmonie-Musik, forskning om instrumentmakare (Anderst i S:t Petersburg, Kaiser & Kohler i Cincinnati, Ohio), solopiccolaflöjtens guldålder; analys av valda verk av lokalt eller universellt kända kompositörer, alltifrån Vaughan Williams och Holst till Serge Garant och Lothar Klein. Vi fick historik över amerikanska musikkårer såsom olika civil war bands, Chicago Black Horse Troop, amatör-, bruks- och invandrarorkestrar. Katalansk cobla, rysk blåsmusik och instrument i Finland samt svenska blåsoktetter hörde till de europeiska bidragen.
Mellan föreläsningarna kunde man avlyssna civil war bands som 26th North Carolina Regimental Band och Dodworth Saxhorn Band på bleckblåsinstrument som inte använts i Europa: saxhorn konstruerade med klockstycket riktat bakåt, ”over-the-shoulder”, samt lokala blåsorkestrar av mer ordinärt snitt. Passion des cuivres från Berlin framträdde med tidig 1800-talsmusik på kenthorn, valthorn, trombone och ophicleïd och Ameriikan Poijat var en finsk hornseptett med amerikanska instrument och musiker. Chestnut Brass Company gav en oförglömligt skojfrisk och ypperligt pedagogisk konsert med musik på såväl renässansinstrument (sinka och basuner) som 1800- och 1900-talsinstrument. Dessutom uppstod improviserade sessioner på en del barer som t.ex. The froggy bottoms intill Cannon River, som flyter sakta genom staden och som utgjorde ”slagfält” för en band competition under festivalen.
Till IGEB:s senaste konferens i juli 2008 samlades föreläsare från 14 länder inkl. USA och Canada, Finland och Sverige. Konferensen var förlagd till Luxemburg och staden Echternach, känd för sitt kloster med anor från sent 600-tal, i vars skriptorium praktfulla illuminerade handskrifter framställdes främst på 1000-talet. Liksom tidigare var innehållet blandat, från vetenskapliga referat av nya fynd och analyser över populärvetenskapliga presentationer av tidigare ganska bekant material till mer praktiskt inriktade inlägg av amerikanska orkesterledare. (Konferensprogram 2008-08-26 på http://www.igeb.romatet.com/.)
Inledningsvis gav presentationer av luxemburgska kompositörers musik för blåsare och för repertoar i Luxemburgs Bibliothèque Nationale. Temat ”Traditions Régionales – Perspective Globale” gav utrymme för så pass skilda ämnen som förekomst av pukor i det medeltida Italien, blåsmusiktradition i klostret Jasna Góra i Polen och nutida japanska kompositioner för blåsorkester. De historiska inslagen rörde bl.a. blåsarmusik av Georg Christoph Wagenseil, W.A. Mozarts och J. Chr. Bachs fagottkonserter samt studier i musik till Abe Lincoln-jubileet 1909 och i Deutsche Militär-Musiker-Zeitung 1939. Ett intressant föredrag med förvånansvärt vackra ljudexempel behandlade ensembler med ryska horn, på vilka det endast går att frambringa en ton. Ensembletypen hölls av ryska adelsmän under tsartiden och har inte odlats sedan ryska revolutionen, men sedan några år svarar entusiaster för dess revival och rekonstruktion av instrumenten. Det fanns också tillfälle att höra en konsert med Canadian Brass och flera lokala blåsorkestrar.
Man kan tycka att blåsmusiken och dess historia borde ingå naturligt i den allmänna musikhistorien. Verksamheten inom HBS och IGEB visar att det finns mycket känt och okänt på detta fält som är värt att lyftas fram.