Konferens 2002

Abstracts

Tobias Norlind-föreläsningen 2002

Professor Pirkko Moisala, Åbo akademi, Finland

Mot en dialogisk musikanalys

Föreläsningen kommer att inleda ett dialogiskt sätt att närma sig västerländsk konstmusik, i Mihail Bahtins anda. Den börjar med en kritisk betraktelse av den formalistiska musikanalysen och fortsätter med att presentera centrala aspekter i den postmodernistiska analysinriktningen. Sedan ska begreppen "verk" och "kontext" diskuteras utifrån den dialogiska synen, innan centrala premisser för dialogisk musikanalys ska presenteras.

Den dialogiska verkanalysen uppfattar inte verket som en statisk helhet, en "organism", inte heller strävar den efter att redogöra för vad verket består av och hur det "fungerar". Tvärtom, verket placeras inne i ett intertextuellt utrymme, i en diskurs mellan dess olika författare: tonsättare, framställare, lyssnare och analytiker. Förståelsen för verket hittas i detta dialogiska nätverk som lever i förhållande till olika kontexter och tidigare verkbeskrivningar.

Exempel på det dialogiska sättet att betrakta ett verk tas från materialet ur ett etnometodologiskt fältarbete som gjorts om tonsättaren Kaija Saariahos (f. 1952) musik.

Towards a Dialogical Music Analysis

The lecture will introduce a dialogical approach to the analysis of western art music, in the spirit of Mihail Bahtin. It begins by reviewing the critical assessments of formalistic music analysis and proceeds to examine the premises of postmodern music analysis. Thereafter, methdological differences between contextualization and a dialogical approach are dicussed before premises for dialogical music analysis are discussed.

The dialogical approach to musical work does not take it as a stable, coherent organism, or claim to reconstruct the history of the work or declare how it "works". Instead, a musical work is positioned in an intertextual space, a discourse between its authors - the composer, performers, listeners, and scholars - which evolves within a dialogic network of various contexts and earlier adjustments of the work.

Examples for this discussion are drawn from the ethnomethodological fieldwork focusing on music of Finnish composer Kaija Saariaho (b. 1952).

Per Ahlander, Musikvetenskapliga institutionen, Stockholms universitet

Marjory Kennedy Fraser - ett liv i sång

Different aspects of Celtic folk culture have been investigated, documented and researched by many individuals and institutions over the years. Towards the end of the nineteenth century, a wave of nationalism and interest in vernacular arts and languages swept over Europe. In the folk music area, this interest brought the attention to the treasures of songs and melodies that still existed at the time, but seemed threatened, due to changing ways of life, partially brought about by the industrial development in the western world. Studies and documentation projects were initiated in the Czech and Hungarian areas of the Austro-Hungarian Empire, in the Finnish part of Russia, and in the Scandinavian countries, just to mention some examples. The Celtic areas of Europe were no exception, and Brittany, Wales, and Gaelic Scotland and Ireland all attracted numerous researchers and musicologists. One of them was Marjory Kennedy Fraser, who became interested in the Gaelic folk song tradition of the Western Isles and came to spend many summers recording traditional songs, mainly in the Outer Hebrides.

The main focus of this work is to take a close look on Marjory Kennedy Fraser's musical life and career, and to analyse the material she recorded and later edited, including her opera project together with Granville Bantock. This is, however, not possible without knowledge of Celtic history and traditions, Scottish history, and of the Gaelic world itself. Certain aspects of musical theory are also crucial for the analysis, most certainly the different types of scales represented in Gaelic folk music. My thesis starts with these background factors, continues with a biographical section on Kennedy Fraser, mainly based on archive material in Edinburgh, and the last part is a musical analysis of her collected material and a presentation on her position on the Scottish musical scene of today.

Docent Alf Arvidsson, Institutionen för kultur och media, Umeå universitet

Jazz i Umeå. Det musikaliska fältet 1920-1960.

Ett försök att utifrån en undersökning av jazzmusikens framväxt i Umeå kartlägga det musikaliska fältet genom en analys i Pierre Bourdieus anda. Istället för att upprätta en endimensionell hierarki mellan olika musikutövare och olika genrer, används också bildat - kommersiellt (kulturellt - ekonomiskt kapital) som polaritet för att fastlägga relationer. Med detta perspektiv blir jazzens framväxt inte bara en rörelse "uppåt", utan också en rörelse från kommersiellt i riktning mot bildat. Vidare en diskussion om analysmodellens tillämpbarhet och begränsningar.

Doktorand Åsa Bergman, Institutionen för musikvetenskap, Göteborgs universitet

Ungdomars musikaliska socialisation

Avhandlingens syfte är att studera ett antal ungdomar i 13-16 års åldern och hur deras musikaliska socialisation ser ut, samt hur de faktorer som påverkar ungdomars intresse för, samt användning av musik tecknar sig. I interaktion med vem och i vilka miljöer musikalisk socialisation sker, hur medias förmedling av musik, hur erfarenhet av andra kulturer, samt hur materiella aspekter som tillgång till musikanläggning, musikinstrument, datorer och teknisk musikutrustning påverkar musikalisk socialisation, är några av de frågor som avhandlingen tar sin utgångspunkt i.

Den empiri som är tänkt att ligga till grund för avhandlingen utgörs av en kvalitativ studie av ett 20 tal ungdomar. Tanken är att dessa ungdomar går på samma skola och i samma klass och att de följs kontinuerligt under en treårsperiod. Ungdomarnas musikaliska socialisation kommer dels att studeras genom deltagande observation i olika miljöer där musik kan förekomma. En sådan miljö är skolan och då dels i musikundervisningen och dels på raster i korridorer, uppehållsrum, biblioteket, skolrestaurangen, caféterian, skolgården etc. Miljöer utanför skolan som kan bli föremål för observationer är: caféer, ungdoms- fritidsgårdar, musik- och kulturföreningar, kyrkor, replokaler, studiecirklar, kulturskolor, samt olika konsertmiljöer. Jag har dels även för avsikt att genomföra intervjuer med samtliga ungdomar vid upprepade gånger under åk 7-9, där de får besvara frågor kring sina olika musikvanor och musikaliska erfarenheter.

Jennifer Bertili, Musikvetenskapliga Institutionen, Stockholms universitet

Benny Anderssons användning av ledmotiv i Kristina från Duvemåla

I min kombinerade påbyggnads- och magisteruppsats har jag valt att analysera Benny Anderssons Kristina från Duvemåla. När jag såg konsertversionen började jag tänka "Det där har jag hört förut! Varför spelar de det igen? Vad ger det mig som lyssnare och vad gör det för verket?"

Mitt syfte är att ta reda på om, när och varför Benny Andersson använder sig av ledmotiv. Min hypotes är att kompositören gör det och att denna användning har en stor bidragande effekt till varför verket håller så hög kvalité och har blivit så populärt hos svenska folket. Jag hävdar att ledmotiv förstärker lyssnarens intryck, då de tydliggör till handlingen, gestalterna och deras känslouttryck. Det skulle därmed ge lyssnaren en rikare och mer komplex musikalisk upplevelse.

Jag har även en hypotes att den så kallade "svenskheten" i verket har en stor bidragande effekt. Den slår an en sträng hos lyssnaren, vilket tillsammans med librettot, karaktärer, miljöer och händelseförlopp gör att många kan relatera till verket.

Det i sin tur leder till att Kristina från Duvemåla genom en semiotisk utformning blir lätt att ta till sig, samtidigt som kompositören inte har gått den enkla vägen i vare sig harmonik, melodik eller rytm, och därmed skapat ett verk med en beständig kvalité.

Min metod för att ta reda på detta består framför allt av en analys av partituret samtidigt som jag lyssnar på musiken. Jag gör en liknande analys tillsammans med demoskivorna. Jag har dessutom fått den stora förmånen att arbeta med Benny Andersson vilket har varit otroligt givande. Jag har intervjuat honom om bl.a. kompositionsprocessen och hans intentioner med verket. Hela uppsatsen beräknas vara klar att läggas fram för opposition i slutet av maj i år.

Avdelningsdirektör Eva Block, Statens ljud och bildarkiv, Stockholm

Musiken i lokal radio - värd forskning?

Den svenska enhetligheten på radio- och TV-området har brutits upp under 1990-talet. Från Sveriges Radio med rätt enhetliga folkbildarambitioner har vi gått till många olika slags röster i etern.

Referensband från fyra veckor per år av reklamradions och närradions sändningar arkiveras sedan 1994 på Statens ljud- och bildarkiv (utom en del donationer från äldre tider). Det sker lite politisk och social forskning på de nya lokala stationerna. Men de nya stationerna sänder mest musik. Och musiken är inte utforskad. De som skulle kunna göra det är musikvetarna. Varför gör de inte det då?

Beror det på arkiveringen? Finns det för lite material att studera, när det bara är fyra veckor per år från varje station? Men det finns ändå nära 20 000 radioband på ljud-och bildarkivet, och drygt 2 600 kabel-TV-band (mitten av mars 2002)… och antalen ökar med automatik, efter pliktexemplarslagens bestämmelser. Är materialet för dåligt katalogiserat? Är det dåligt känt?

Beror det på radiostationernas material? Är lokala stationer ointressanta, varför i så fall? De påstås vara precis lika varandra, sända samma banala, enkelspåriga popskval i alla kanaler. Denna vitt spridda missuppfattning kan dementeras av snart sagt varje ungdom i landet.

Beror det på musikvetarnas forskningsläge? Är det fortfarande mest partitur, seriös musik och genier som gäller? Är det färdigforskat på popmusiken, invandrarmusiken, den religiösa, dansbanden, genreblandningen? Är reklamjinglarna inte musik? Är mellansnacket inte akustiskt eller rytmiskt intressant?

De som makten har, har uttryckt stor besvikelse över skillnaden mellan Sveriges Radio och de nya stationerna. En ofta uttryckt politisk uppfattning är att skillnaden har sin grund i ägarförhållandena. Men sambandet mellan ägande och innehåll har diskuterats enbart av statsvetare och sociologiskt orienterade samhällsvetare, som knappast kan värst mycket om musik, och jag menar att det där sambandet inte påvisats på något tillfredsställande sätt. Mest egendomligt förefaller det vara att politiker beklagar att övergången från ett sändningsbolag till flera hundra har medfört en minskad mångfald. Frågan om hur innehållet faktiskt låter i olika svenska radiostationer har avfärdats alltför snabbt. Stationerna har sina lyssnare, en stor del bland ungdomar. Det tycks vara OK att avfärda dem med att ungdomar har banal, enkel, dålig smak. Musikvetarnas kunskaper om olika slags musik förefaller mig inte ha trängt fram till dem som yttrar sig om de nya radiostationerna.

Musiken i de lokala radiostationerna är ingen enkelspårig sak, att studeras enbart av politiker och samhällsvetare.

Assistant Professor Per F Broman, Jordan College of Fine Arts, Butler University, Indianapolis, USA

"Money, Money, Money"-"The Winner Takes It All". Ideological Conflicts in the ABBA Reception in Sweden During the 1970s

In a 1982 debate article, eight young Swedish composers and their professor questioned the appropriateness of giving a prestigious musical award to ABBA, "a group that makes a fortune by manipulating our financially strong teenagers." The tone of this article was typical of the critique of ABBA-a group that had become as much an affair for the intellectuals as it previously was for the pop and disco fans. For the critics ABBA represented a trivial Americanization of Sweden's musical life and their positive, dance-friendly tunes stood in contrast to the largely politicized and anti-commercial musical culture that developed following the 1968 movement and the Vietnam War. Indeed, the group had severe difficulties making a positive impact beyond the functional context of the dance floor or beyond the low-level cultural discourse of the gossip columns.

Departing from archival studies and interviews, my paper gives an alternative reading of the so-called ABBA Success Story. The career of ABBA became an ideological battlefield removed from the symbolic world of music. The clash in public opinion is striking: ABBA was either taken as a reactionary vehicle for the recording industry or was considered the Beatles of the 1970s. No one, on either side at the time, considered other aspects of ABBA, the scathing ironic texts, for example, that presented a consistently outrageous comical guise.

Fil. dr Jacob Derkert, Musikvetenskapliga institutionen, Stockholms universitet

Fenomenell kontra objektivt strukturell musikteori. En principdiskussion inför ett forskningsprojekt

I musikfenomenologin har hävdats att det föreligger en motsättning mellan en rationalistisk musikteori och musikalisk erfarenhet, mellan ett "matematiserat" medvetande och perception, mellan Johannes de Muris och Edmund Husserl. Man har förespråkat en radikal förändring av tänkandet om musik som skulle "uppstå ur" själva den musikaliska erfarenheten snarare än "dikteras" av någon "abstrakt källa" bortom denna. I allt detta reflekteras en tankegång från François Joseph Fétis harmonitraktat från 1844, i synnerhet i den form denna erhöll 1849: Att varken talserier eller naturtonserier kan utgöra grund för att "förklara" den mänskliga tillägnelsen av musik, som istället regleras av en "musikalisk känsla".

Jag skall här föreslå att man gör en distinktion mellan en typ av musikteori som man kunde kalla objektivt strukturell och en som man kunde kalla fenomenell. Den förra betraktar musik som ett objekt med strukturella egenskaper som man i princip kan studera oberoende av en fenomenell ljudkaraktär. Den senare tar den fenomenella ljudkaraktären till en irreducibel utgångspunkt. Om en objektivt strukturell musikteori däremot uttalar sig om fenomen är det i deras egenskaper av effekter av eller strikta korrelat till de objektivt strukturella egenskaperna.

Den dominerande tenor i musikteorins historia har varit objektivt strukturell: det objektiva har utgjorts av tal och talförhållanden, av luft och dess svängningar … Slutligen skall jag formulera och fundera kring följande fråga: Utgör objektivt strukturell och fenomenell musikteori två varandra uteslutande alternativ i den starka meningen att dominans för en fenomenell musikteori hade betytt ett annat musikliv (andra kompositionsstrategier, andra sätt att lyssna) än det som faktiskt varit förhanden?

Professor Bengt Edlund, Institutionen för konst- och musikvetenskap, Lunds universitet

Riff inför rätta

Att kontroverser kring påstådda musikaliska plagiat går så långt som till domstol är ovanligt både i Sverige och på annat håll. Men nu har det skett - likheten mellan två "riff" ur svenska poplåtar har prövats i tings- och hovrätt, och skall under våren föras upp till HD för prejudicerande dom. Avsikten med att ta upp fallet inför ett musikvetenskapligt forum är att diskutera vad musikvetenskaplig bevisföring innebär i plagiatsammanhang och vilken juridisk betydelse sådan argumentation tillmäts.

För att plagiat skall anses föreligga måste tre rekvisit vara uppfyllda: den musik som skulle vara efterliknad måste vara tillräckligt originell, likheten mellan de båda musikavsnitten skall vara tillräckligt stor, det måste göras sannolikt att ett faktiskt efterhärmande förekommit. På dessa frågor kan man lägga principiella musikvetenskapliga aspekter, och det finns metoder att klarlägga de väsentliga musikaliska sakförhållandena -liksom det finns skäl att avvisa en del andra slag av musikalisk bevisföring såsom osaklig eller förgrovande.

De tre rekvisiten aktualiserar bl a tre olikartade musikaliska likhetsbegrepp. Den eventuella originaliteten hos en musikalisk formulering har att göra med huruvida och på vilket sätt den ansluter sig till välkända, genom musikalisk tradition invanda mönster. Vid jämförelse mellan två musikaliska formuleringar är givetvis likhet/olikhet i gängse mening en central kategori, men vilka musikaliska kriterier är de viktigaste och hur samverkar de? Rekvisitet gällande faktisk efterhärmning inbegriper resonemang kring de musikaliska formuleringarnas tillkomst, men resonemang i termer av likhet kommer in när man skall bedöma rimligheten av musikaliska associationer, inspirationsvägar och kreativa processer

Doktorand Johanna Ethnersson, Musikvetenskapliga institutionen, Stockholms universitet

Musikalisk texttolkning och karakterisering av Metastasiansk opera i Lovisa Ulrikas Sverige.

Den Metastasianska operan var en alleuropeisk kulturyttring som hade funktion av representation vid olika kungahus, samtidigt som den fungerade som ett uttryck för samtida kulturella trender. Denna operatyp kan även sägas utgöra en spegling av samtidens syn på kvinnliga, respektive manliga egenskaper. I och med Lovisa Ulrikas introduktion av den Metastasianska operan vid hovet i Stockholm kom dess stilkonventioner och estetiska ideal att bli medvetandegjorda även på svenskt territorium. De fyra Metastasianska operor som finns bevarade från 1750-talets Sverige: Arvid Niclas von Höpkens Il re pastore (1752) och Catone in Utica (1753), samt Francesco Antonio Uttinis Il re pastore (1755) och L'eroe cinese (1757) utgör således spännande dokument av denna kulturyttring. Mitt föredrag består av en redogörelse för musikalisk texttolkning och karakterisering i de fyra operorna. Utifrån kommentarer i samtida källor undersöks den musikaliska gestaltningen av dels kvinnliga och manliga egenskaper, dels olika typer av kvinnliga och manliga rollfigurer. Exempel på stilfaktorer som anses vara relevanta i undersökningen är melodisk karaktär, tempo, besättning, val av tonart, dissonanseffekter, melodisk kromatik, dynamik och stämläge.

Doktorand Louise Eulau, Musikvetenskapliga institutionen, Stockholms universitet

"En lite främmande fågel i vårt svenska musikliv…" Studie kring Ulf Björlin (1933 - 1993).

Huvudsyftet med min avhandling är att belysa Björlins personlighet; hur han framträder som en outsider i det svenska musiklivet perioden 1959 - 1986 i relation till tidsanda, social verklighet, tradition och hans personliga bakgrund; samtidigt som han framstår som en centralgestalt inom det svenska musik- och kulturlivet.

Utöver min D-uppsats Ulf Björlin och Saltkråkan finns det idag endast sparsamt med dokumenterat material kring Ulf Björlin och hans gärningar inom svenskt musikliv. Intervjuer med personer som på ett eller annat sätt kom i kontakt med Björlin är därför viktiga källor i min forskning. Samtliga informanter är överens om att Björlin utmärkte sig i det svenska musiklivet. Meningarna om hur går däremot isär. Några menar att Björlin var nytänkande i sitt sätt att tolka den svenska visan eftersom hans instrumentationer ofta pendlade mellan konst- och populärmusikgenrerna. Andra menar att han återinförde det franska i svenskt musikliv.

Men var det hans instrumentationer och kompositioner som var innovativa? eller, låg nyheten i den kontextuella strukturen inom vilken han presenterade sitt material? Här tänker jag bl a på de nyårskonserter som han ledde för Sveriges Television i början av 1970-talet. Vid dessa konserter blandades populärmusik, klassisk musik, uppläsning, skådespeleri och dans på ett sätt som tidigare aldrig hade skett inom ramen för samma tv-program.

Jag ser det som en verklig utmaning att söka fånga in denne tonsättare som ägnat sig åt så olika ämnesområden som komposition, dirigering, piano- och cembalo spel, instrumentation, pedagogik, filosofi, musikforskning m m och i vars tankevärld de olika delarna dessutom är så intimt sammanvävda med varandra. Vid presentationen kommer jag särskilt att diskutera Björlins roll i det svenska musik- och kulturlivet.

Maria Evertsson, Institutionen för musikvetenskap , Uppsala universitet

Wilhelm Peterson-Bergers konstfilosofi. Inflytandet från Friedrich Nietzsche och Richard Wagner.

Det huvudsakliga syftet med denna D-uppsats har varit att analysera hur Wilhelm Peterson-Berger påverkades och influerades av Friedrich Nietzsche och Richard Wagner, främst i sitt arbete som skriftställare. Särskild hänsyn har ägnats åt Peterson-Bergers relation till Nietzsche.

De huvudsakliga källor som har använts i uppsatsen är Wilhelm Peterson-Bergers egna litterära skrifter och de urval av artiklar och recensioner av Peterson-Berger som finns samlade i bokform. När förhållandet till Friedrich Nietzsche och Richard Wagner undersöks nyttjas i huvudsak deras egna teoretiska verk.

Studien visar att Wagners och Nietzsches musikaliska och filosofiska idéer återfinns såväl i Peterson-Bergers litterära produktion som i hans musikaliska kompositioner. Han menar, i likhet med Nietzsche, att Richard Wagner har återuppväckt den grekiska tragedin. Han tycks även hoppas att ett musikdrama som liknar den grekiska tragedin, skall kunna återuppstå i Sverige. Peterson-Berger utvecklar här idéer som erinrar om Nietzsches i Tragedins födelse, han uttrycker nämligen en önskan om att tragedins återfödelse ånyo skall ske. Idéer som påminner om Nietzsches övermänniskotanke finner vi också hos Peterson-Berger. Vad gäller Nietzsche visar undersökningen att han inte verkar ha slutat beundra filosofen.

Liksom Wagner anser Peterson-Berger att musikdramat är idealet. Peterson-Berger kritiserar, med argument som liknar Wagners, operakompositörerna. Stundom betraktar han även Richard Wagners verk utifrån Nietzsches horisont. I sin tidiga Wagnerbeundran lovsjunger Peterson-Berger musikdramatikern. Senare kommer Peterson-Berger att distansera sig mer ifrån Wagner. Nietzsche kan här ha påverkat Peterson-Bergers utveckling. Men redan år 1900 hade Peterson-Berger kännedom om Nietzsches sena wagnerkritik. Möjligen var det därför i första hand Peterson-Bergers egna musikaliska utveckling som bidrog till att han fick en mera distanserad bild av Wagner.

Fil. dr Eva Helenius-Öberg, Stockholm

Hovkapellet vid Ulrika Eleonoras d.y. begravning 1742

Det har tidigare varit känt att de som medverkat i musiken vid Ulrika Eleonoras d.y. bisättning 1741 och begravning 1742 belönades med medaljer såsom fallet skulle bli vid rikshögtidligheterna 1751. När nu listorna med namnen på dessa 104 personer påträffats och flertalet av dessa namn kan identifieras, förändras förutsättningarna radikalt för ett studium av hovkapellets status före det hertigliga kapellets ankomst hösten 1743. Av dessa 104 personer tillhörde 15 hovkapellet, 8 var gardeshautboister, 4 hovtrumpetare, 3 "jungfrur" (sångerskor), 60 "herrar", 2 kantorer och 10 "Chor-Gossar" samt 1 orgelbyggare jämte gesäll. De "främmande hjälparna" uppgick till 75 av de sammanlagt 101 personer, som medverkade musikaliskt (kapelldräng och orgelbyggare oräknade), medan antalet musiker knutna till hovet var 26. Bland de extra musikanterna, som således var i klar majoritet, ingick såväl yrkesmusiker (expektanter vid hovkapellet, organister i Stockholm, Uppsala och Åbo, kantorer) som drivna amatörer inom den framväxande, bildade medelklassen. Förvånansvärt många hade universitetsstudier i botten för sin yrkeskarriär, som vanligen var den civile ämbetsmannens. Åtskilliga av dem var med även 1751, ett fåtal också 1771 och 1772. Många av dem skulle komma att göra en insats i musiklivet antingen såsom yrkesmusiker eller såsom avancerade amatörmusiker i t.ex. Utile Dulci eller "administratörer" i Musikaliska akademien. Mängden universitetsstuderande ställer Akademiska kapellet i Uppsala i fokus såsom plantskola för särskilt amatörmusiker.

Studiosus Pehr Cederhamn, som tillhörde Akademiska kapellet, kan identifieras såsom den vice häradshövding Pehr Cederhamn, vars notbibliotek delvis finns i Statens musikbibliotek. Dessa volymer har skrivits ut av handstil H/N 23 i Romansamlingen, som genom jämförelse med skriftprover av Cederhamn kan visas ha tillhört honom själv. Då H/N 23 dessutom är identisk med H/N E:16 i Coll. Engelhardt, kan de utskrifter Cederhamn gjort för Akademiska kapellet i Uppsala tidsbestämmas till hans studietid oktober 1739-hösten 1744, då han flyttade till Stockholm. Cederhamn torde sannolikt ha förstärkt hovkapellet till 1752 och även medverkat i den offentliga konsertverksamheten i huvudstaden. Därmed framstår hans samling som en viktigt brygga över till hovkapellets notbibliotek under 1740-talet.

Den starka värvning till begravningen 1742, som Roman talar om, visar på att Stockholms musikerresurser ca 1740 inte kan ha varit så små som hovkapellets trånga stat antyder. Här kommer förhållandena under 1730-talet i fokus. Utom de tio s.k. casselska hautboister som identifierats av Britta Bengtsson, inkom ett flertal andra musiker från Kassel till Stockholm, exempelvis Johann Ernst Süss och Johann Scherer, vilka båda var tonsättare med verk bevarade i Statens musikbibliotek. Bland dem som flyttade hit fanns valthornister, vilket förklarar att hovkapellet anskaffat ett par valthorn 1740 och 1741. Förekomsten av valthorn i ett partitur daterar således inte tillkomst eller användning av ett verk till tiden efter 1743 enbart på kriterier av besättning.

Förhållandena 1742 speglar sammanfattningsvis för amatörernas del en påbörjad social frigörelseprocess från hovets omedelbara närhet. En jämförelse med 1751 förstärker detta intryck, då amatörerna vid dessa rikshögtidligheter kom ur ett bredare samhällslager med större geografisk spridning än 1742. Således ger 1742 års listor en djupare förståelse inte bara för hovkapellets utveckling utan även och inte minst för den samhällsprocess att göra musik till var mans egendom, som ännu i dag inte är avslutad.

Doktorand Mats d Hermansson, Institutionen för musikvetenskap, Göteborgs Universitet

Betydelsen av muntliga, skriftliga och gehörsbaserade strategier då skandinaver började spela skotsk säckpipa

Texter kring muntlig och skriftlig kultur fokuserar ofta på skillnaderna mellan skriftlighet och muntlighet. I de flesta kulturer samverkar dock muntliga och skriftliga strategier. Vid inlärning av musik kan kopiering av klingande exempel ses som en viktig tredje, gehörsbaserad, strategi. Den skotska säckpipsmusiken var ursprungligen enbart gehörsbaserad och muntligt traderad, men ett seriöst arbete att teckna ned musiken i noter för musikerna påbörjades redan i början av 1800-talet i Skottland. Musikens karaktär och dess sociala omgivning resulterade successivt i att muntlig tradering och noterad musik kom att användas samtidigt så att de kompletterade varandra.

Från 1950-talet och framåt fick några få skandinaver ett så stort intresse för skotsk säckpipsmusik att de bestämde sig för att börja lära sig spela själva. De första skandinaverna som lärde sig spela hade generellt sett haft liten eller ingen direkt kontakt med skotska säckpipsblåsare, i bästa fall hade man hört något besökande band uppträda på gatan. Därtill fanns ett antal inspelningar på LP skivor att tillgå, ofta med bättre skotska band. De läroböcker som införskaffades från Skottland var uppenbarligen ämnade att användas som underlag tillsammans med en erfaren lärare, vilket dock inte explicit framgick av böckerna. De skandinaviska pionjärerna hade således tillgång, dels till den klingande musiken i form av inspelningar av fullfjädrade musiker, dels till de tryckta noterna och läroböckerna. I brist på erfarna säckpipsspelare upplärda i traditionen saknades dock kunskap om hur noterna skulle omvandlas till klingande musik. Ett flertal av pionjärerna tenderade att offra utsmyckningarna (ytterst detaljerat utskrivna i noterna) för att snabbare kunna spela melodierna så som de tycktes låta på de professionella inspelningarna.

I avsaknad av lärare som kunde förmedla den muntligt traderade kunskapen om hur musiken skulle spelas förlitade man sig således mer på den klingande musiken från inspelningar än på det detaljerade tryckta notmaterial man hade att tillgå.

Gunnar Holmberg, Musikvetenskapliga institutionen, Stockholms universitet

Spektral rytmik och frekvens-rytm-relationen: Den Musikaliska Tidens Enhet - Teorin och dess metoder.

I de flesta vetenskapliga discipliner har det inneburit avgörande vetenskapliga omvälvningar då man lyckats påvisa ett samband mellan två tidigare separerade dimensioner. Jag ville undersöka om det fanns en sådan relation mellan tonhöjd och rytm. Musikalisk tid uttrycktes därför i termer av frekvens i såväl tonhöjdsplanet som på rytmikens områden. Kopplingen mellan frekvens och rytm visade sig vara adekvat bara genom ett spektralt perspektiv. I uppsatsen visas hur våra vanliga rytmiska notvärden kan härledas ur spektrum, och hur en rytmik kan förklaras som 'rytmiska resultanter' av ett bakomliggande spektralt ramverk. Också det vi känner som metrik och periodik korrelerar med detta spektrala ramverk. Det visar sig också att pulshändelser i bestämd följd ger upphov till förutsägbara spektrum på frekvensplanet vid multipel transposition till pulshastigheter över integrationströskeln för tonhöjd. Detta exemplifieras av Stockhausens tillvägagångssätt att låta pulsgeneratorer generera ton och brus.

Uppsatsen tar upp en metod för transposition av spektrum genom skalsteg givna av spektrum-skala-relationen (presenterat i en tidigare B-uppsats) från frekvens- till rytmplanet. Denna metod är generell såtillvida att den medger en övergång från frekvens till rytmplanet både för harmoniska- och inharmoniska deltonsförhållanden i spektrum, och gäller för musikens eller ljudens mikrorytmiska nivåer (såsom vibrato/tremolo eller för ljudens amplitudenvelope) såväl som för mycket långsamma händelseintervall i tiden. Här visas också att ökad inharmonicitet i rytmspektrum inte nödvändigtvis är lika med ökad komplexitet i rytmiken, utan att den upplevda komplexiteten snarare ligger i graden av sammanfallande slag, liksom på vilket sätt och när de sammanfaller. Amplituden hos deltonerna, eller styrkegraden hos pulsslagen, har då en avgörande inverkan. I arbetet med denna uppsats har också framkommit indikationer som tyder på att frekvens-rytm-relationen kan styrkas genom forskningsresultat från andra discipliner. Starkast är detta i fouriertransformens övergång mellan tids- och frekvensdomänerna när det gäller digital signalbehandling. Ämnet kommer att utvecklas till en D-uppsats.

Doktorand Verena Jakobsen, Institutionen för musikvetenskap, Göteborgs universitet

Solistiskt trumpetspel i 1900-talets konstmusik

I min avhandling undersöker jag trumpetens ställning som soloinstrument i konstmusiken från 1900 fram tills idag, med särskild hänsyn till de senaste två decennierna. Jag följer trumpetens väg från att i början av det 20:e århundradet enbart existera som soloinstrument inom underhållningsgenrer, till att slutligen bli ett respekterad soloinstrument även i konstmusikaliska sammanhang.

Två huvudlinjer drar sig igenom avhandlingens uppläggning. Å ena sidan är det instrumenttekniken, dvs instrumentutvecklingen och speltekniken och å andra sidan är det instrumentets status, dvs symbolvärdet med dess förändrade innebörd genom tiderna, vilket då är kopplad till dess användning.

Jag undersöker på så vis den solistiskt spelade trumpetens integreringsprocess in i konstmusiken med dess utgångspunkt i en splittrad och mycket ambivalent ställning, som rörde sig i spänningen mellan belastningen med omoderna symbolvärden från en förfluten hovkultur och förknippandet med en underhållningskultur långt borta ifrån de konstmusikaliska scenerna fram tills instrumentet kopplas till helt nya innebörder, tack vare bl.a. nyskriven repertoar. Instrumentstatus och därmed sammanhängande legitimeringsproblematik utgör ett viktigt fokus, då dessa speglar styrande samhälleliga värdeföreställningar. Både sociologiska, musikanslutna och personanknutna aspekter spelar en avgörande roll och belyses, för att beskriva den sammanlagda utvecklingen, som lägger grunden till en brytpunkt för solotrumpetspelet på 80-talet.

För att belysa perioden kring brytpunkten på ett djupgående sätt, använder jag mig av tre typexempel, dvs av tre trumpetare, som har spelad en viktig roll vad gäller utvecklingen av trumpetens ställning som soloinstrument inom mitt huvudundersökningsområde. Dessa tre solister är Håkan Hardenberger, Ole Edvard Antonsen och Reinhold Friedrich. En viktig inkörsport är solisternas erfarenheter och upplevelser av utvecklingen och förändrandet i receptionen och mötet med publiken. Det följer verkanalyser av verk som har skrivits till respektive solist, där jag även hämtar in tonsättarens syn på och inställning till instrumentet. Vid genomgång av olika verk ligger fokusen på trumpettekniska aspekter, dvs på instrumentbehandlingen, -idiomatiken och inställningen till instrumentet (dvs symbolvärdet), som genomsyrar respektive verk.

Doktorand Linus Johansson, Institutionen för musikvetenskap, Uppsala universitet

Det populära och det kommersiella: musikkulturella konstruktioner i Informationssamhället

Västerländska föreställningar om kultur, popularitet, och kvalitet inom det vi kallar "populärmusik" växer fram i ett samspel mellan media, företag och publik. Teknologins utveckling gör att informationsutbytet effektiviseras och det skapas genvägar, som också kan vara senvägar. Alla former av kulturyttringar påverkas av de förutsättningar som är rådande inom marknadsekonomin, där trender, reklam och allmän opinion lever i symbios. Detta kulturklimat uppstår i spänningsfälten mellan kvantitet och kvalitet, musikkonsumtion och lyssnande, massa och individ, kommersialisering och autenticitet, kapitalism och demokrati.

Doktorand AnnaKarin Kriström, Litteraturvetenskapliga institutionen, Uppsala universitet

Den svenska barnvisan under 1960- och 70-talet: En studie i mötet mellan barn- och vuxenkultur.

Under 60- och 70-talet utvecklades den svenska barnvisan både litterärt och musikaliskt. En stor förändring hade att göra med tidsandans konstnärligt öppna och experimenterande art. I konst- och kulturdebatten kan man iaktta en vilja från många konstnärer att bryta ner och överträda gränser. Syftet med min avhandling är att diskutera gränsdragningen mellan barn- och vuxenkultur. Barnvisan är, enligt min mening, ett bra exempel på en genre som traditionellt varit bunden till vuxensamhällets pedagogiska ramar och fostrande ambitioner. 1960- och 70-talets utveckling innebar bland annat att författare och musiker utan någon pedagogisk bakgrund började skriva och framföra barnvisan. Tv-mediets spridning innebar att en ny arena för musik för barn öppnades och grammofonindustrins expansion gjorde barnvisan till en kommersiellt gångbar produkt. Jag kommer att diskutera relationen mellan barnvisor och visor för vuxna genom att närmare analysera texter skrivna av Hans Alfredson, Lars Forssell, Beppe Wolgers och Barbro Lindgren. Dessa fyra har alla skrivit vistexter för både vuxna och barn, men närmar sig visan från olika perspektiv och konstnärliga förhållningssätt. Min utgångspunkt är litteraturvetenskaplig men det är min ambition att parallellt föra en diskussion om utvecklingen av barnvisans musikaliska stilar och relationen mellan barnvisornas musik och den populärmusikaliska utbredningen under dessa årtionden. Tonsättare som Georg Wadenius, Georg Riedel, Toots Thielemanns, Bengt Ernryd m fl, är därmed också viktiga i sammanhanget.

Victor Kvarnhall, Institutionen för kultur och media, Umeå universitet

Gitarrdebattörer - reflektioner kring ett diskussionsforum på nätet för gitarrister

Denna C-uppsats kan ses dels som ett exempel på hur det man kallar för Internet kan fungera som en substantiell källa i en (musik)etnologisk undersökning, dels som en undersökning som problematiserar alla de självklarheter som utgör diskursen kring gitarrers kvalité. Därtill genomför jag en analys av en diskussion kring elgitarrer (on - line) med hjälp av Pierre Bourdieus teoribildning kring smak som distinktionsverktyg.

Jag fann i uppsatsens första del att gitarrdebattörernas konventioner för bedömning av elgitarrer till stor del är grundat i den pop - och rockmusikaliska diskursens fundament. Ett exempel är den så kallade "vintagehysterin", vilket innebär ett vurmande för elgitarrer tillverkade (främst) på 1960 - talet, vilket grundar sig i en autenticitetslängtan.

I den slutliga analysen tittar jag på en debatt kring en privat säljares prissättning av en Höfner - gitarr från 1965. Utifrån debattinläggen var en av de saker som kunde spåras ett slags rock - kapital, vilket återfinns hos de "äkta" vintage - gitarrerna, dvs. Fender och Gibson. Denna debatt handlar så om var detta kapital skall hålla hus; inte hos en Höfner från 1965 men väl hos en Fender från 1965.

Doktorand Marion Lamberth, Institutionen för konst- och musikvetenskap, Lunds universitet

Sten Bromans andra stråkkvartett - en studie i kontrapunkt!

I år skulle Sten Broman ha fyllt 100 år. Han var en mångfacetterad personlighet som genom Tv-programmet Musikfrågan - Kontrapunkt blev känd över hela Norden. Han har dessutom gjort sig ett namn inom ISCM, där han var ordförande av den svenska sektionen i över trettio år, som musikrecensent i SDS, som violinist/altviolinist, som dirigent, som folkbildare och som medlem av i den Kulinariska Akademien. Han var också tonsättare, men hans betydelse som sådan är minst sagt omstridd och hans verk är föga undersökt. Med anledning av Broman - jubileet har några forskare vid Lunds Universitet börjat ägna sig åt en musikvetenskaplig granskning av hans verk - dels av hans 9 symfonier, dels av hans kammarmusik.

Mitt konferensbidrag koncentrerar sig huvudsakligen på en analys av Bromans andra stråkkvartett som tillkom under hans första kompositionsperiod (20- och 30-talen). Den senare perioden (under 60- och 70-talen) utgörs främst av hans nio symfonier. Den aktuella stråkkvartetten från 1933 är helt igenom kontrapunktisk. Huvudtemat, som presenteras av violin 1 och violin 2 samtidigt, är av energisk karaktär med en fanfarlik öppning i kvartsteg, följd av en lång fortspinning med andra karakteristiska motiv. Mot huvudtemat står en kontrapunkt i drivande åttondelsrörelse i altfiolen. Ytterligare en kontrapunkt (i fjärdedelar) ligger i cellostämman. Längre fram i förloppet införs först det ena, sen det andra sidotemat. Detta är i stora drag de viktigaste beståndsdelarna för kompositionen. Materialet varieras på traditionellt kontrapunktiskt sätt - det fragmenteras, speglas, augmenteras och diminueras - det genomförs och trångförs.

Allt detta sker enligt en tvingande formidé: kvartetten - som till sitt yttre omfattar en enda sats med genomgående grundtempo ("molto vivace e marcato") och ständigt rådande 3/4takt - börjar med ett energiskt avsnitt, där den redan beskrivna åttondelsrörelsen utgör pulsen. Den följs av ett närmast dansant avsnitt med tydlig vals-puls och övergår till ett intensivt mittparti med långa notvärden. Ett fjärde avsnitt tar åter upp kvartettens början, denna gång i starkt utvidgad form, och leder till ett hisnande slut.

Per-Fredrik Larsson, Musikvetenskapliga institutionen, Stockholms universitet

Diegetisk musik i David Lynchs Twin Peaks

Uppsatsen utgår ifrån skillnaden mellan musik innanför narrativet, så kallad diegetisk musik t.ex. radio, jukebox eller levande musik kontra musik som ligger utanför filmens fiktiva verklighet kallat icke-diegetisk musik. Till det senare hör ofta den största delen av musikanvändningen för film och tv-produktioner.

I TV-serien Twin Peaks skapad av David Lynch och Mark Frost finns en i för genren ovanligt riklig del diegetisk musik. Både denna och den mer "vanliga" icke-diegetiska musiken används dessutom i ett intressant samspel sinsemellan vilket gör musiken i serien till ett viktigt dramaturgiskt element. Musiken i sig har ett tämligen udda och djärvt uttryck med parodiska genreblandningar (konstmusikalisk modernism, jazz och 50-talsrock), oupplösta dissonanser samt en övergripande hotfull och mörk klangbild allt signerat kompositören Angelo Badalamenti.

Uppsatsens huvudsyfte blir att kartlägga och titta närmare på förekomsten av diegetisk musik och dess samspel med den icke-diegetiska för att sedermera jämföra dessa och hitta eventuella skillnader och likheter. Även den mer allmänna formen för musikanvändande i serien kommer beröras och framför allt jämföras och sättas i relation till dels det konventionella ledmotivstänkandet, framför allt förekommande i klassiska hollywoodfilmer, men också den illa ansedda trenden att använda populärmusikaliska låtar i stället för specialkomponerad musik.

Begreppen diegetisk och icke-diegetisk musik förankras och används utifrån Claudia Gorbmans definitioner och teorier kring dessa i hennes bok Unheard Melodies. En djupare teoretisk förankring i skillnaden mellan inom-och utomnarratologiskt berättande och dess ursprung göres också.

Det finns rikligt med både böcker och tidskrifter som berör och behandlar serien och dessutom har en del akademiska uppsatser och avhandlingar skrivits som kan ge en matnyttig grund att stå på. Trots denna rikliga förekomst av litteratur har musiken i serien (i alla fall mig veterligt) enbart berörts i några få tidskriftsartiklar och inte alls akademiskt vilket ger mig ett spännande läge att jobba utifrån.

Katharine Lieska, Institutionen för konst- och musikvetenskap, Lunds universitet

"Hofintendenten Romans Passions Musique" oder Stockholmer Pasticcio? Ein Anfang.

Uppsatsen är en början till en granskning av nummer B 20 i Anna Lena Holms Förteckning över J.H. Romans vokalverk (HRV). Hittills har verket betecknats som Romans bearbetning av Händels Passion nach Barthold Heinrich Brockes. Beteckningen är dock inte lämplig, då verket förutom satser av Händel även innehåller satser ur Benedetto Marcellos Estro Poëtico Armonico liksom satser ur Georg Philipp Telemanns tonsättning av Brockes-texten jämte talrika anonyma satser. Frågan är i vad mån Roman fungerade som bearbetare och komponist eller om han framställde en pasticcio liknande pasticcion som framfördes omkring 1720 i Hamburg. Denna var en pasticcio av olika kompositörers tonsättning av Brockes-texten.

Uppsatsens första syfte var dels att skaffa en översikt över verkets innehåll och dels att granska i vad mån satserna ur Händels Passion nach Brockes bearbetades.

För att få en översikt över verkets innehåll användes handskrifter som förvaras på Statens musikbibliotek och Lund universitetsbibliotek jämte de tryckta, svenska texthäftena från 1731 och 1753.

De nyligen (januari 2002) upptäckta körstämmorna ingick i materialet. För att få reda på bearbetningens omfång jämfördes ovan nämda handskrifters nottext med nottexten i Hallische Händel-Ausgabe.

Under granskningen av källorna visade sig en del tillägg till uppgifterna i HRV och tack vare Carsten Lange från Telemann-Zentrum i Magdeburg kunde åtta satser identifieras. I uppsatsen ges en översikt över verkets innehåll samtidigt som en belysning av problemen med denna översikt presenteras.

Händels satser övertogs utan stora förändringar, bortsett från transpositioner och två körsatser. Körsatserna är försedda med texter ur Then Swenska Psalmboken från 1695 och visar likheter med dåtidens respektive psalmmelodi. Det är sannolikt att de bearbetades av Roman.

Titelfrågan kan ännu inte besvaras men en det finns en början till ett svar.

Doktorand Tobias Lund, Institutionen för konst- och musikvetenskap, Lunds universitet

Om genomkomponerade lieder

Vid andra halvan av 1810-talet, i Österrike och Sydtyskland, verkar en förändring ha ägt rum vad gäller tonsättandet av genomkomponerade lieder. Från att ha varit helt och hållet inriktade på att göra musiken lokalt textförankrad, att illustrera varje ny händelse och stämning i texten, började liedkompositörer försöka skriva musik som dessutom hade musikaliskt sammanhang. Det jag försöker göra är dels att mera fullständigt än vad som tidigare gjorts beskriva förändringen såsom den tog sig ut hos Franz Schubert, samt att belysa förändringens idéhistoriska kontext. I analyserna av de aktuella liederna av Schubert strävar jag efter att använda metoder som belyser den tidens sätt att se på musikaliskt sammanhang. Jag kommer i min föreläsning att lägga fram en eller ett par analyser av lieder som demonstrerar kompositionsstrategier som mig veterligen inte tidigare påvisats hos Schubert. Den idéhistoriska kontexten är extra spännande eftersom så många musikaliska och allmänestetiska ideologier existerade sida vid sida vid den tiden. Vad var det som gjorde att det först var acceptabelt att skriva lieder med musik som i sig själv var osammanhängande, och att det sedan inte var det längre?

Doktorand Tomas Löndahl, Institutionen för musikvetenskap, Göteborgs universitet

Makten att begära och tvånget att försaka. Inverkan av Tourettes syndrom på Ludvig Normans musikaliska estetik.

Min konstnärligt-kreativa doktorandforskning (GU) behandlar frågeställningar, analyser och metoder rörande interpretationen av Ludvig Normans musik. Men för att komma åt Normans intentioner bakom den ofta intrikata och gåtfulla notbilden har jag känt ett grundläggande behov av att först försöka komma personen Ludvig närmare. Vem var han som människa (psykiska och kroppsliga förutsättningar mm) och vilka impulser (miljö, utbildning, musikliv mm) påverkade och formade hans estetik? Och vilka musikaliska uttryck tog sig dessa?

Eftersom tämligen lite av mer djupgående karaktär finns skrivet om både Norman själv och hans musik vill jag gärna redovisa några av mina forskningsrön. Rön som fördjupar insikten och drastiskt förändrar perspektivet när det gäller den oåtkomlige Norman och hans ofta misstolkade (och därigenom missförstådda) musik.

Genom en analys av olika källor och med hjälp av medicinsk expertis har jag kommit fram till uppfattningen att Ludvig Norman led av Tourettes syndrom. Underligt nog har ingen tidigare sett de uppenbara tecknen och sambanden (detta kan delvis säkert förklaras av att sjukdomen och dess orsaker och förlopp först på senare år har varit föremål för mer intensiv forskning) . Att åkomman komplicerade Normans tillvaro är uppenbart. Den intressanta frågan är om syndromet också fick konstnärliga implikationer!

Doktorand Niklas Nyqvist, Sibeliusmuseum, Musikvetenskap, Åbo akademi, Finland

"De hemlösa skogarnas och ödemarkernas barn" - Otto Anderssons första kontakt med den svenskösterbottniska folkmusiken

Inlägget bygger på mitt pågående avhandlingsarbete som berör musikforskaren m.m. Otto Andersson och den finlandssvenska folkmusikens roll i det finlandssvenska identitetsprojektet. Som utgångspunkt för anförandet har jag en analys av en text skriven av Otto Andersson efter hans två första insamlingsresor till det svenskspråkiga Österbotten 1902-1903. Ändamålet med resorna var att samla in finlandssvensk folklore med betoning på den instrumentala folkmusiken.

Syftet med analysen är att närläsa Anderssons text ur ett kulturhistoriskt perspektiv där textinnehållet kontextualiseras och tolkas enligt en hermeneutiskt färgad tankemodell. Frågor som aktualiseras är bl.a.: Hur konstruerar Andersson finlandssvensk kulturidentitet i sin text, samt vilka är Anderssons (och hans gelikars) syfte med själva insamlingsprojektet och hur utrycks detta i texten?

Analysens teoretiska referensram utgörs dels av kulturanalytiska (etnologiska/kulturantropologiska) teoribildningar om den folkliga kulturens roll i identitetsskapande processer och dels diskursanalytiskt färgade (poststrukturalistiska) teorier som beskriver identiteter ss. diskursiva konstruktioner. I detta fall betraktas folkmusiken som en av de viktigaste byggstenarna i den finlandssvenska identitetskonstruktionen.

Dan Olsson, Institutionen för musikvetenskap, Göteborgs universitet*

Ett förbisett pionjärarbete - Om Karl Valentins avhandling ªStudien über die schwedischen Volksmelodienª

Den svenska musikvetenskapen är av relativt ungt datum. 1909 brukar sättas som startår för en vid svenska universitet institutionaliserad musikvetenskap. Det är då den svenska musikforskningens pionjär Tobias Norlind lägger fram sin avhandling om latinska skolsånger i Sverige och tilldelas en docentur vid Lunds Universitet i litteratur- och musikhistoria. Norlinds arbete var förvisso den första doktorsavhandlingen i musikvetenskap som lades fram vid ett svenskt universitet, men han var inte den förste svensken att disputera i musikvetenskap; den äran måste tillskrivas Karl Valentin som ett kvarts sekel tidigare (1885) vid universitetet i Leipzig, Tyskland, promoverades till filosofie doktor med avhandlingen Studien über die schwedischen Volksmelodien.

Valentins arbete är inte bara intressant på grund av att det är den första doktorsavhandlingen i musikvetenskap som skrivits av en svensk och det första riktiga forskningsarbetet över svensk musik, utan det finns ett flertal omständigheter runt avhandlingen och dess tillkomst som gör den intressant att studera.

Mitt syfte med uppsatsen har varit att studera Valentins avhandling i ljuset av de samtida strömningarna inom den tyska universitetsvärlden, disciplinen musikvetenskap och delområdet "jämförande musikforskning" och försöker därigenom ringa in och kritiskt granska hans vetenskapsteoretiska utgångspunkter. Jag studerar också avhandlingens diskussioner och slutsatser och se hur dessa framstår i ljuset av dagens forskning på området. Dessutom försöker jag hitta ett svar på varför avhandlingen - trots betydande kvalitéer - inte uppmärksammats särskilt mycket av 1900-talets svenska folkmusikforskning.

Doktorand Kajsa Paulsson, Institutionen för musikvetenskap, Göteborgs universitet

Hallå, hallå! Om Gullan Bornemark och hennes musiklek, kompositioner och skivutgivning för barn.

Sedan 1952 driver Gullan Bornemark musiklekstugan Blåklockan i Malmö, en verksamhet med vilken hon i år alltså firar 50-årsjubileum. Hon var relativt nyutexaminerad som musikdirektör då hon startade musikleken och hon ville pröva ett sätt att arbeta med musik i grupper av yngre barn, i åldrarna 4-8 år. I början använde hon sig mest av de så kallade klassiska barnvisorna av Alice Tegnér, folkligt material ofta med lekinslag samt att hon improviserade vid pianot. Allt eftersom Bornemark utvecklade verksamheten tyckte hon att det behövdes mera material och började därför komponera egna visor. Visorna prövade hon med barnen och omarbetade eller kasserade de visor som barnen inte intresserade sig för. Flera av hennes visor hade en tydlig lekkaraktär för användning i barngrupper medan andra visor hade en mer schlagerbetonad prägel, vilket hon också uppmärksammades för. Gullan Bornemark och hennes visor lanserades under 1960-talet ofta som en frisk fläkt i barnvisans värld. Materialet gavs ut både i sångböcker med pianoackompanjemang samt på skivor i Lennart Hellsings skivserie Snurrskivan. Visorna spreds också genom radio och TV och därigenom kom Bornemarks produktion att få en relativt snabb spridning till en stor mängd barn och vuxna.

Doktorand Anders Gabriel Sundström, Sibeliusmuseum/Musikvetenskap, Åbo akademi, Finland

Från förundran till beundran. Beethovenbilden i Sverige före modernismens tid

Avhandlingen ska belysa vilka intryck Beethovens musik och person gjorde i Sverige mellan åren 1800 och 1870, d.v.s. från början av Beethovens karriär och fram till två generationer efter hans död.

År 1800 var Sverige fortfarande ett fattigt konservativt kungarike med gammaldags infrastruktur, politisk maktfördelning och kulturliv. 1870 hade landet förvandlats till ett liberalt borgerligt samhälle som alltmer börjar likna det kontinentala, och som om ett tiotal år påbörjade marschen in i det moderna samhället.

I Sverige vet år 1800 ingen vem Beethoven är - med undantag för enskilda personer på resa i Europa som privat kunde nämna honom - men redan på 10- och 20-talen har Beethoven beundrare som anstränger sig för att få hans musik framförd i vårt land. De försvarar också Beethoven, något som var nödvändigt eftersom hans musik möttes av stark kritik av de som bibehöll den gamla tidens musikaliska och allmänkulturella måttstock. De ansåg Beethovens musik vara bisarr och osammanhängande och omelodiös, att han var ett geni som inte förstod att rätt hantera sin begåvning. Så t.ex. skrattade man 1834 ut sista satsen av det första framförandet av 9e symfonin - "åtskillige Beethovianer quand meme med ganska förlägna anleten…".

Avhandlingen kommer att visa att den idealistiskt och kristet färgade livs- och konstsyn som utgjorde romantikernas världsbild passade väl in på hur de uppfattade Beethovens musik och livsöde. Enligt dessa personer, tyska poeter, filosofer och musikestetiker och svenska akademiföreträdare, politiska auktoriteter, tonsättare, musikskribenter - och även människor på gräsrotsnivå - så sågs musik nu som den högsta av de sköna konsterna, som "religionens tjänarinna", i det att musiken uppfattades som förmedlare mellan det materiella och ändliga och det andliga och oändliga, och det var framförallt Beethovens instrumentalmusik som man tilldelade rollen som norm för denna musikuppfattning. Även Beethovens känslosamma och frihetslängtande personlighet och hans sorgliga livsöde passade in i denna romantiska livssyn, där den ensamme och olycklige konstnären offrar sitt liv för den sköna konsten med att skapa odödliga mästerverk som för all framtid kommer att betyda så mycket för andra människor.

Slutåret 1870 är väl valt. Den då 99-åriga Kungl. Musikaliska Akademien valde det året att fira sin årliga högtidsdag på Beethovens dopdag den 17 december för att markera 100-årsjubileet av Beethovens födelse. I ett tal ger akademiens preses kronprins Oskar i överdådiga ordalag uttryck för det offentliga Sveriges stora vördnad för Beethoven. Även i Sverige hade alltså Beethoven blivit en av Västerlandets stora hjältar, en hedersplats han delar med bl. a. Dante, Shakespeare, Leonardo da Vinci och Bach.

Doktorand David Thyrén, Musikvetenskapliga institutionen, Stockholms universitet

Strictly No Sale. En undersökning av populärmusikindustrin och utvecklingen mot Internet med fokus på skivbolaget EG Records och rockgrupperna King Crimson och Roxy Music

Det är tydligt att populärmusikindustrin under senare tid genomgått omskakande förändringar. Nya medier och framför allt Internets genombrott har skapat nervositet hos de etablerade grammofonbolagen. Samtidigt har möjligheterna för musiker att profilera sig utan stöd från mäktiga internationella aktörer ökat. I takt med att artisternas potentialer expanderat har missnöje vädrats över de stora skivbolagens "gängse praxis". Etablerade artister som t.ex. Steve Albini (Nirvana, R.E.M.), Mariah Carey, Robert Fripp (King Crimson), Matt Johnson (The The), Courtney Love (Hole) och Prince har klagat över "slavkontrakt". Flera (t.ex. Fripp, George Michael och Stone Roses) har varit involverade i rättsliga tvister gentemot skivbolag under 1990-talet.

Syftet med avhandlingen är att studera de branschvillkor inom populärmusikindustrin under vilka populärmusiker lever och verkar. Därigenom hoppas jag nå en större förståelse för spektrumet mellan estetiska och konstnärliga preferenser kontra ekonomiska och kommersiella avvägningar. Det ingår också i syftet att undersöka de medel musikerna har till förfogande för att kunna påverka sin situation. Inte minst Internet tycks här vara en viktig kanal för ökad självständighet. Jag har valt att avgränsa undersökningen till det brittiska skivbolaget EG Records och dess två huvudsakliga aktörer, rockgrupperna King Crimson och Roxy Music.

Dispositionen är tredelad. Ett bakgrundskapitel ägnas åt att beskriva populärmusikindustrins allmänna mekanismer, infrastruktur och raison d'être under perioden ca 1950-2000. Därefter vidtar en empirisk undersökning av aktörerna EG Records, King Crimson och Roxy Music. Störst betoning ligger här på det mindre, Internetbaserade, skivbolaget Discipline Global Mobile (DGM) som Fripp grundat efter kontrovers med EG Records. Förutom den klingande musiken integreras faktorer som texter, skivomslag, förpackningar, webbsidor och stilistiska koncept i undersökningen. Avhandlingen rundas slutligen av med ett analytiskt avsnitt där resultaten bearbetas och evalueras.

Universitetslektor Bertil Wikman, Musikvetenskapliga institutionen, Stockholms universitet

Vad är en musikalisk fras? Om de musikanalytiska "misstagen".

I föredraget skall diskuteras några musikanalytiska problem utifrån ett eget forskningsområde rörande bl a relationen mellan musikanalys och interpretation. Utgångspunkten kommer att tas i ett yttrande av Tjajkovskij:

"En melodi kommer aldrig till mig utan en ledsagande harmoni. Man kan i själva verket inte tänka sig dessa båda musikaliska element plus rytm var för sig: Varje melodiskt frö bär oundvikligen i sig sin harmoni och rytm. Om jag komponerar ett orkesterverk innesluter den musikaliska idén ett bestämt instrument för dess projektion, ehuru man ofta ändrar instrumentationen senare. Ord skall aldrig skrivas till musik, utan texten måste frammana musiken."

Uttalandet ger uttryck för ett synsätt på musikverket som varande en organism där alla musikaliska element samverkar i en oskiljbar helhet (inkl. i förekommande fall en text). Synsättet gäller inte bara det färdiga musikverket utan också själva koncipieringsögonblicket. Citaten skull kunna mångfaldigas - när tonsättare, musiker och musiklyssnare "brukar" musik är det ett klingande processuellt ljudförlopp med bestämda kulturellt betingade estetiska värdekvalitéer, ofta av emotionell uttryckskaraktär, man förknippar musik med.

När musikanalysen undersöker musikverket delar man ofta sönder musiken i element, focuserar gärna på ett eller ett par element, värderar vissa som mer överordnade, andra som underordnade eller t o m saknande strukturskapande roll - allt detta oftast helt frikopplat från rådande kontextuella värderingar. Utgångspunkten tycks vara att den musikaliska helheten är summan av ett antal analyserade delar som kan adderas efter analysens färdigställande. Ofta bryr sig analytikern inte ens om delens betydelse i helheten - det får andra forskare eller läsaren ta ställning till.

Genom ett konkret musikaliskt exempel skall visas att det är först som musikalisk organism som musikverket har "levande" musikaliska egenskaper. Kan man särskilja musikaliska beståndsdelar - element eller andra musikaliska entiteter - får dessa musikalisk mening först i relation till helheten. Helheten blir då också något annat än ett sammanläggande av ett antal var för sig analyserade enskilda beståndsdelar.

Doktorand Hanna Väätäinen, Sibeliusmuseum/Musikvetenskap, Åbo akademi, Finland

Glidandets fest. Aspekter på skiftande maktrelationer i rullstolsdanssport

Frågor kring aktivitet, passivitet, närhet och distans ligger i kärnan av både pardansforskning och feministisk etnografi. I detta föredrag kombinerar jag aspekter från musiketnologi och kvinno- och handikappforskning med ett fältarbetsmaterial som jag har skapat i växelverkan med rullstolsdansare i Åbo. Först diskuterar jag mannens förande och kvinnans följande i tango, sedan relationen mellan musik och rörelser hos en kvinnlig rullstolsdansare i samba och till sist relationerna mellan mig som forskare och de rullstolsdanspar jag har observerat öva och tävla. Forskningsmaterialet består av intervjuer med Maija Ylinen, med hennes danspartner Jouni Lehtiranta och danslärare Päivi Leppänen, videoinspelningar och observationer av rullstolstävlingsdans samt deltagande observation på Turun Erityisliikuntas sällskapsdanslektioner. I tävlingsdans är det fråga om en fest där glidandet i rullstol hör till de handikappade dansarnas kroppsspråk. Som ett analytiskt begrepp möjliggör glidandet också en mångdimensionell syn på de sätt som kön och handikapp framställs i fältarbetssituationer och i tävlingsdanskoreografier. Dansarna rör sig mellan aktiva och passiva positioner i relation till såväl varandra, musik och fältarbetare. Vad innebär dessa glidanden som äger rum på och vid sidan av dansgolvet?