Abstracts

[Konferensprogram]

Alf Arvidsson, Institutionen för kultur och medier, Umeå universitet

Delkultur som diskurs. En presentation av projektskissen "Musik, diskurs, samhälle", speciellt en diskussion kring dess teoretiska bakgrund.

Projektet – som befinner sig på planeringsstadiet – går ut på att studera hur olika musikaliska delkulturer (klassisk musik, jazz, folkmusik, rock) förhåller sig till varandra och till "kulturlivet" i bredare samhällelig och politisk mening. Speciellt fokuseras på hur gränsdragningar mellan olika musikformer används för att tydliggöra positioner, konsolidera estetiska normer och skapa/förändra maktrelationer – och de musikaliska uttryck detta genererar.

Alf Björnberg, Institutionen för musikvetenskap, Göteborgs universitet

Att skriva radiomusikhistoria

Under de senaste åren har jag ägnat en stor del av min vakna tid åt ett projekt avsett att kartlägga den svenska etermediemusikhistorien. Arbetet har resulterat i publikationen "Skval och harmoni: musik i radio och TV 1925–1995" (Stockholm: Stiftelsen Etermedierna i Sverige 1998). Under projektets gång har en rad frågeställningar aktualiserats som berör dels teoretiska och metodmässiga infallsvinklar på ett material av detta slag, dels urvals- och fokuseringsproblem i samband med studiens genomförande. Syftet med detta inlägg är att belysa några av dessa frågeställningar samt att skissera lämpliga områden för vidare studier inom fältet musik och etermedier.

Eva Block, Arkivet för ljud och bild

Inom ALB är man förvånad över att det ännu efter 20 år inte finns mer än ca 4 % musikvetare bland forskarna vid ALB. Eftersom vi har ökat på servicen, och kommer att göra det i fler avseenden under kommande år, vill vi gärna veta vad det beror på. Så jag skulle vilja gå igenom några frågor på konferensen, d v s ställa dem, med kommentarer, och så ev. få lite diskussion:

• finns det få musikvetare relativt andra humanister / samhällsvetare ? (Utredningen Forskning 2000 vill som bekant minska antalet humanister / samhällsvetare bland forskarna...)
• är det enklare att få tag i inspelningar på andra håll än på ALB? T ex genom institutionerna, som har samlingar; väljer man ämnen / begränsningar av skrivuppgifter efter vad som finns på institutionerna?
• sysslar musikvetare med annat källmaterial än ljud? – och bild? Är det noter som gäller, eller andra böcker, eller vad?
• är ALBs studiekopieavgifter (3:- per 15 minuter på ljudkassett) avskräckande, eller är den korta öppettiden (6 tim måndag – fredag) för lite ? (Vi vill gärna ta bort dem, men har ingen draghjälp i det ärendet från forskare, i resonemangen med utbildningsdepartementet...)
• borde det finnas fler fjärrlånemöjligheter? t ex till institutionerna?

är ALB för strikt i tillämpningen av begreppet "forskningsändamål"? d v s vågar musikvetarna inte anmäla sig för att de – som alla andra forskare – inte vet från början vad det ska bli av deras arbete? (En hemlighet, som förhoppningsvis inte är hemlig i juni: ALB förhandlar f n med STIM, SAMI och IFPI om möjlighet att spela upp musik utan forskningsanmälan. Vet inte än vart det leder, men stämningen i förhandlingarna är positiv än då länge),

vi vill gärna ha synpunkter på servicen. Statsvetare t ex vill ha sina studiekopior leverade via kabel, t ex på Internet, till egna PC på studentrum, är det något som musikvetare skulle ha nytta av ?? är katalogsituationen (som jag kan redogöra för i Falun) tillfredsställande?

Mathias Boström, Dalarnas forskningsråd

Vad säger fonografen? Om fonografens plats i den svenska musikhistorien

Fonografen var den första maskinen som kunde fånga, spara och spela upp ljud. Den var kommersiellt tillgänglig, vilket gjorde det möjligt för intresserade att själv köpa en fonograf och spela in sig själva och sin omgivning. Färdiginspelade cylindrar fanns på marknaden och kunde förutom vid privata uppspelningar även avlyssnas i fonografjukeboxar. Offentliga förevisningar av den sensationella maskinen gavs både vid vetenskapliga institutioner i staden och ute i stugorna på landet. Forskare använde sig av tekniken för att spela in tal och musik. Fonografen konkurrerades snabbt ut av grammofonen när den kom. Med grammofonen försvann möjligheten att själv spela in musik på samma maskin som spelade upp den. Det var med bandspelaren som denna möjlighet kom tillbaka. Kvar idag finns både privata, vetenskapliga och kommersiella fonograminspelningar. Som källor till musik- och kulturlivet vid förra sekelskiftets Sverige har de fått stå i skymundan inom forskningen. Men vad kan vi lära oss av dessa de äldsta inspelningarna i Sverige? Jag tänker diskutera frågorna om vilken musik som ansågs "värd" att spela in, och hur inspelarna och de inspelade förhåller sig gentemot den nya tekniken.

Toivo Burlin, Institutionen för musikvetenskap, Uppsala universitet

Skyskrapornas och de röda stugornas musik: Om "Adventures in jazz and folklore"

I min presentation av mitt arbete "Skyskrapornas och de röda stugornas musik" kommer jag att berätta om hur den svenska grammofoninspelningen Adventures in jazz and folklore, med dess mix av sextiotalets jazzidiom och dokumentära inspelningar av svensk folkmusik skapades och hur detta verk kan ses som ett resultat av flera samverkande faktorer: Jazzens "produktiva" egenskaper som musikform, en inommusikalisk utveckling inom den internationella jazzen under sextiotalet, dels en specifikt svensk utveckling på folkmusikdokumentationens och därmed "folkmusikestetikens" område.

Jakob Derkert, Musikvetenskapliga institutionen. Stockholms universitet

"Tonalitet och harmonisk artikulation i Claude Debussys verk. Om reception, harmonikteori och analys. Presentation av en avhandling."

I detta paper presenteras min doktorsavhandling om tonalitet och harmonisk artikulation i Debussys verk. Avhandlingen utgörs av två relativt fristående delar. I den första delen (kapitel II-VIII) behandlas ackordartikulation hos Debussy och den diskussion av tonalitet och tonalitetsupplösning denna gett upphov till. Kapitel III-VI utgör en kritisk receptionshistorisk undersökning med det övergripande syftet att söka bestämma vad man må ha menat med tonalitetsupplösning hos Debussy. Kapitel VII-VIII utgör ett försök att övervinna de begränsningar denna karaktäristik visar sig ha haft. I avhandlingens andra del (kapitel IX-XI) behandlas artikulation i termer av tonartsliknande tonförråd hos Debussy. Receptionshistorien är här skjuten i bakgrunden till förmån för egna analyser. Den tonartsliknande artikulationen hos Debussy visas kunna återföras på två faktorer: transposition av och formvariation mellan lokala tonförråd. De två delarna representerar även övningar i två diametralt motsatta framställningsätt. Den första är utförd i en extremt åskådlig, "didaktisk" stil med förebilder i traditionell musikteoretisk litteratur, den andra i en mer abstrakt, "vetenskaplig" stil.

Anders Dillmar, Institutionen med konst- och musikvetenskap, Lunds universitet

Hæffnertidens koralförståelse

J C F Hæffner (1759–1833) – namnet även stavat Haeffner och Häffner – innehade som hovkapellmästare Sveriges mest ansedda musikeranställning för c:a 200 år sedan. Historieskrivningen har dock i hög grad gjort honom ökänd utifrån hans koralbok från 1820 till Wallins psalmbok föregående år. Mitt intresse för denna koralbok grundlades när jag för omkring 10 år sedan hittade en handskrift från första delen av 1800-talet. Den visade sig vara en personligt utformad avskrift av Hæffners koralbok. Under mitt funderande kring koralboken har jag blivit allt mer intresserad av vilka tankar som formade dess notbild. Vad ville man och varför? Vilka argument var bärande? Hæffners centrala position i svensk musikhistoria blir möjligen tydlig för den som bläddrar i När hände vad i Nordens historia – Sven Rosborns och Folke Shimanskis kronologiska "uppslagsverk" utgivet av Månpocket 1997. Under årtalet 1781 ges bl.a. informationen att "J. C. F. Hæffner inflyttar från Tyskland och han kommer att förnya den svenska kyrkomusiken". Läsaren ställer sig osökt frågan hur den svenska kyrkomusiken såg ut före 1781 och på vilket sätt den kom att "förnyas". Om man i begreppet kyrkomusik även inrymmer koral så är det just denna fråga som jag i min avhandling vill komma till en närmare förståelse av, inte minst p.g.a. de nutida kopplingarna. Hæffners rykte har i folkmusikforskningen delvis återupprättats. Hans tidigare starkt ifrågasatta påståenden om en särskild nordisk gammal tonskala har blivit alltmer accepterade. Bl.a. har hans teorier nyligen provats på det svenska medeltida balladmaterialet av musikforskaren Margareta Jersild delvis utifrån några uppgifter i min CD-uppsats i musikvetenskap, Hæffner och folkvisan – teori och hantverk, Om musikbilagorna till Geijer-Afzelius' Svenska folkvisor från forntiden 1814–18, Uppsala 1993 (Uppsala universitet, Institutionen för musikvetenskap: MSU nr 11). Utan att vilja "rädda" Hæffner inom koralforskningen vill jag ändå förstå honom och hans tid. Denna tid har ju ofta beskrivits som en förfallsperiod och visserligen var man redan i dåtiden överens om att kyrkomusikens status fallit starkt sedan mitten av 1700-talet. Men musikaliskt innehållsligt måste man ändå ha kämpat för vissa ideal och skrev naturligtvis inte avsiktligt "dålig" musik. Hur såg idealen ut? Var de enbart Hæffners egna eller delades de av hans samtid? Det finns gott om material och därför krävs en avgränsning till vissa huvudfrågor. En viktig sådan fråga är – utifrån en ny förståelse av dåtida sångpraxis – om man ville utplåna det folkliga sättet att sjunga psalmerna. Den som på svenskt område lyft fram detta etnohymnologiska perspektiv är institutionens professor em Folke Bohlin. En annan viktig fråga att gräva i gäller Hæffners konkreta uppdrag – vad innebar det? Här florerar en mängd påståenden som vid närmare skärskådande visar sig felaktiga. Ett annat konkret område att undersöka är dåtidens uppfattning av kyrkotonarterna, både konkret och symboliskt. De spelade en mycket stor roll i den dåtida diskussionen. Vidare bör förhållandet mellan Hæffners och andras koralböcker studeras, i synnerhet Åhlströms 1832 eftersom han påstod sig ha skrivit den enligt "Svenska Församlingens vanliga Sång". Vilka skillnader föreligger? Ytterligare ett annat problem värt att fundera över är eftervärldens åsikter om Hæffners koralbok. Varför har den i så hög grad beskrivits i negativa termer? Eftersom jag också är teolog och övertygad om att musik i mycket hög grad är och varit ett sätt att uttrycka människans religiöst-existentiella situation vill jag också försöka frilägga sådana tankekomplex relaterade till musiken. Koralmusiken utgör ett ganska självklart område för att undersöka detta men frågorna är ändå sällan ställda. Metodiskt tangeras här väletablerade musikvetenskapliga forskningsfält som musikfilosofi och musikestetik. Avsikten är att komma närmare en förståelse av de tankar som präglat en svensk koraltyp som fortfarande är aktuell och som jag från yngre psalmsångare inte enbart hört glada tillrop inför – estetiken är alltså inte självklar. Som en bieffekt hoppas jag få fundera över olika s.k. musikteologiska argument och deras hållbarhet idag. Behovet av musikteologisk reflexion har nämligen växt sig allt starkare ju mer det gamla begreppet Musica Sacra vittrat sönder.

Anna Edgren, Institutionen för musikvetenskap, Åbo akademi

Att bli medlem i en kör: Om musikens roll i socialiseringsprocessen och gemenskapen i en kör

Syftet med mitt papper, som presenterar en del av min avhandling pro gradu, är att diskutera musikens roll i skapandet av körgemenskap, hur det är att sjunga i kör och hur man blir en fullgod medlem i en kör. Forskningsmaterialet har jag samlat ihop genom deltagande observationer som körsångerska i den aktuella kören under de senaste sex åren samt genom tre inbandade gruppsamtal med nuvarande körmedlemmar. Analysen kombinerar etnografiska metoder med kulturanalytiska tolkningar. Florakören vid Åbo Akademi, den kör materialet baserar sig på, är stadens svenskspråkiga universitets studentdamkör. Kören grundades 1944 och har idag ca 60 aktiva medlemmar. Verksamhetsbasen är bred med konsertverksamhet såväl i hemstaden, resten av landet som i övriga Europa. På repertoaren finns hela skalan från damkörsklassiker till nyskriven finsk körmusik. Jag påstår att körens kontextuella faktorer – universitetet, språklig minoritetsställning och genusbasen – också påverkar körgemenskapens dynamik. Det framstår som en intressant infallsvinkel att behandla 'kören som kultur', en infallsvinkel som utan tvivel har mycket att ge också efter det nu aktuella arbetet.

K Olle Edström, Institutionen för musikvetenskap, Göteborgs universitet

Några tankar kring vilken musikhistoria vi skall undervisa i

Vår kunskap om de Andras musik under olika århundraden och i olika kulturer har vuxit dramatiskt under de senaste decennierna. Olle Edström som skrivit framställningar om 'allt från jojk till Michael Jackson' vill diskutera på vilket sätt integrerar vi denna nya kunskap i vår undervisning? Skall vi eller bör vi undervisa också om det musikaliska B-och C-lagen? Vilket utrymme skall vi ägna åt kvinnliga kompositörer? Eller – för att nämna det övergripande problemet; står vi för den socialt konstituerade musikhistoria vi delger våra studenter.

Louise Eulau, Musikvetenskapliga institutionen, Stockholms universitet

Inte bara Taube: Ulf Björlin och hans filmmusik till Saltkråkan

I min D-uppsats studerar jag Ulf Björlins (1933–1993) musik till Astrid Lindgrens filmberättelse om Saltkråkan med utgångspunkt från de klingande exempel som erbjuds i framför allt TV-produktionerna. Studien, som kan betraktas som pionjärarbete, bygger i första hand på intervjuer med familjer Björlin, Björlins musikerkolleger, men även andra personeer som på ett eller annat sätt stod Björlin nära. Syftet är att nå fram till en förklaringsmodell och en teoribildning med potentiell räckvidd också utöver D-uppsatsens huvudtema, vilka ska ligga till grund för en planerad utvidgad studie om UB och dennes övriga musik. Detta tvärvetenskapliga forskningsprojekt, där musik- och filmvetenskap förenas, kan ses som pendang till min föregående studie Spice Girls' Wannabie – barnvisa i popförklänad i vilken jag jämför den svenska barnvisan med popgruppen Spice Girls i syfte att finna en bidragande förklaring till hur en popgrupp bestående av fem unga kvinnor kunnat röna sådan enorm popularitet hos svenska flickor i 7–12 årsåldern. Till skillnad från denna studie är min ambition med pågående arbete istället att söka finna avvikelser från barnvisan hos musik med barn som primär målgrupp. I D-uppsatsen lyfter jag fram utvalda avsnitt ur Björlins musik till filmerna om Saltkråkan för att närmare granska hur UM behandlar den genre som vi pragmatiska brukar benämna barnvisa. Även om UB:s produktion inom denna genre närmast kan betraktas som begränsad till nämnda filmberättelser utgör han barnvisa Nu är våren kommen, som här är central, den av alla hans kompositioner som de flesta svenskar är förtrogna med p g a filmernas utbredda spridning över generationsgränserna. Trots detta har visan aldrig fått det "genomslag" hos barn som t ex Jan Johansson Här kommer Pippi Långstrump eller Georg Riedels Idas sommarvisa. Finns det någon tänkvärd förklaring till detta? En orsak kan vara att Björling inte hade rötter i jazzen, utan var konstmusikaliskt skolad. Förankringen i konstmusiken och trubadurtraditionen genomsyrar samtlig musik i filmerna om Saltkråkan. Till exempel återfinns rent klassiska drag i kompositionsteknik och temabehandling. Användandet av mer intrikata melodislingor mot vad som vanligtvis förknippas med filmmusik för barn är också en bidragande förklaring. Vidare finner jag det intressant i sammanhanget att filmmusiken inte innehåller elektroniskt framställda ljud utan istället framförs musiken på klassiskt symfoniska instrument, vilket är tämligen ovanligt i dagens filmmusik för barn. I studien ingår även ett tonsättarporträtt samt ett kapitel som komparerar valda delar av Björlins övriga produktion med musiken till Saltkråkan i syfte att finns genomgående stildrag inom Björlins komposition. Slutligen har jag även sammanställ verkförteckning som hittills är den mest kompletta över Björlins samtliga produktion.

Eva Helenius-Öberg, Statens musiksamlingar

Hovkapellets frihetstida notbibliotek

Länge har man diskuterat vad som hänt med hovkapellets frihetstida notbibliotek och vart tagit vägen. Samtidigt har vi ofta haft anledning att framhålla, att vi i Sverige har internationellt uppmärksammade 1700-talssamlingar, främst handskriftsbestånden i Statens musikbibliotek samt vid universitetsbiblioteken i Uppsala och Lund. Anlägger man ett arkivistiskt synsätt på våra 1700-talsmusikalier är det emellertid möjligt att till substantiella delar fylla den "lucka" mellan Dübensamlingen och Kungl. teaterns samlingar, som tidigare tett sig så egendomlig. Genom att se till tonsättare och verk och kombinera kopistgrupperingar med möjliga tillfällen för uppförande växer det fram grupperingar av verk (främst kring J H Roman) alternativt ett flertal nummerserier (främst kring P Brant), där manuskripten kan ses som ett utflöde av hovkapellets verksamhet. Viktiga i sammanhanget är även enskilda hovkapellisters verksamheter vid sidan av tjänsten vid hovet (exempelvis som konsertgivare eller lärare), vilket genererat enskilda notsamlingar, som oftast återspeglar hovkapellets repertoar men proveniensmässigt bör skiljas från dess bestånd (von den Enden, den ännu anonyme H/N 117 m.fl). Samtliga här nämnda kategorier av notbibliotek har spräckts och finns i dag i ett flertal institutioner, därinom fördelade på många olika samlingar med skilda upphovsmän. Arbetet att rekonstruera hovkapellets frihetstida notbibliotek blir slutligen en fråga om proveniens – att förstå hur samlingar byggts upp, hur de varit sammansatta under olika stadier och hur de åter spräckts, inte sällan i flera "generationer".

Eva Hagelborg, Musikvetenskapliga institutionen, Stockholms universitet

Problem vid musikalisk och upphovsrättslig likhetsbedömning

Syftet med D-uppsatsen och presentationen är

att belysa likheter respektive skillnader mellan musikaliskt/musikvetenskapligt och upphovsrättsligt synsätt med utgångspunkt från verksbegreppet, musikaliska aspekter och element, etc att visa på vilka konsekvenser som de båda synsätten kan få vid likhetsbedömning av musikaliska verk bl a med utgångspunkt från det aktuella plagiatfallet (EMI./.Regatta) och att lämna förslag till hur likhetsbedömning bör göras i framtiden.

Musik kommer av musik. Inspiration, olika grader av influens och likheter förekommer mellan och inom musikområden, genrer och stilar. Acceptansen för musikaliska "lån" torde vara förhållandevis hög. Däremot har man ett snävare synsätt inom upphovsrätten. För att kunna hävda plagiering, dvs olovlig efterbildning, måste originalverket uppvisa verkshöjd som renderar verksskydd (enligt upphovsrättslagen angiven tid). För detta krävs att verket ska ha en personlig och säregen prägel, s k originalitet. All musik ges inte upphovsrättsligt skydd. Det krävs både musikaliska och juridiska "träffar" för att ett musikaliskt verk ska skyddas som upphovsrättsligt verk. Vid likhetsbedömning torde inte enbart melodi, harmoni och rytm tillmätas betydelse. Ljudbilden har blivit allt mer betydelsefull inom olika genrer och nya stilar inom populärmusiken. En låts särprägel kan framträda i soundets första sekunder. Man bör också väga in faktorer som musikaliska formler och s k allmängods. Det går att utskilja två olika linjer i dagens sätt att bedöma likheter mellan musikaliska verk. Den mer konservativa linjen, som domineras av upphovsrättsjurister, utgår från ett mer än 40 år gammalt synsätt som primärt ser till melodi, harmoni och rytm. Den liberala linjen, som till största delen företräds av personer från musikområdet, dock med någon enstaka upphovsrättsjurist, framhåller musikpraxis och förespråkar samtidig att sound och faktorer som formler och allmängods ska vägas in vid en bedömning. Dogmatik inom upphovsrätten och verklighet inom musiken har kommit att gå skilda vägar. I det aktuella plagiatfallet (EMI./.Regatta) vann den liberala linjen i tingsrätten, men fallet torde överklagas till hovrätten för en ny bedömning och dom. Tvisten gällde huruvida en åtta takter lång violinmelodislinga i Regattas låt är identisk med motsvarande melodislinga i EMI:s låt. Tingsrätten tog först ställning till huruvida EMI:s melodislinga (originalet) har verkshöjd eller ej. Därefter avgjordes om dubbelskapande och plagiering ansågs föreligga eller ej. Tingsrätten menade att plagiering inte kunde bevisas, varför Regatta vann i första instans. Då jag anser att på det sätt som likhetsbedömningar hitintills gjorts av Bedömningskommittén hos STIM inte är tillräcklig och ej heller tillförlitlig, föreslår jag: kompletterande utbildning för likhetsbedömare, instanser på tre olika nivåer och metodik med schema för likhetsbedömning. Avsikten med mina förslag är att ge större möjligheter för samtliga rättighetshavare att slå vakt om den musik som har skapats och skapas i Sverige i dag. Förslaget kan också ge bättre förutsättningar för rättssäkerheten och den digitala tekniken fordrar säkrare och i tiden bättre anpassade metoder för likhetsbedömning.

Mats Krouthén, Göteborgs Universitet

Clavier in Göteborg c1790?c1850: On writing an regional instrument history

Few studies exist on Swedish piano building. These are mainly focused on the situation in Stockholm. The purpose is to study early pianos built in another region and relate the instruments to the music life, by describing three processes that run in parallel:

1. The transition from craftsmanship to a more industrial way of production;
2. the change in music aesthetics;
3. the development of the Bürgerliche Öffentlichkeit.

Gothenburg, an important trade city, is the topic for the study. I study three generations of privileged instrument builders, from the 1790s to the 1840s when the guilds were abrogated. I put the piano building in Gothenburg into a national and international perspective. I look for musical design and furniture characters in the local instruments. The workshop arrangements and the use of the instruments are discussed. The main part concerns the changes during the period.

Lars Lilliestam, Institutionen för musikvetenskap, Göteborgs universitet

GSM-projektet Gymnasisters språk- och musikvärldar

GSM-projektet drivs gemensamt av Institutionen för musikvetenskap och Institutionen för svenska språket vid Göteborgs universitet. Syftet är att kartlägga dels språk, argumentering och samtalstekniker, dels musiksmak, sätt att tala om musik och attityder till olika typer av musik hos gymnasister i Göteborg 1998. Analysmaterialet består av 27 inspelade samtalsgrupper (totalt 105 personer, 35–40 timmars samtal). Grupperna kommer från olika gymnasieskolor och program i Göteborgsregionen. Utgångspunkten för gruppernas samtal har varit ett band med nio olika musikexempel som personerna ombetts diskutera. De frågor som diskuterats är bland andra:

• Vad kallar du musiken?
• Vad tycker du om musiken?
• Vem/vilka lyssnar på musiken?
• När lyssnar man på musiken?
• Hur skulle du beskriva musiken för dina kompisar?

Materialet bearbetas under detta år och nästa, och vill presentera en del preliminära resultat vid konferensen. De som arbetar med projektet är förutom undertecknad Olle Edström från musikvetenskapen samt professor Lars Gunnar Andersson (projektansvarig), Karolina Wirdenäs och Carin Norrby från Institutionen för svenska språket.

Franz Mossberg, Institutionen för konst- och musikvetenskap, Lunds universitet

Visor, personstil & vokalgestaltning: Studier i Olle Adolphsons, Cornelis Vreeswijks och Mikael Wiehes viskonst

Jag avser att presentera mitt avhandlingsarbete som behandlar den svenska nykomponerade, litterära, populärvisan under 1960 och 70-talet. I första hand såsom den gestaltats av exekutörer som Olle Adolphson, Cornelis Vreeswijk och senare även av Mikael Wiehe. Tyngdpunkter i arbetet kommer att i olika avsnitt ligga på tre olika problemområden; vokalgestaltning/personstil, ord/ton förhållanden samt på musikaliska och textmässiga intertextualiteter. I tillägg till dessa huvudområden avser jag att inkludera två ytterligare partier; dels ett inledande avsnitt som i mer övergripande form behandlar vad vi idag kanske kan kalla "visepoken" och tar upp några aspekter på denna, dels ett avsnitt som exkurs, där en översiktlig studie görs, utifrån det i avhandlingen behandlade materialet, över om gehörspräglat respektive, mer notbildskopplat kompositions/framförandesätt i dessa fall eventuellt tenderat att åstadkomma olika musikalisk karaktär.

Marika Nordström, Institutionen för kultur och medier, Umeå universitet

Hardcore och starka kvinnor: Musikens betydelse i fem unga kvinnors liv

I min presentation kommer jag att till stor del sätta fokus på den bakomliggande metodiken i mina uppsatser; långa djupintervjuer med ett fåtal informanter. Min intervjumetodik baserar sig till vis del på det associationsrika samtalet som intervjuform, vilket ibland har gett relativt oväntade resultat. I min C-uppsats visade det sig t.ex. hur olika musikstilar/genrer kan forma en meningsfull helhet för en ung människa – musikkonsumtionen som en slags alltjämt pågående identitetsprocess där olika delar ständigt provas och byts ut allteftersom människan och dess omvärld förändras. I denna uppsats uppenbarade sig också musikens politiska dimensioner och betydelser i hög grad. Hardcoremusiken som ett signum för en livsstil där ett ställningstagande i djurrättsfrågor bildar basen, men även en tro på solidariteten i vidgad mening.

Niklas Nyqvist, Musikvetenskapliga institutionen, Åbo akademi

Finlandssvenskhet i Otto Anderssons kompositoriska verksamhet

I mitt föredrag kommer jag att redogöra för och analysera Otto Anderssons kompositioner och dessa relation till Anderssons engagemang för finlandssvenskheten. Föredraget baserar sig på en del av en kommande avhandling om Otto Anderssons musikaliska verksamhet och den finlandssvenska kulturidentiteten. Otto Andersson (1879–1969) var en man med många strängar på sin lyra. Bland musikvetare och ?etnologer är han mest känd som den mycket produktive forskaren med framförallt finländsk musikhistoria och instrumentforskning som specialiteter, bl a hans doktorsavhandling om stråkharpan. Han är också vida berömd för sin insamlingsverksamhet samt för utgivningen av sitt och andras insamlade material i samlingsverket "Finlands svenska folkdiktning". Den sida som amatörmusiklivet, framförallt i Svenskfinland, förknippar med Otto Andersson är hans arbete för den finlandssvenska kulturidentiteten. Denna verksamhet tog sig uttryck i Anderssons engagemang i den revitalisering av den finlandssvenska allmogekulturen som inleddes redan i mitten på 1800-talet och som nådde sin kulmen under det nittonde seklets första årtionden. Denna samlingsrörelse som utvecklades inom olika skikt och grupper inom den svenskspråkiga befolkningen i Finland har stora likheter med liknande processer ute i Europa under motsvarande tid och kan indelas i tre skeden: Upptäckten av "folket", insamling och pulibcering av dess "språk och kultur". Återupplivandet av folkets kultur, bl a genom att använda sig av scenframträdanden och institutionaliseringen av dessa beteendemönster i särskilda organisationer för folkkultur samtidigt som material förlänades ett nytt ideologiskt symbolvärde. Behovet av och impulserna till denna rörelse var att den svenskspråkiga minoriteten kände sig hotad av finskhetsivrare, urbanisering, splittring, osv. Därför behövde man aktivt bygga upp och förstärka den finlandssvenska identiteten. Otto Anderssons roll i denna process var att tillvarata och upprätthålla den finlandssvenska särkulturen. En mycket viktig del av verksamheten var folkmusiken och folkvisorna. Andersson såg faran i att denna skatt skulle gå förlorad och ett sätt att gå så att säga "återskänka melodierna till folket" var att arrangera om dem för t ex blandad kör. Otto Andersson skrev även periodvis en hel del originalkompositioner. Denna tonsättarverksamhet har inte i någon större utsträckning uppmärksammats bland musikforskare. Den har ofta setts som okonventionell och föga experimenterande. I mitt föredrag kommer jag att analysera musikalier av Andersson ur en kulturanalytisk synvinkel för att utreda i vilken grad Anderssons kompositionsverksamhet tjänade syftet att förstärka den finlandssvenska kulturidentiteten. Jag skall ävern undersöka, i relation till det förra, i vilken grad han drevs av konstnärliga ambitioner. Musiken kommer också att ställas i relation till den tid då den skrevs och till de idéer och idela som kan ha färgat Anderssons musikaliska produktion, Som material kommer jag förutom musikalier även att använda Anderssons egna skrifter om musik och musikskapande.

Thomas Olsson, Institutionen för Konst- och Musikvetenskap, Avdelningen för Musikvetenskap, Lunds universitet

Malmös musikliv 1800–1850

Malmö är idag en stad som omtalas allt oftare i media nuförtiden, inte minst vad gäller stadens rika musikliv. Vad gäller musiker, kompositörer och producenter kan man konstatera att man i Malmö finner representanter för jazz, konstmusik och rock som tillhör de mest omtalade inom – och i vissa fall även utom – landets gränser. För 150–200 år sedan var bilden en helt annan. I min presentation av mitt pågående avhandlingsarbete ämnar jag kortfattat introducera ett par nyckelpersoner ur Malmös musikliv 1800–1850, ta upp några problemområden i samband med avhandlingsarbetet samt ge en receptionshistorisk översikt.

Torgil Persson, Institutionen för musikvetenskap, Göteborgs universitet

"Det låg i luften". Den kommunala musikskolans framväxt: En studie av musikskolorna i Mörbylånga, Tranås, Kiruna och Borås

Bakgrund

Undervisningen i kommunal musikskola i Sverige har under en 50-årsperiod utvecklats till att bli ett omfattande inslag i barns och ungdomars fritid och skoltid men även till en betydande ingrediens i och förutsättning för kommunernas musikliv. Resultatet av en tidigare studie (min CD-uppsats Nära Musik) pekar på att i de kommuner som redan vid sekelskiftet haft ett musikliv med rötter i olika folkrörelser, har det oftast också utvecklats ett musikliv som lever kvar än i dag. I dessa kommuner är musikskolan ofta väl utvecklad och tryggt förankrad i sin kommuns musiktradition. Detta samband mellan vissa kommuners musikskola, dess musikliv och historia, har gjort mig nyfiken på hur behovet av den kommunala musikundervisningen växte fram och hur detta behov tillgodosågs.

Syfte

I avhandlingens första del studerar jag musikskolans framväxt;

• hur uppkom behovet av en kommunal musikskola?
• hur initierades den kommunala musikskolan?
• hur fick musikskolans undervisning så småningom fast organiserade former?

Teori och empiri

Mitt teoretiska perspektiv omfattar dels vetenskapsteoretikern Håkan Törnebohms begrepp forskarparadigm som ger mig mod att utgå ifrån och använda min egen erfarenhet från kommunala musikskolor och dels musikpedagogikforskaren Frede Nielsens modell utifrån vilken mina fallstudier betraktas. Avhandlingens empiriska del omfattar dels en detaljerad redovisning av min förförståelse, dels den litteratur som väglett mig, dels tre intervjuer med kommunala musikledare som var aktiva i musikskolornas framväxt och dels en beskrivning av och reflektion över musikskolornas framväxt i Mörbylånga, Tranås, Kiruna och Borås.

Resultat

Framväxandet av den kommunala musikskolan har ägt rum i olika faser: ett behov av instrumentalundervisning uppstod, olika möjligheter till undervisning utvecklades, musikskolor växte fram, tillgodosåg behovet och institutionaliserades . Min avsikt har varit att beskriva hur musikskolebildningen ägt rum. Den oändliga variationsrikedom med vilken även de fyra musikskolorna i min studie har utvecklats, medför emellertid att jag hellre ser musikskolornas framväxt som ett mönster med flera variabler. Dessa variabler kan med Frede Nielsens terminologi sägas utgöras av följande ramfaktorer: Den samhällskulturella utvecklingen, främst inom nykterhets- och frikyrkorörelserna, stimulerad av ungdomsfostrande ambitioner, har från sekelskiftet medverkat till att grundlägga de behov av instrumentalundervisning som kommit till uttryck i musiklivets brist på rekryteringsunderlag och ungdomens behov av fritidssysselsättning. Diskursen i musikskolebildningen var både lokalt och nationellt betingad med tydlig kommunal interaktion. Institutionaliseringen i musikskolebildningen präglades av kommunalisering av folkrörelsernas och industriernas sociala ansvarstagande. Kommunernas ekonomiska förutsättningar har inte påverkat musikskolebildningen nämnvärt genom att musikskolorna startade i liten omfattning. Externa aktörer, involverade både i kommunens förvaltning samt i musiklivets och/eller folkrörelsernas organisationer, var avgörande för musikskolornas tillkomst. Dessa aktörer kallas ofta eldsjälar.

Avslutande kommentar

Enligt min mening finns det alltså ett samband mellan kommunens musiktradition och framväxten av en musikskola. En rad ideella föreningar och organisationer inom folkrörelserna har under seklets första decennier grundat ett behov av instrumental undervisning. Eldsjälar i kommunerna har i början av 40-talet initierat undervisning av musikskoleliknande karaktär som kommunen senare tagit ansvar för. 1940–80 etablerade de flesta kommuner sin musikskola.1990 blev ca 75% av landets musikskolor hotade av nedläggning eller nedskärning. Flera av dessa "räddades" genom reaktioner från elever, föräldrar och musiklivsföreträdare. Föreställningarna om dagens musikskolor varierar från grundläggande för export av artister till misslyckad ambition om en rättvis fördelning av möjligheter till musikutbildning. Jag avser i avhandlingens andra del studera musikskolebildningens nästa faser, där musikskolan hotas men ändå lever kvar.

Tobias Pettersson, Institutionen för musikvetenskap, Göteborgs universitet

Kön och nationalism i Jeanson & Rabes "Musiken genom tiderna"

Att genier finns är för många ett av livets självklarheter. Musikvetenskapen har sina etablerade som t ex Ludwig van Beethoven, eller i eventuellt varande som "monoliten" Franz Berwald. Min utgångspunkt är en radikalt annan. Jag menar att genier inte är, de förklaras. Jag menar också att geniet i första hand är en föreställning, ett begrepp, vars innehål kan analyseras och diskuteras. I mitt avhandlingsarbete studerar jag geniet i allmän musikhistorieskrivning. Mitt fallstudium är Gunnar Jeansons och Folke Rabes Musiken genom tiderna, utkommen i två band 1927–31. Kompositörerna i Musiken genom tiderna är hierarkiskt ordnade. Överst står genierna. De är autonoma individer med total kontroll över sina kompositioner. De är originella. De står över historien, för den framåt. Sedan följer en glidande skala ned till "de som är värda att nämnas". Utan genierna är tyskarna grovt överrepresenterad, kvinnor av alla nationaliteter helt uteslutna. Hur skall detta förklaras? Ser man till det svenska musiklivet i stort såsom det beskrivs i Musiken i Sverige (band III), var detta under 1800- och början av 1900-talet en blandning av inhemska traditioner, tyska, franska och italienska. Konstmusiksfären däremot var tyskdominerad, både vad gäller tonsättarideal och synen på musik; detta gäller även musikvetenskapen. Jeanson och Rabe var utbildade och verksamma i en konstmusiksfär i det svenska musiklivet. Deras utbildning omfattade både praktiska musikstudier och musikvetenskap. Delar av deras utbildning var förlagd till Tyskland. De är båda "män" verksamma i en borgerlig offentlighet. Och därmed har jag nått en av min avhandlings huvudfrågor: Är genidiskursen i Musiken genom tiderna genomsyrad av en genusdiskurs? Av en nationalistisk – genomättad? – diskurs? Hur skall det förklaras? Speglas musiksamhället i det musikhistoriska narrativet? Hur är genus- och nationalitetsdiskurserna formulerade i det musikhistoriska sammanhang Jeanson och Rabe verkade?

Torgny Sandgren, Institutionen för kultur och medier, Umeå universitet

Rock i rörelse: En studie av rock som globalt fenomen

Under det sista decenniet har villkoren för lokalt rockmusicerande i Sverige dramatiskt förändrats. En viktig aspekt är hur rockmusik kommit att bli en del i det som brukar kallas "det globala kulturella flödet" och Sverige är idag världens tredje största musikexportland. I Umeå har ett flertal rockband uppmärksammats och framgångsrikt exporterats utomlands. Rockband som endast säljer ett hundratal skivor i Sverige kan kursa tiotusentals i andra delar av Europa, Asien eller USA. Men hur går globalisering av musik till? Vilka processer, strategier och mekanismer är verksamma när musiken rör sig från en lokal nivå till en regional, nationell, transnationell eller global nivå? I avhandlingsprojektet försöker jag svara på dessa frågor med utgångspunkt och exempel från rockscenen i Umeå under 1990-talet. Studien bygger på musikanalys, deltagande observation, mediastudier samt intervjuer med musiker och branschfolk. Tidigare forskning kring ämnet har ofta fokuserat på politiska, strukturella eller ekonomiska villkor för musikens rörelser. Min studie tar utgångspunkt i det vardagliga handlandet och lyfter fram de studerades berättelser, historier och synpunkter.

Joakim Tillman, Musikvetenskapliga institutionen. Stockholms Universitet

Citat, allusioner och postmodernism i svensk konstmusik under 1960- och 70-talen.

Citat- och allusionsteknik utpekas ofta som en viktig ingrediens i postmodern musik. Men i 1900-talets musikhistoria har citat och allusioner till äldre musik och stilar använts i olika riktningar: neoklassicism, modernism, avantgardism. Finns det något sätt på vilket man kan skilja ett postmodernt bruk av citat och allusioner från dessa tidigare? Två forskare som försökt formulera kriterier för att kunna göra detta är Robin Hartwell och Hermann Danuser. Jag kommer i föredraget att utgå från deras respektive kriterier för att se om de är användbara om man vill undersöka svenska tonsättares bruk av citat- och allusionsteknik på 1960- och 70-talen ur ett modernism/postmodernism-perspektiv.

Åke Tylöskog, Räfsarevägen 8, 393 53 Kalmar

Kalmars musikhistoria

Kalmar stad och slott har ägnats en omfattande historieskrivning. Men vad gäller musik finns det mycket litet. Historieförfattarna har i första hand varit intresserade av det historiska Kalmar, dvs. medeltiden till och med stormaktstiden. Kanske att denna epok är särskilt intressant även på musikens område? Mot slutet av stormaktstiden minskar stadens betydelse starkt, och den blir en landsortssad, som främst profilerar sig genom sitt vackra läge och sin gamla intressanta historia. Går det att skildra Kalmars musik redan från medeltiden? Det kan jag nu med viss erfarenhet säga att det gör det inte, annat än sporadiskt eller genom vissa antaganden. Det hade med tanke på denna erfarenhet varit bättre om jag startat i nutiden och tagit fasta på de upplysningar som tidningar, protokoll, program, fotografier, musikpersoners egna minnen etc. Det hade då också varit lättare att åstadkomma en produkt som varit av intresse för en större allmänhet. Och denna allmänhet är man ju beroende av om man vill få något publicerat! Men trots allt kan ett och annat ändå tala för att man börjar "från början". Det kan vara nyttigt för en själv och en god förberedelse, att att ta en ordentlig omgång med den befintliga musiklitteraturen av äldre tider samt den lokalhistoriska litteraturen, som i Kalmars fall är mycket omfattande.Genom att jag började i den tidig musikhistoria blev de gamla notsamlingarna av särskillt intresse. Det visade sig att bara en liten del av dem var katalogiserade av SMB och registrerade i RISM. 40 katalogkort växte till 525 kort (=kompositioner). På olika håll hade man dittills trott att samlingarna var väl kända! Tonsättarsignaturen CGGW kom genom Anna-Lena Holms genomgång att avslöja sin identitet. Läs hennes artikel i STM 1998! På 1600-talet dyker det upp ett namn med profilerad självständighet: Israël Leimontinus. Han kan möjligen ha varit än av landets tidigaste tonsättare, men det är genom en bevarad koralbok som tidigare, innan man visste vem den egentlige upphovsmannen var, kallades Rappehandskriften. Koralboken visar koralutvecklingen i Sverige kring 1675, samtidigt som koralmelodierna har en utsirningsmässigt intressant och delvis originell utformninig. Denna koralbok är för övrigt bara en av sex koralböcker från kalmartrakten, som kanske hade en ledande roll i koralutvecklingen i Sverige vid denna tid. Genom kontakt med koralseminariet i Lund har mitt arbete till viss del kommit att ägnas koralstudier, vilka ju kan sägas ligga innanför ämnessfären. Vid presentationen av arbetet i Falun avser jag inte att i första hand ge en mängd detaljer, utan vill gärna diskutera sådana problem som lokal musikforskning kan tänkas möta. Ett exempel: Jag antydde ovan att jag överskattade vad de äldsta källorna hade att komma med. Ett annat: Det kan vara en risk, att läslitteraturen tar överhanden, att man riskera att drunkna i den och att man till sist kanske varken vet ut eller in. Det kan särskilt gälla den hel- eller halvteologiska litteratur som i mitt fall blev aktuell i samband med koralstudierna. Här kommer man in på ett humanistiskt/teologiskt fält med gamla traditioner, men som troligen allt färre människor behärskar eller ens intresserar sig för. Därför kan det förstås vara svårt att ta upp dem till diskussion. Men problem med källor respektivederasavgränsning har kanske fler än jag erfarenhet av? Det vore intressant med synpunkter.

Ulrik Volgsten, Musikvetenskapliga institutionen, Stockholms universitet

Music, Mind och The Serious Zappa: The Passions of a Virtual Listener

Syftet med min avhandling är att undersöka hur musik kan vara ideologisk, dvs hur den kan vidarebefordra och förstärka olika gruppers ideologiska "världsbilder". Huvudtesen är att musiken alltid är ideologisk. För denna tes förs två argument. Argument 1 hävdar att musiken alltid är ideologisk för att musik som kulturyttring förutsätter en språklig diskurs om densamma. Argument 2 hävdar att musiken alltid är ideologisk för att den alltid påverkar lyssnaren affektivt. Avhandlingen är uppdelad i tre delar. I del ett förs argumentet att musik förutsätter språk. Att uppfatta musik som antingen en vis typ av objekt eller en viss tup av aktivitet förutsätter å ena sidan vad Lakoff & Johnson kallar för "ontologiska metaforer", samt å andra sidan vad Eleanor Rosch kallar "överordnade kategorier". Både ontologiska metaforer och överordnade kategorier förutsätter språk. Språket är ideologiskt såtillvida att tolkning och förståelse förutsätter att vi uppfattar den talande som en rationell agent med motiv för sin handlingar. Normerande och förklarande vad gäller människors handlingar är olika kulturers uppfattningar om emotioner, där emotioner skall förstås som en kombination av en önskan (desire) och en övertygelsen (belief). Detta resonemang kopplas till en rad exempel på upplevda karakteristika i musik som förutsätter språk, t ex upplevelser av en viss typ av strukturell komplexitet som förknippas med sonatform, upplevelsen av ett musikverk som ett objekt, etc. Musik, uppfattad som antingen en typ av objekt eller en typ av aktivitet, förutsätter lyssnare, Att vetenskapligt analysera musik blir då att analysera lyssnares uppfattningar och upplevelser av musik. Vidare argumenteras för att den altimata evidensen för en lyssnares uppfattning eller upplevelse är dennes rapport därav. Objektiva analysmetoder, som påstår sig kunna redogöra för en lyssnares uppfattningar eller upplevelser utan hänvisning till lyssnarens rapport därav, avfärdas då dess premisser leder till skepticism ("scepticism of the senses"). I del två förs argumentet att musiken alltid är ideologisk för att den påverkar lyssnaren affektivt. Med hänvisning till utvecklingspsykologiska rön (Sten, Spitz) försöker jag visa att musikupplevelser har sin grund i mellanmänskligt beteende. Musikupplevelser grundar sig på samma affekter som våra upplevelser av att vara till som människor tillsammans med andra. En affekt är den amodala kärnan av rytm, intensitet, riktning som karaktäriserar tidsliga upplevelser (oavsett sinnesmodalitet). Genom att observera andras affektiva beteenden, samt får respons på sitt eget, lär sig barnet att interagera med andra individer och det finns all anledning att anta att musik har samma sociala/ideologiska funktion. Detta skall inte ses som en motsättning till argumentet i det ett för att musik förutsätter språk, utan snarare som ett försökt ill en mer helhetlig bild av vad det innebär att uppleva musik. Språkets roll för musiken som mänsklig kulturell artefaktkan snarare liknas vid den "känsla av ett språkligt själv" som Daniel Stern argumenterar för, oc som utgör den vuxne människans kunkspa och idéer om sig själv som en individ bland andra (och där kulturellt bestämda emotioner, sinnesstämningar och karaktärsdrag spelar en viktig roll, såväl i beskrivningen av individer som av musik). Detta argument förs inom ramarna för en skiss av en medvetandemodell, vars syfte är att beskriva hur musik kan låta så som vi säger att vi tycker att den gör. Fokuseringen på temporala processer sätter denna modell i en viss kontrast till mycket av den "strukturalistsiska" kognitionsforskningen idag. Bland annat så visar modellen att affektiv upplevelse av musik inte förutsätter de komplexa hierarkiska strukturer som t ex Lerdahl & Jackendoffs generativa teori förutsäger. Del tre, slutligen, visar genom ett antal analyser av musikaliska verk för piano och symfoniorkester av Frank Zappa, hur egenskaper som dessa analyser tillskriver musiken kan upplevas av en tänkt ("virtuell") lyssnare med hänvisning till de slutsatser som dragits i del ett och två. Olika typer av analysmetoder kan sägas motsvara olika lyssnartyper, vilka samtliga här inbegrips av den virtuelle lyssnaren. Centrala för förklaringen av dessa musikupplevelser är de "passioner", dvs de affekter, sinnesstämning och emotioner som musiken alstrar i lyssnaren, eller som denne upplever att musiken uttrycker. Avslutningsvis diskuteras de ideologiska aspekterna av dessa analyser av Zappas musik.