Aktuellt

Musikvetenskap i dag, 2006

Konferens i Växjö den 7-9 juni 2006

öppna som pdf-fil

Abstracts

Alf Arvidsson, professor, Institutionen för kultur och medier, Umeå universitet

Musikerrollen och dess förverkligande - en diskussion utifrån två pågående forskningsprojekt

Jag vill hävda att förhållandet mellan artist och repertoar är en viktig faktor för att generera ny musik i det västerländska moderna samhället. Bakom detta ligger att artister förväntas uppfylla förväntningar på att förkroppsliga de musikerroller publiken vill understödja. I musikerrollen, som ständigt konstrueras ny på grundvalen av tidigare föreställningar, ingår förväntningar på repertoar/genrer/stycken som manifesterar de musikaliska kvaliteter som musikerrollen förknippas med. Vidare ingår förväntningar på musikernas förhållningssätt till publiken, musikernas utseende, kön, ålder, sociala bakgrund, politiska, religiösa och moraliska framtoning, för att nämna några viktiga faktorer. Med utgångspunkt i den svenska jazzen under 1950-talet och den progressiva musikrörelsen under 1970-talet vill jag diskutera hur musikerrollen formas och förändras i samspel med stilars framväxt och utveckling, men också hur enskilda artister försöker individualisera sin framtoning i förhållande till roller de upplever som stereotypa.

Lars Berglund, fil. dr, Institutionen för musikvetenskap, Uppsala universitet

Men hur analyserar man allt det där andra?

Musikanalys och musikteori som musikvetenskapliga fält växte fram ur 1800-talets kompositionsundervisning och kom därför redan från början att bli nära förknippade med en viss bestämd repertoar. Senare forskargenerationer har diskuterat frågan om hur man ska kunna utveckla lämpliga analysmetoder för andra musiktraditioner: gehörstraderad musik, eller annan musik som ligger utanför den västerländska konstmusikens kanon. Debatten har dock präglats av viss handfallenhet, vilket åtminstone delvis beror på att man i alltför hög grad fokuserat på metodfrågor av relativt teknisk art, utan att först gå till botten med de vetenskapsteoretiska, musikestetiska och kunskapsideologiska förutsättningarna för olika musikanalytiska ansatser.

I mitt föredrag kommer jag att försöka skissera några av grunddragen i denna teoretiska problematik. Diskussionen rör bl.a. frågor som kunskapsintresse, tolkningsföreträde, problemformulering och observationsspråk. Därefter kommer jag, efter en kritik av vissa i semiotiken grundade synsätt, att diskutera möjligheter och svårigheter med ett i den hermeneutiska traditionen grundat angrepps- och betraktelsesätt. Framställningen illustreras med ett par exempel på (åtminstone skenbart) svåranalyserad musik. Min förhoppning är att kunna visa att svårigheterna med att analysera musik som ligger utanför den traditionella musikanalysens allfarvägar ofta överdrivits, liksom även tilltron till den så kallade traditionella musikanalysen.

Åsa Bergman, doktorand, Institutionen för kultur, estetik och medier, Göteborgs universitet

Kulturskolan, fritidsgården och kyrkan-vägar till ungdomars musikutövande

Med avstamp i mitt pågående avhandlingsprojekt Musik i ungdomars vardag kommer jag att lyfta fram aspekter av ungdomars organiserade fritidsmusicerande. En del av musicerandet har stark förankring i den stadsdel i Göteborg där ungdomarna bor och växer upp. Kulturskolans musikundervisning är ett exempel, rockbandsverksamheten kopplad till fritidsgården ett annat. Annan musikalisk verksamhet, såsom körsång i Svenska kyrkans regi, är öppen för ungdomar oavsett var i staden de bor, förutsatt att nått den färdighetsnivå som krävs för att bli antagen. Med Ruth Finnegans term musical pathways kommer jag att diskutera hur vägar till de olika musikvärldarna ser ut. Vidare kommer frågor kring identitet och identitetsskapande samt musikaliskt lärande att belysas ur olika perspektiv.

Folke Bohlin, professor em., Lund

Forskarfusk eller avancerat skämt? Fallet Sven E. Svensson

I STM 1938 publicerade Uppsalamusikern Sven E. Svensson som året därpå utnämndes till Alfvéns efterträdare som director musices vid Uppsala universitet en artikel om den dittills okände svenske wienklassiske tonsättaren Gustaf Frederici av vilken Svensson framförde flera verk i svensk radio. Misstankar uppstod snart om verkens äkthet och kort tid före sin död 1960 instämde Svensson i åsikten att Fredrici aldrig existerat - han sade sig ha blivit lurad av några personer i Wien. Enligt Nationalencykolpedin var Fredici helt enkelt en pseudonym för Svensson. Det finns starka indicier för detta.

Till bilden hör att Svensson också skall ha skrivit en stråkkvartett av Zellbell d y och att han påstod sig ha påträffat verk av en anonym Upsala-tonsättare från Bach-tiden som han presenterade vid Bach-festen i Uppsala 1950.

Andra, t ex Casadesus och Kreisler, hade före Svensson utgett egna kompositioner såsom skrivna av äldre mästare. Men Svensson skrev också utförliga musikvetenskapliga uppsatser kring de föregivna tonsättarna. Dessa texter skulle kunna betecknas som eklatanta belägg för forskarfusk inom vårt ämne, men de har samtidigt kvaliteter som gör dem högst läsvärda än i dag, nämligen som högkvalificerade skämt i samma genre som Sohlman-artikeln om den turkiske tonsättaren Metaph Üsik (jämför "Spoof articles" i nyaste Grove).

Men det finns också vemodiga aspekter på Svenssons fabuleringskonst. Kanske hoppades han i olika förklädnader få den framgång som tonsättare som han inte fått med den musik han skrev under eget namn. Och kanske kände han dessutom ett behov att driva med den uppsaliensiska musikforskningen. Svårförklarligt är att han inte avslöjade sanningen ens för sin gode vän och nära samarbetspartner Carl-Allan Moberg. Fyndet av Fredrici räknar Moberg in bland Svenssons verkliga musikvetenskapliga insatser i minnesrunan över denne i STM.

Thomas Bossius, tf universitetslektor, Institutionen för kultur, estetik och medier, Göteborgs universitet

Sjung ära till Gud - om kristen lovsång som populärkultur, gudstjänstmusik och livsstil

Under slutet av 1900-talet utvecklades lovsången inom de kristna frikyrkorörelserna från att vara en sångkategori bland många andra, till att bli en av de mest dominerande genrerna inom den samtida kristna musiken. Vad som i korta drag hände var att lovsången fick en alltmer central position bland unga kristna, att den fick ett modernare populärmusikaliskt uttryck, att den fick ett stort inflytande på gudstjänst­musiken, och att den åtminstone för de mest engagerade utvecklades till en livsstil.

Musikaliskt rör sig den nya lovsången främst inom pop-, rock-, country- och soulmusikens domäner. Kristen populärmusik inom dessa genrer har existerat sedan mitten av 1960-talet, och är i sig inget nytt fenomen. Det specifika och nya med den moderna lovsångs­musiken är istället att den, trots sitt nära släktskap med nämnda genrer, inte i första hand fyller funktionen som populärmusik, utan som gudstjänst- och andaktsmusik.

Lovsångs­musiken framförs inte som underhållningsmusik, utan som böne­musik i gudstjänster och speciella lovsångskonserter. Karaktären på framförallt konserterna skiftar i förhållande till vilken åldersgrupp de riktar sig mot. Riktar den sig mot en yngre publik kan gränsen mellan rockkonsert och lovsång vara svår att dra. Riktar den sig mot en äldre publik har den ofta mer karaktären av bönemöte än av rockkonsert. Gemensamt för alla lovsångsarrangemang är att sången är tänkt att vara gemensam. Man går inte dit för att lyssna, utan för att delta aktivt.

I såväl lovsångsgudstjänsterna som på lovsångskonserterna blandas traditionella kristna gudstjänstinslag med företeelser hämtade från den populärmusikaliska konsertkulturen, och den musikaliska händelsen i lovsångskulturen utgör på så sätt en fusion mellan en populär­musikalisk konsert och en gudstjänst. Man kan säga att lovsången placerar sig själv i ett diffust gränsland mittemellan populärkulturen och gudstjänstkulturen.

Mathias Boström, doktorand, Institutionen för musikvetenskap, Uppsala universitet/Svenskt visarkiv

Fonogram för framtid - svenska arkivinspelningar med fonograf 1898-1948

I och med uppfinnandet av fonografen 1877 blev det för första gången möjligt att på mekanisk väg registrera, bevara och sedan återge ljud. Processens andra steg, bevarandet ("odödliggörandet") av ljud, blev tidigt en viktig föreställning som präglade många diskussioner kring vad den nya tekniken skulle användas till. I min avhandling, som läggs fram i höst, har jag studerat det svenska bruket av fonograf för att göra inspelningar avsedda att bevaras, arkivinspelningar. Temat för detta anförande är diskussionerna kring vad som borde spelas in och varför, samt vad som slutligen hamnade på de ömtåliga vaxrullarna.

Gunnar Bucht, professor em., Stockholm

Upptäckt eller uppfinning - och Platon

Med utgångspunkt i framväxten av västerländsk flerstämmighet och notation förs ett resonemang om dessa fenomen kan ses på som upptäckt eller uppfinning och om de till äventyrs skulle ha en likhet med Platons idélära. Diskussionen utvidgas sedan till att omfatta val av intervall inom flerstämmigheten sedd över ett antal sekler. Även tonaliteten underkastas samma granskning. Föreställningen att ett musikverk är en realiserad platonsk idé förses med frågetecken medan däremot den västerländska musikutvecklingen i stort skulle kunna låta sig inpassas i ett dylikt betraktelsesätt. Inte minst fenomenet "rörelse" tycks underbygga en sådan uppfattning som sedan utvidgas till det av Victor Zuckerkandl skapade begreppet "flytande rum". Inkarnationen av detta skulle vara wienklassicismen som därmed blir utvecklingens mål, den realiserade platonska idén.

Hur skall man mot denna bakgrund se på Arnold Schönberg och totalkromatiken? Först anförs en rad kritiska synpunkter på hans insats som sedan vänds i positiv riktning. Det flytande rummet har på en gång problematiserats och berikats.

Toivo Burlin doktorand, Institutionen för kultur, estetik och medier, Göteborgs universitet

Det imaginära rummet. Praxis och audiell estetik i inspelningar av konstmusik i Sverige 1935-1980.

I mitt avhandlingsprojekt undersöker jag gränsområdet mellan musikteknik / inspelningsteknologi, praxis och (konst-) musikestetik, på fonograminspelningar (LP-skivor) med konstmusik i Sverige under den nämnda perioden. Konkret handlar det om ett antal frågor som jag försöker besvara i avhandlingen:

1) Att kartlägga vilken konstmusik som spelats in och utgivits på fonogram i Sverige perioden 1935-1980 - med särskild tonvikt på bolaget Swedish Society Discofils produktion.

2) Att kartlägga vilka skivbolag som varit verksamma på området och de institutionella förutsättningarna för deras verksamhet (exempelvis ekonomiskt och konstnärligt samarbete med FST och STIM).

3) Att undersöka hur producenter och tekniker arbetat i studion - tillsammans med musiker, tonsättare och dirigenter - d.v.s. musikinspelningen som kreativ process och beskriva dess praxis. Jag vill i avhandlingen särskilt rikta fokus på a) skapandet av konstmusik (på fonogram) som kollektiv, kreativ process b) Producentens / teknikerns fundamentala betydelse för utformningen av konstmusikinspelningen som musikprodukt.

4) Att undersöka konstmusikinspelningar som musikartefakter /produkter. Med detta avses bl.a. en analys av hur de för en inspelning aktuella tekniska förutsättningarna, som t.ex. mono- eller stereoteknik, mikrofonplacering, flerkanalsinspelning och mixning, påverkat gestaltningen av ljudbild /sound.

5) Att studera hur konstmusikinspelningar, som musikprodukter, gestaltats vid olika tidpunkter, och beskriva hur detta förändrats över tid. En arbetshypotes är att LP:n i början av femtiotalet väsentligen fungerade som ett "bärande" medium av "musikverk", till att under sextio- och sjuttiotalen utvecklas till att fungera som "ram" för musikverk. Med "bärande" avses att förbindelsen mellan mediet och den inspelade musiken var svagt; musikverk komponerades inte med mediet i åtanke utan detta fick efter bästa förmåga "bära" eller förmedla verket. I början av sjuttiotalet hade dock tonsättare börjat komponera musik med direkt tanke på inspelning, med mediet som "ram", vilket påverkade verkens längd liksom tillämpningen av flerkanalsteknik, mixning etc. I denna process spelade tekniker och producenter en stor roll.

Anders Carlsson, fil. dr, Högskolan för scen och musik, Göteborgs universitet

Musiklivet runt en brukspatron och hans samhälle. Släkten Gibson och Jonsered

Den till Göteborg inflyttade skotten William Gibson slog sig på 1830-talet ned i det lilla samhället Jonsered öster om Göteborg. Där kunde han bygga upp en omfattande fabriksrörelse med gratis vattenkraft och billig arbetskraft. Gibsons hegemoni över samhället var total där allt från barnmorska och präst till lärare och poliskonstapel avlönades personligen av Gibson.

Mellan brukspatron och hans arbetare var det närmast vattentäta skott, såväl i ekonomiska avseenden som i kulturella. Släkten Gibson är ett exempel på från utlandet inflyttade entreprenörer som i förstone arbetade hårt för att etablera sig på marknaden och trygga sin näringsverksamhet. I denna process var det viktigt att bli medlem i de ordnar, föreningar och sällskap som kunde vara till nytta såväl socialt som näringsmässigt. Redan i första generation och när William Gibson på sin ålders höst hade sina rikedomar säkrade, började han också ta ett försiktigt samhälleligt ansvar där även kulturen inkluderades. Man subskriberade på konsertserier, blev medlemmar i musikföreningar och gav ekonomiskt stöd till musiklivets utbyggnad. Engagemanget växte med kommande generationer så att Jimmy och Lizzie Gibson i fjärde generation kunde räkna bl.a. Stenhammar, Rilke och Elfrida Andrée bland sina privata vänner.

Utvecklandet av musik- och kulturlivet i arbetarsamhället skedde med helt andra förutsättningar. Med allmän väckning 04 och släckning 22 och däremellan arbete 05-20 fanns inte mycket tid för annat än det nödvändiga. Den bildning och kulturella utveckling som så småningom kom igång hade Gibsons stöd som förutsättning. Han byggde skola och kyrka och anställde en präst som också byggde upp en körverksamhet. Men arbetarna gick också sin egen väg och delvis på likartat sätt som borgarklassen hade gjort med sina associationsbildningar. Nykterhetsrörelsen och frikyrkorörelsen blev refuger för arbetarnas kulturella och andliga odling. Där skedde också en kollektiv fostran av medlemmarna och organisatorisk uppbyggnad som i vissa avseenden fick strukturer liknande en senare tids kommunal kulturförvaltning.

Karin Eriksson, fil. dr, Institutionen för kultur, estetik och medier, Göteborgs universitet

Vad vet vi egentligen om musiken - musikfestivaler och festivalforskning

Festivaler är sedan en längre tid väletablerade inslag i det svenska (västerländska) kulturlivet. Inte minst gäller detta musikfestivaler av olika slag, alltifrån den lokala kammarorkesterfesti­val­en till Hultsfred. Både etnologer, statsvetare, ekonomer och kulturgeografer har intresserat sig för festivalfenomenet som sådant, om än utifrån olika utgångspunkter och infallsvinklar. Det är dock endast en mindre del av dessa studier som överhuvud taget tar ställning till festivalernas betydelse för den konstart som de lyfter fram. Vad betyder t.ex. den ökade festivaliseringen för musiklivet i stort? Hur presenteras olika musikaliska akter på festivaler? Påverkar festivalformen musikerna och grupperna? I så fall, hur? Presentationen kommer att ge en översikt över (främst den svenska) festivalforskningen. Hur studerar man festivaler? Vad är man intresserad av? Den kommer också ge några förslag på hur man kan studera musiken i relation till festivaler i stort och festivaliseringen av musiklivet i synnerhet. Exempel kommer bl.a. att tas från dokumentationen av Arvikafestivalen 2003. Några färdiga forskningsresultat kommer inte att ges. Förhoppning är istället att undertecknad skall få frågor, kommentarer, tips och idéer för fortsatt arbete runt musikfestivaler i stort och smått med fokus på det "musiska".

Karin Eriksson, Institutionen för musikvetenskap, Uppsala universitet

Svensk folkmusik blir svensk världsmusik - Ideologi i förändring under 1970­tal

1970-talet var en omvälvande tid inom svenskt musikliv. Tidsandan var starkt färgad av framtidstro, kreativitet och experimentlusta när den svenska folkmusikvågen svepte över landet. Undersökningen söker svar på När och hur svensk folkmusik blev en del av svensk världsmusik. Utifrån ett ideologiskt perspektiv söks fördjupad kunskap om den svenska folkmusikens förändring i relationen till populärmusiken men även förhållningssättet till folkmusiken hos musikrörelsens anhängare. En fallstudie genomförs av musikgruppen Vargavinter i musikerkollektivet Ett minne för livet. Tolkningar görs utifrån studiet av den svenska progressiva musikrörelsens tidskrift Musikens Makt.

Studien visar att Musikens Makt och Vargavinter betraktade folkmusiken som internationellt kommunikativ samtidigt som den bar på en kulturell musikalisk identitet. Den tillskrevs även budskap som solidaritet, gemenskap och samhörighet. Vargavinter hade ett fritt förhållningssätt till alla musiktraditioner och blandade friskt folkmusik och populärmusik.

Att framkalla en känsla av gemenskap i tid och rum är karaktärsdrag som ofta tillskrivits nutida världsmusik. Detta är dock synligt redan under 1970-tal - i Vargavinters musik och musicerande och Musikens Makts artiklar. Således kan 1970-talet anses vara en betydelsefull tid för den tidiga världsmusikens framväxt.

Karin Hallgren, fil. dr, Institutionen för musikvetenskap, Uppsala universitet

Stockholmsoperan och opinionen under tidigt 1800-tal

När Jean Baptiste Bernadotte valdes till svensk kronprins 1810 hade han inte någon relation till Sverige. Under sina första decennier i landet hade han därför ett behov att legitimera sina maktanspråk och skapa en bild av den egna dynastin som passade in i den svenska traditionen. Ett sätt att göra detta var genom representativa operaföreställningar med anknytning till högtider inom kungahuset och nationen. I min studie diskuterar jag olika typer av representationsföreställningar. En utgångspunkt är hypotesen att föreställningarna gav uttryck för ett idéinnehåll som det var angeläget för kungahuset att förmedla. Några exempel ska nämnas här:

För att fira Karl Johans ankomst till Sverige 1810 gavs en föreställning av Gustaf Wasa (text Kellgren, musik Naumann), den opera som redan under Gustav III:s tid kallades "den svenska nationaloperan". Därigenom anknöt man till den svenska traditionen och betonade kontinuiteten från Gustav Vasa till den nyvalde kronprinsen. För att högtidlighålla prins Carls födelse 1826 gavs Ferdinand Cortez av Spontini. Genom att anknyta till den internationella repertoaren kunde man placera in det svenska operahuset i ett europeiskt sammanhang och visa att man kunde iscensätta operaföreställningar av hög internationell klass.

Dessa föreställningar vände sig till adeln och diplomatkåren. Men det fanns också en repertoar för den större publiken. För att visa kungahusets inställning till unionen med Norge gjordes 1815 på Karl Johans initiativ pjäsen Föreningen (text Löwenhielm och Nordforss, musik du Puy). Den blev en stor framgång och gavs fram till 1820 varje år. Pjäsen utspelar sig i två familjer i gränslandet mellan Sverige och Norge. Efter sedvanliga förvecklingar stundar till sist bröllop mellan den svenska mannen och den norska kvinnan. Den privata föreningen framställs som en ren parallell till föreningen mellan de två broderfolken.

Med dessa exempel som utgångspunkt diskuteras i studien hur kungahuset använder operan för att förmedla sina uppfattningar om den egna dynastin och nationen.

Studien ingår i ett tvärvetenskapligt projekt som finansieras av Riksbankens Jubileumsfond: "En dynasti blir till. Medier, myter och makt kring Karl XIV Johan."

Camilla Hambro, doktorand, Institutionen för kultur, estetik och medier, Göteborgs universitet

"A Perfectly plain woman?" Om Agathe Backer Grøndahl og kvinnelighetsbegreper på 1800-tallet

Som kvinnelig komponist og utøver måtte Agathe Backer Grøndahl forhandle identitet med publikum, dags- og fagpressen. I resepsjonen fra hennes samtid finnes det flere distinkte ideologiske budskap: I et intervju med Bernard Shaw i The Star hevder hun at erfaringene som hustru og mor gjør henne til kunstner, og at hun komponerer i stille aftentimer etter at dagens arbeid er over. Hun skaper et bilde av komponering som bare én av flere oppgaver i husholdningen. Hennes musikk ble ofte betraktet som genusrelaterte diskurser om musikk. For flere kritikere glir genus, verkene og hennes egen interpretasjon av dem over i hver­andre og får en sterk "kvinnelig" symbolkraft. Kritikere som ellers var negative til kvinners kvinnelige komponister, gav henne anerkjennelse mens de poengterte at hun var et unntak. Synet på kvinnelige komponister hun ble sammenlignet med, tenderte i retning nedlatende, om ikke bent fram fornærmende. Den minst krevende responsen til henne som komponist betraktet verkene som en omforming av kvinnelig svakhet til musikalsk styrke. Musikken ble trivialisert, omskrevet som noe som passet best i hjemmet/den sosiale scenen, en personlig diskurs om det kjente og nære, og dermed ikke konkurrerte med en mer rasjonell mann­lig dyktighet. Hvilket syn hadde så samtiden på "kvinner og genialitet. Hilda Turjussen besvarer nettopp dette i artikkelen "Kvinden som Geni", gjengitt i flere norske aviser 1893: "Naar kvindens evne - jeg mener det kvindelige geni - gaar i anden retning end mandens, da anerkjendes ikke geniet - følger hun i mandens fotspor, da heder det: hun eier ikke orginalitet. […] Medens mandens originalitet dægges for, taales ikke kvindens." For å få et innblikk i samtidens syn på spørsmålet analyserer jeg også eksempler fra resepsjon knyttet til de kunstneriske evenementene ved kvinneutstillingen i København 1895.

Sören Johansson, doktorand, Musikpedagogiskt centrum, Kungl. Musikhögskolan/ Institutionen för kultur och media, Högskolan Dalarna

Gymnasieungdomars föreställningar om musiken som karriärväg

Varför är musik så hägrande för många gymnasieelever? Den övergripande frågan är utgångspunkten för min musikpedagogiska avhandling, vars syfte är att skapa förståelse för ungdomars sätt att tänka och handla kring musik hos utbildningsplanerare inom musikrelaterade utbildningar på gymnasier, högskolor och universitet. Projektets vetenskapliga frågor lyder: Hur uttrycker studerande på estetiskt resp mediaprogram sitt musikintresse? Hur ser deras föreställningar om musiken som karriärväg ut? Genom att intervjua ungdomar i början och slutet av gymnasiestudierna borde det kunna vara möjligt att undersöka om deras föreställningar förändras och i så fall kunna identifiera om gymnasiestudierna har någon påverkan på denna förändring. De utvalda ungdomarna hämtas från två kommuner i Dalarna: Falun och Ludvika. Avsikten är att sätta studien i ett musikpedagogik-historiskt sammanhang.

Sverker Jullander, professor, Musikhögskolan i Piteå, Luleå tekniska universitet

Musikalisk gestaltning som forskningsämne. Ett försök till positionsbestämning

2006 blir på sitt sätt ett märkesår i svensk musikforskning. Under året äger nämligen de första disputationerna i ämnet musikalisk gestaltning rum vid Högskolan för scen och musik, Göteborgs universitet. Därmed kommer det vid sidan av de disputerade musikvetarna att finnas ett nytt släkte av "musikdoktorer".

Musikalisk gestaltning som forskarutbildningsämne inrättades år 2000 vid dåvarande Musikhögskolan, Göteborgs universitet. Ämnet finns även vid Musikhögskolan i Piteå, Luleå tekniska universitet, där också landets första professur i ämnet inrättades år 2004.

Ämnet är alltså uteslutande knutet till musikhögskolor, dock [ännu] långt ifrån alla; det är heller inte det enda forskarutbildningsämne som förekommer vid detta slags institutioner. Men vad ligger egentligen i ämnesbenämningen musikalisk gestaltning, och hur kan behovet av ett sådant ämne motiveras?

Ämnet musikalisk gestaltning diskuteras här i relation till tre andra, mer eller mindre överlappande fält: det etablerade ämnet musikvetenskap, den relativt nya termen konstnärlig forskning som övergripande beteckning på framför allt forskarutbildning vid konstnärliga högskolor, och musicerande/musikskapande som musikalisk praxis. Dessutom skisseras idémässiga och organisatoriska motiv och förutsättningar för ämnets tillkomst. Avslutningsvis görs en reflektion över själva begreppet och dess bruk innanför och utanför det akademiska sammanhanget.

Katharina Kafka, masterstudent vid Wiens universitet, musikvetenskap och nordiska språk

Medeltida ballader framförda av Garmarna - tradering, kontext och förändring*

Min magisteruppsats Mittelalterliche Balladen bei Garmarna fokuserar på bandets tradering av olika balladvarianter, den kontextuella och musikaliska förändringen samt sambanden däremellan.

Med utgångspunkt i intervjuer med musikerna i Garmarna försöker jag kartlägga deras musikaliska bakgrund, förhållningssätt till balladerna och deras bearbetning. Vidare redogör jag för vilka balladkällor bandet använt och på vilka sätt de traderats. Med Vänner och fränder går jag närmare in på balladernas kontextuella förflyttning. Något som har gjort att de inte bara spelats in av Svenskt Visarkiv på den norrländska landsbygden utan också via den s.k. folkmusikvågens Folk och rackare och Garmarna hamnat i tysk hårdrock.

Slutligen behandlar jag Garmarnas olika sätt att bearbeta sina källor textuellt, framförallt musikaliskt. De musikaliska analyserna bildar utgångspunkt för en avslutande diskussion om olika begrepp inom spänningsfältet tradition - innovation som har omnämnts i samband med beskrivningen av Garmarnas musik (medeltida band och historisering, folkmusik versus rock, folkrock).

David Kaminsky, PhD, USA

Magnus Ek och Traditionsbärarna: Folkmusikbegreppet i tal och ton

Det svenska folkmusikbegreppet har en kulturell laddning som bygger påfyra stora idéer från artonhundratalets nationsbyggetid. Traditionen,Nationen, Folket, och Naturen rullades samman i folkmusiken enligt

nationalromantikens logik. Begreppets nuvarande krånglighet beror på attden under tiden varit till stor nytta för så många olika människor underså många olika omständingheter. I och med det har den sträckts ut i ett

antal riktningar, i en ständig dragkamp om dessa fyra grundidéer, som änidag äger monopol på hela begreppets kulturella kapital. Folkmusikentänjs alltså i fyra riktlinjer åt åtta olika håll: Från traditionsidén

kommer debatten om förvarandet kontra förnyandet. Från nationsidén kommerkonflikten mellan svenskhetens laddning och dom musikaliska och politiskadragningarna för både landskap och internationella kultursfärer. Från

folkidén kommer frågan om folkmusik kontra folklig musik. Och frånnaturidén kommer begrepp om det oformade, okonstlade, amatöristiska, somstöter ihop med en folkmusikvärld som mer och mer har hamnat i

musikhögskolorna och konstmusikens sfär. När jag ber om mina informanterför definitioner på folkmusik förflyttar dom sig vanligtvis fram och tillbaka över dom här fyra riktlinjerna, knyter ihop dom och drar isär

dom, och hoppar från den ena till den andra i en hopplös kamp om att försöka få begreppet att bete sig logiskt. När dom står på scen däremot råder det andra diskursvillkor än i intervjusammanhanget -- logik och onsekvens är mindre viktiga, och underhållandemomentet samt musikens vetydighet kan tillåta dubbelmeningar och ironier som låter begreppets paradoxer att samexistera. Som fallstudie här jämför jag sättet som

slagverkaren Magnus Ek förhåller sig till begreppet i intervjusammanhanget kontra på scen tillsammans med hans folkmusikgrupp Raun.

Eva Kjellander, Institutionen för pedagogik, Växjö universitet

"Together we can rock´n´roll". Status Quo - a study of the career of a rock band

The main purpose of this essay is on one hand to try to find and explain the formula of success of the rock group Status Quo, and on the other to elucidate and explain the foundation and essence in the music made by Status Quo, but also to study how, if and why the foundation and essence have changed over the years. The method of investigation is partly based on a musical analysis of three albums from three different periods: Hello! (1973), Ain´t Complaining (1988) and Heavy Traffic (2002), and partly on a sociological study of the group's career between 1962 and today, 2005.

I run to the conclusion that the essence of Status Quo is the boogie-woogie comp on Fender guitar by Rick Parfitt, the riff on Francis Rossis´ Fender guitar in combination with the base, the piano and the drums. This has been the essence through all the years, even though it was more difficult to apprehend it during the 1980s. The group's musical formula seems to be an introduction presented by a riff, a verbal verse and chorus. Then there is a guitar solo, where the song is stripped down to one or two instruments, only to be rebuilt before the last chorus and finally completed with an outroduktion. The simplicity is also a big part of the music of Status Quo and the main parts of the songs are based around three or four chords. I believe these aspects to be the basic foundations in the music made by Status Quo and have, depending on the fluctuations, remained the same during the four decades that Status Quo has been active. Due to lots of touring and heavy marketing Status Quo has become a people's band, and I believe that this popularity along with the musical foundation is the main formula for their success.

Marion Lamberth, doktorand, Institutionen för konst- och musikvetenskap, Lunds universitet

Musikhermeneutikens mödor och möjligheter: Om innehållet i Alban Bergs Kammarkonsert och dess relevans för Schönbergforskningen

Alban Bergs Kammarkonsert för violin, piano och tretton blåsare från 1924-25 är en hyllning till Arnold Schönbergs femtiårsdag. I sitt gratulationsbrev förklarar Berg för sin mångårige lärare och vän att han använder sig av tre soggetti cavati eller namnteman som bildats utav de bokstäverna i Schönbergs, Weberns och sitt eget namn som är del av notalfabetet. Dessa tre teman är symbol för deras oskiljaktiga vänskap som sammanfattas även i kompositionens motto som "Alla goda ting är tre". I sitt brev ger Berg dessutom en kort översikt över den formala uppbyggnaden av konserten och påpekar vissa ovanliga kompositionsprinciper.

Constantin Floros har granskat det rikhaltiga källmaterialet till detta verk och stött på tecken som inte bara visar Bergs noggranna kalkylering av takt- och talförhållanden i strukturen utan också på hänvisningar angående innehållet i de tre satserna. Enligt dessa handlar den första satsen Thema con Variazione om "vänskap", andra satsen Adagio om "kärlek" och tredje satsen Rondo rhythmico con Introduzione om "världen". Stödd på bland annat Bergs anteckningar lyckas Floros övertyga om att den andra satsen handlar konkret om Schönbergs första hustru Mathilde (1877-1923).

Mathilde Schönberg har varit föremål för min forskning under en längre tid och jag frestas av att försöka "avläsa" ur Bergs komposition, vilken bild han vill ge av henne och vilka detaljer i hennes liv och personlighet han tar fasta på. Jag ser min undersökning som ett försök att testa musikhermeneutikens möjligheter, väl medveten om alla mödor och hinder som denna metod bär med sig.

Lars Lilliestam, professor, Institutionen för kultur, estetik och medier, Göteborgs universitet

Musikvanor i Sverige på 2000-talet

Sedan Göran Nylöfs stora rapport i mitten av 60-talet har det kommit en rad olika undersökningar om svenska folkets musikvanor. Jag tänkte göra en kort presentation av några av dem som kommit under de senaste åren. Vad har förändrats och vad är likadant som förr?

Jag tänkte också, om tiden räcker till, säga något om andra undersökningar om olika sidor av svenskt musikliv från senare år, om så olika saker som instrumentval i kommunala musikskolan, symfoniorkestrarnas situation, om framtidens kulturkonsumenter, nedladdning av musik och om musiklivet i Göteborg.

Tobias Lund, doktorand, Institutionen för konst- och musikvetenskap, Lunds universitet

"Tonkonstnären är diktarens mest fulländade deklamatör". Deklamationsdebatten i Schuberts Wien som ledtråd till bedömningen av hans tidigaste sånger.

Franz Schuberts tidigaste sånger är idag obekanta för de flesta. Musiken i dessa ofta mycket långa sånger består av ett flertal tydligt avgränsade sektioner som många gånger skiljer sig åt både vad gäller tonart, melodi och ackompanjemang. I mitt avhandlingsarbete kallar jag sådana sånger "sectional songs". Just uppdelningen i sektioner har starkt bidragit till att ge dem låga poäng i 1900-talets musiklitteratur. Men vilket värde tillskrev man dem i Wien på den unge Schuberts tid? Det finns tecken som tyder på att "sectional songs" av flera olika kompositörer brukades ganska flitigt, men tyvärr finns få omdömen bevarade. De omdömen som ändå finns är vanligtvis knapphändiga och ger inga eller mycket vaga ledtrådar till den ideologiska grund som de bygger på.

För att komma vidare i frågan får man gå omvägar. En möjlig omväg är att studera den ganska omfattande debatt om praxis och teori inom deklamation (uppläsning av dikt) som ägde rum i Wien vid samma tid. Det finns nämligen exempel på att tonsättandet av en text kunde betraktas som nära besläktat med deklamerandet av den. Att "sectional songs" ansågs ha mycket gemensamt med deklamation är särskilt troligt, eftersom många av deras stildrag är mycket lika stildragen hos en viss, mycket omskriven slags deklamation.

I deklamationsdebatten bedömdes dessa stildrag ofta utifrån kategorier som popularitet, naturlighet och civilisation. Samma kategorier spelade därmed förmodligen en roll också vid bedömningen av "sectional songs".

Att kombinera studier av sångtonsättning och deklamation är inte oproblematiskt, men jag menar ändå att ett sådant studium har potential att bidra med kunskaper om båda fenomenen, kunskaper som annars skulle vara svåra att komma åt.

Matilda Mettälä, Institutionen för Konst- och musikvetenskap, Lunds universitet.

Jean Sibelius i Amerika och hans influens på de amerikanska kompositörerna Alan Hovhaness, Samuel Barber och Howard Hanson*

Både Sibelius' liv och verk har behandlats utförligt i nordisk och naturligtvis framförallt finsk litteratur. Ett nästan bortglömt område är däremot influenserna från Sibelius på flera yngre amerikanska tonsättare. Syftet med min uppsats är att peka på de olika faktorer som bidrog till att unga män som Alan Hovhaness, Samuel Barber och Howard Hanson blev influerade av Sibelius musik och personlighet. Jag har utgått från material och information jag har fått från Sibelius-forskarna, Gitta Henning, Glenda Dawn Goss, Hermine Williams och Leland Hoch. Materialet innefattar bland annat skrifter och brev som Hovhaness och Barber skrev till Sibelius. Här framgår också att de hade personlig kontakt. I materialet framgår också att publiciteten kring Sibelius under 20- och 30-talen härledde sitt ursprung främst till musikkritikern Olin Downes på New York Times. Även Sibelius' landsman George Sjöblom och flera dirigenter som emigrerat från Europa fick stor betydelse för spridningen av hans musik.

Torsten Persson, Institutionen för pedagogik, Växjö universitet

När?" och "till vad?" En studie av Stephens-samlingen på Växjö Stadsbibliotek*

År 2005 gjordes ett uppmärksammat fynd på Växjö Stadsbibliotek Det består av fyra arkivkapslar fyllda med folkloristiskt material - ballader, visor, sagor, rim och ramsor, beskrivningar av danslekar, legender, sägner etc. Samlingen har döpts till Växjö Stadsbiblioteks Stephens-samling (VSS) efter den förmodat huvudansvarige för samlingens tillkomst.

Samlingens existens har tidigare varit helt okänd. Materialet är synnerligen omfattande och består av långt över 1000 dokument i form av visor och ballader etc. Mängden har gjort det omöjligt att redan nu göra en noggrann beskrivning av innehållet, varför uppsatsen inskränker sig till en översiktlig beskrivning av de olika kapslarnas innehåll, med några nedslag på särskilt intressanta dokument.

Samlingen som sådan öppnar för en rad frågor, av vilka två huvudfrågor lyfts fram:

när sammanställdes samlingen?

vad var syftet med den?

Studien resulterar i troliga svar på de två huvudfrågorna. Samlingen består av en ursprunglig kärnsamling, sammanställd av George Stephens och påbyggd efterhand av andra. Kärnsamlingen sammanställdes troligen under åren 1841-1850 och var då Stephens´ privata. Det förmodade syftet med materialet var att välja ut det som skulle utgöra innehållet i fortsättningen på Stephens´ och Hyltén-Cavallius´ planerade Svenska Folkvisor.

Namnen George Stephens och Gunnar Olof Hyltén-Cavallius är centrala i sammanhanget, och i synnerhet den förre pekas ut som den som står för huvudarbetet vid samlingens tillkomst. De båda, som var livslånga vänner och framstående forskare, ges en beskrivning och karaktäristik,

Uppsatsen avslutas med en slutdiskussion runt dels fynden i samlingen och dels av de slutsatser som dragits och argumenterats för.

Tobias Pettersson, tf universitetslektor, Institutionen för pedagogik, Växjö universitet

Peterson-Berger och musiken: En kunskapssociologisk diskussion

I musikvetenskap konstrueras ofta en motsättning mellan musikanalys och kulturanalys. En konsekvens är att musik framstår som ett autonomt objekt. I denna presentation vill jag ge ett förslag till hur denna motsättning kan undvikas. Den teoretiska utgångspunkten för diskussionen är den kunskapssociologiska tesen att verklig­heten formas och upprätthålls av kunskaps­bärande subjekt i interaktion (Berger & Luckman, 1979). Som illustrerande exempel har jag valt några texter av Wilhelm Peterson-Berger. I artikelserien "Svensk musikkultur" (DN, januari 1911) gjorde han ett försök att formulera sitt musikideal. Central i hans diskussion är sluthymnen i Beethovens nionde symfoni. Han kom under 1930-talet att fördjupa tankegångarna i artikelserier som "Melodins mysterium" och "Harmonins hemligheter". För Peterson-Berger var musik en del i en värld där musik, människa och samhälle utgjorde ett sammanhängande helt. En kunskapssociologisk utgångspunkt skapar inte bara möjligheter att analysera dessa samband, den möjliggör också en förståelse av ett musikstycke, via dess betydelse för en historiskt och kulturellt specifik kunskapsbärare.

Märta Ramsten, docent, f d arkivchef, Stockholm & Gunnar Ternhag, professor, Institutionen för kultur och media, Högskolan Dalarna

Anders Zorn, musiken och spelmansrörelsen

Konstnären Anders Zorn och spelmansrörelsen kan tyckas vara ett välutforskat ämne, om vilket ingenting nytt kan sägas. Men ett nyligen avslutat arbete som snart redovisas i bokform har visat att det finns åtskilligt med okända omständigheter. I detta tvådelade inlägg redogör vi för huvudfynden.

Anders Zorns passionerade intresse för musik och dans har märkligt nog aldrig behandlats tidigare, detta trots att Zorn förmodligen är den mest omskrivne svenske konstnären. Han spelade flera instrument, sjöng gärna och gick framför allt alltid upp på dansgolvet så fort det fanns möjligheter. Hans engagemang för folkmusiken, manifesterat bl a i hans stöd till de första spelmanstävlingarna, har denna personliga bakgrund, även om han under sin livstid gav ekonomiskt stöd till allehanda ändamål.

Från början var Anders Zorn verkligt involverad i den gryende spelmansrörelsen, men fick snart annat att tänka på. Trots det förknippas han starkt med denna rörelse som på anmärkningsvärt kort tid spreds över landet.

Karin Strinnholm Lagergren, doktorand, Institutionen för kultur, estetik och medier, Göteborgs universitet

Europeiska klosters sång i tidegärd och mässa - liturgiska strategier efter 1965

1962 kallade dåvarande påven Johannes XXIII till det Andra Vatikankonciliet. Syftet var att förändra en katolsk kyrka så att den mer låg i takt med tiden. En stark önskan var att göra folket mer delaktiga i liturgin. Under tre år arbetades dokument fram som på liturgins och kyrkomusikens område fick långtgående konsekvenser. En av de största förändringarna var att man nu kunde fira tidegärd och mässa på modersmålet istället för som förut på latin. En orsak till detta var bl a folks dalande latinkunskaper. Möjligheten att fira liturgins på modersmålet ledde till en febril skaparaktivitet. Jag kallar dessa olika angreppssätt för strategier. I mitt avhandlingsarbete studerar jag bl a de olika strategier som arbetats fram i ett antal kloster i Sverige, Frankrike, Italien, England och Nederländerna för att finna ett för just det klostret passande sätt att fira sin liturgi på. Jag kan konstatera att kreativiteten har varit mycket stor och att det inte verkar finnas samma liturgi som används i två olika kloster, både vad gäller musikaliska nykompositioner, adaptioner av gregorianska melodier och nyöversättningar av bibeltexter. En intressant aspekt är att det inte alls behövt vara så; det finns officiellt framtagna liturgier som kan användas eller så kan ordnar i ett land enas om samma liturgi. Ändå har man valt individuella lösningar anpassade till varje kloster vilket också medfört ett stort merarbete. De förändringar som det Andra Vatikankonciliet öppnade för är förmodligen en av de största förändringarna som skett inom den katolska kyrkan sedan reformationen. Jag kommer i min presentation att tala om några av dessa liturgiska strategier jag mött i mitt avhandlingsarbete så här långt och ge dem en bakgrund.

Søren Møller Sørensen, lektor, Musikvidenskabeligt institut, Köpenhamns universitet

Med romantikken i bakspejlet. Den romantiske musikforståelse som kastebold i musik-videnskabelig grundlagsdiskussion. En case-study i forholdet mellem faglig identitets-konstruktion, metodestrid og historieskrivning

Musikkens begreb omfatter mere end det musikalske kunstværks begreb. I europæisk kulturs metafysiske og religiøse kosmologier er menneskenes musik aldrig alene i verden. "Der intet på jorden, der ikke har sin klang", forklarer f.eks. Martin Luther. Selv den uhåndgribelige luft lader musik opstå, når den bringes i bevægelse. Dyrene har deres musik, fuglene ikke mindst. Menneskenes musik er altså kun en musik blandt andre - om end nok den herligste og bedste.

Musikæstetikkens historie, som den har været doceret siden tysk musikvidenskabs store livtag med værkbegrebet i de sene 1960ere og op gennem 1970erne, lærer os, at værkbegrebets opkomst i den tyske romantik i begyndelsen af det 19.århundrede betød, at den europæiske kunstmusik meldte sig ud af de klingende fænomeners store fællesskab. Nu skulle kunstmusikken forstås som et rent åndsprodukt, og det blev et kriterium for dens kunstneriske værdi, at den frigjorde sig fra virkninger og betydninger, som dens klingende materiale havde før sin kunstneriske anvendelse. I min forelæsning vil jeg se nærmere på denne udmeldelse. Hvor definitiv var den, og hvilket kildebelæg er der egentlig for forestillingen om, at værkæstetikken skulle være et produkt af den tyske romantik?

Forelæsningens perspektiv er blandt andet bestemt af den aktuelle interesse for akustiske fænomener uden for det værksæstetiske musikbegrebs rammer, en interesse der bl.a. finder udtryk i moderne kunstformer som klangkunst og klangskulptur og i soundscape-bevægelsens aktiviteter. Min beskæftigelse med disse fænomener har givet mig anledning til en kritisk genlæsning af et bredt udsnit af den romantiske musikanskuelses kildetekster og til at spørge, hvordan det nu egentlig var med forholdet mellem musik og lyd i datidens diskussion.

Indtil nu er jeg nået frem til, at romantikkens musikanskuelse er langt mindre værkæstetisk orienteret, end den fremstår f.eks. Carl Dahlhaus' fremstillinger. Værkæstetiske tankegange findes, men de udgør blot en tråd i et diskursivt væv med lige så stærke islæt af pytagoræisk-platoniske tankegange, stof fra den moderne, naturvidenskabelig akustik og meget andet.

I de senere år har den kollektive bekendelse til historieskrivningens uomgængeligt perspektiviske natur været et fast ritual ved musikvidenskabelige metodeseminarer. Men der er grund til at minde om, at perspektivisk betragtning jo altså betyder, at der er sider af genstanden, der først kan ses, når det bliver muligt at flytte sig, se sagen fra en anden side og gennemarbejde den igen. Den pragmatiske lære, der kan uddrages af den megen snak om objektivitetens umulighed, handler altså først og fremmest om bevægelighed og arbejdsomhed.

Musikæstetik-historieskrivningen, som den har været praktiseret først i den tysksprogede musikvidenskab fra slutningen af 1960erne og årtierne frem og senere og (mindre intensivt) i forbindelse med den engelsksprogede 'ontologi-diskussion', udgør et særlig kompliceret og problematisk tilfælde af perspektivisk historieskrivning.

Det historiske syn på musikæstetikken var og er tæt forbundet med musikvidenskabens forhandling af sin genstands karakter og kulturelle betydning og med udviklingen af fagets teoretiske selvforståelse eller identitet. Det gælder ikke mindst i forbindelse med værkbegrebets historie, hvor de historiske undersøgelser har været sammenvævet med forsøg på afklaring af værkbegrebets aktuelle betydning for musikvidenskabens forskellige praksisser. Dahlhaus' arbejde med romantisk æstetik var båret af ønsket om at kunne udarbejde værkbegrebet som en musikvidenskabelig metodekategori, og - samtidig og lige så vigtigt - ønsket om at afgrænse feltet for dets gyldighed. Nyere angelsaksisk debat er til tider præget af mere primitive forestillinger om at kunne frigøre sig fra en begrænsende ideologisk kategori. Men i begge tilfælde er der tale om en særpræget form for historieskrivning, hvor fagets aktuelle grundlagsdiskussioner definerer perspektivet.

Forhåbentlig kan studiet af dette stykke faghistorie lære os noget om det altid produktive og altid problematiske forhold mellem historien og det dagsaktuelle.

Bertil Wikman, universitetslektor, Institutionen för teater- och musikvetenskap, Stockholms universitet

Romantikens form och begreppet "uttrycksform"

Musikaliska begrepp är oftast mångtydiga. Detta gäller i synnerhet de med historisk och kulturell räckvidd. Skälet till detta är självklart att vi annars inte skulle kunna kommunicera kring ett oändligt antal musikaliska fenomen med en begränsad repertoar av ord.

Musikaliska begrepp är också ofta kulturellt belastade. De är intimt förknippade med den tradition i vilken begreppen växer fram. Trots ordens kameleontiska förmåga att anpassa sig till nya sammanhang lever de ursprungliga konnotationerna kvar som ett färgande element.

Musikaliska begrepp är ofta också värderande, förankrade i musikaliska ideal som i sin yttersta konsekvens bygger på vad som vid en given tidpunkt anses som musik.

Ett av de mest mångtydiga, belastade och värdeladdade begreppen är form.

Form är till en början intimt förknippat med klassicismens och romantikens arkitektoniskt-hierarkiska formbyggnadsteknik - det rådande formidealet då begreppet först börjar att användas. T o m själva den analytiska verksamheten är så starkt förknippad med detta formbegrepp att analys ofta definieras som "sönderdelning av musiken i dess beståndsdelar."

Under 1900- talet vidgas och förändras formbegreppet i takt med att musiken skapas efter helt andra formbyggnadsideal. Efterhand kommer det att ersättas av det historiskt-stilistiskt mindre belastade begreppet struktur (ofta i kombination med form, t ex form- och strukturanalys).

Även om man håller sig inom den wienklassiska och romantiska repertoaren är "form" ändock ett mångtydigt, belastat och värdeladdat begrepp.

Under 1800- och 1900-talen utvecklades en rad alternativa formteorier som försökt få fatt på olika aspekter som inte täcktes av formlärans arkitektoniska synsätt: dynamisk-, organisk-, fras-, struktur-, hermeneutisk-, fenomenologisk-, dramaturgisk form etc.

De konkurrerande dragen till trots, har nämnda formteorier många gemensamma kännetecken. De är ofta anakronistiska, ahistoriska, positivistiska och notbundna. De har i regel inte ens en enkel hypotes rörande relationen mellan notbilden och musikverket som klingande fenomen. De interpretativa ideal som transformerar noterna till en uttrycksbärande ljudstruktur lämnas helt åtsidan. Fortfarande saknas en kontextuellt relevant formsyn, baserad på tidens musikaliska synsätt och musiken som en utförandekonstart.

Utifrån ett konkret exempel kommer en nytt formbegrepp att lanseras - "uttrycksform" - förankrat i 9 formskapande principer, härledda ur tidens intepretativa ideal.

Ulrik Volgsten, fil. dr, forskarassistent, Institutionen för kultur, estetik och medier, Göteborgs universitet

Musik och upphovsrätt - en projektskiss

Den 1a juli 2005 införde Sveriges riksdag en strängare lagstiftning för digital fildelning via internet. Det är numera förbjudet enligt lag att 1) ta emot (ladda ner) upphovsrättsskyddad musik från nätet, såväl som att 2) dela med sig av (ladda upp) upphovsrättsskyddad musik

Upphovsrätten för musik (såväl som för annat material) utsträcktes samtidigt till att gälla sjuttio (70) år efter upphovsrättsinnehavarens död, från tidigare femtio (50) år.

Nio år tidigare, år 1996, antog Sveriges riksdag en proposition för den statliga kulturpolitiken, där ett av de viktigaste delmålen var att främja yttrandefriheten. Detta var en upprepning av 1974 års proposition och löd i sin sammanfattning: "Kulturpolitiken skavärna yttrandefriheten och ge reella yttrandemöjligheter" 1996/97:3

Vad har då den svenska kulturpolitiken, med sitt värnande om yttrandefriheten, med svensk upphovsrättslagstiftning att göra?

Det har i andra sammanhang hävdats att upphovsrätten hämmar yttrandefriheten, att upphovsrätt i sig strider mot själva grundtanken om yttrandefrihet. Man har hävdat att den informaion som skyddas av upphovsrättslagarna är en del av våra kulturers centrala byggstenar. Att förhindra ett fritt flöde av en kulturs centrala information är, menar man (med skiftande emfas), en inskränkning - ja rentav en kränkning - av det offentliga samtalet och därmed ett direkt hot mot demokratin.

Stämmer det att upphovsrätten står i konflikt med yttrandefriheten? Om så, innebär upphovsrätten ett hot mot det offentliga samtalet och demokratin

Syftet med detta forskningsprojekt är att bidra med en fördjupad kunskap om förhållandet mellan musik, yttrandefrihet och upphovsrätt. Trots de vackra ord om stöd för och kulturens roll för yttrandefriheten, såväl som upphovsrättens betydelse för seriöst konstnärligt skapande, är förhållandet mellan kulturpolitiken och upphovsrättslagstiftningen otillräckligt belyst i det utredningsmaterial som riksdagen tillhandahållits i de respektive frågorna. Den kunskap som detta forskningsprojekt kan bidra till erbjuder således förutsättningar för ett välgrundat ställningstagande i de två nämnda frågorna.